Joggingtur avklarad

Trots värkande benhinnor (vänstra värst) och låg motivation, bytte jag om efter jobbet och gav mig iväg på en tur. Det kändes motigt. Efter en kort uppvärmning joggade jag 3 km i ett snittempo om 6 min/km. Helt ok, med tanke på omständigheterna. När jag kom hem rullade jag vaderna över brödkaveln, eftersom det kan hjälpa benhinnorna, enligt en arbetskamrat. Desperat som jag är, luras jag lätt till vad som helst, uppenbarligen.. 

Det är inte helt enkelt att "rulla benet" ovanför kaveln. Man får liksom
hänga i luften och dra sig fram och tillbaka med armkraft.                    

Möte på Loka

Under ett dygn hade vi jobbmöte på Loka. Det är så himla fint där. Konferensrummet vi var i är på en flotte. Så härligt att vara omgiven av vatten. Vi åt gott, jobbade, åt mer, badade och promenerade. Inte så välgörande för vikten direkt...

Här var konferensrummet

Utsikt från konferensrummet

Bild från vår morgonpromenad.

Avkoppling

Helgen har varit ovanligt social för att vara jag. Lördagskvällen spenderades först med Heléne och Pär. Min man bjöd på grillad kyckling och potatissallad. Mums! Vid 20-tiden gick vi till en lokal, där 800 personer festade. Vi dansade och pratade med alla möjliga. Klockan 24 hade vi fått nog och gick hem.

Idag har jag tvättat bilen och altangolvet (den yttre delen), gjort en äppelpaj och rensat ogräs. En av mina äldsta vänner kom med sambo och son på lunch. Grillad kyckling och potatissallad igen. Den här gången testade min man att ha äpplen i potatissalladen. Det var supergott! Sen blev det äppelpaj med vaniljsås. En bra dag!

Bilen glänser så fint här, men tyvärr ställer all pollen till det...

Världens godaste äppelpaj, tycker jag :)

Den här katten är inte vår (jag är allergisk) men har blivit min följeslagare i trädgården. Lite trevligt med sällskap :)

Morgonlöptur

Klockan 8 i morse, var jag hos Ida. Vi sprang drygt 7 km. Snitthastigheten var 6:29 min/km. Kilometertiderna var, 6:29, 6:28, 7:03 (lång uppförsbacke), 6:17, 6:50, 6:14, 6:10. 

Ida pratar och snyter sig helt obehindrat. Jag flåsar, grymtar fram svar och stirrar på henne med oförställd beundran. Hur kan man snyta sig (hände två gånger), springa och vara helt opåverkad? Hon är grymt bra på löpning. Dessutom agerar hon "hare", men märker när jag flåsar obehärskat och bromsar då in farten. Världens bästa coach är hon också: peppar, berömmer och ger tips.

Idag skulle jag egentligen ha kört ett distanspass om 5 km i 5:45 min/km tempo (enligt RRS). Jag valde att strunta i km-tiden idag under passet. Först när vi var klara, tog jag fram mobilen och kollade Endomondo-appen. Det kändes bra, trots lite kräk-känsla. Den går i alla fall snabbt över. Cyklade hem och tog några varv med gräsklipparen, så helt slut var jag inte. 

Kliande ögon

Allergin är på topp nu och jag blir galen snart på mina kliande ögon. Förutom ögondroppar mot torrhet, använder jag även ögondroppar mot allergi. Men, ögonen kliar på. Allra värst är det om kvällarna. Jag kan stå i duschen och gnugga ögonen i en evighet. När jag slutar känns det som jag har grus i ögonen. I ögonen uppstår som geléklumpar. Om jag får tag på en "klump" finns det ofta som en tråd från klumpen som leder under ögonlocket. Tråden är liksom seg, gummiartad. Inte konstigt att det kliar!

Trött blir jag också och känner mest för att sova, även arbetstid, så varje dag blir en kamp mot kliande och sömnighet. En av mina arbetskamrater tycker att jag ska köpa allergitabletter. Men jag har provat och tyckte inte de hjälpte. Jag hoppas på ett nattligt regnväder, som sköljer bort all björkpollen.

Påskfrossa och viktuppgång

Jaha, då har jag fått det svart på vitt, jag har gått upp 2 kg (!).  Var påskfrossan värt det? Nej! Nu blir det jobbigt att vända det här och minimera sötintaget. Jag vet ju att dessa två kilon inte bara är fett, utan mycket består av vätska (hoppas verkligen det är så!).  Det borde gå att åtgärda relativt snabbt.
Min plan är att så ofta som möjligt välja att äta så långsamma kolhydrater som möjligt. Idag var det ris till lunch och det åt jag, trots att det är klart olämpligt ur kolhydratssynpunkt. Men att bara äta chilli con carne, hade känts konstigt. Till kvällsmat blev det en kycklingsallad med ett litet (i mina ögon) bröd till. Nu är klockan snart 22 och jag är så sugen så något sött, men jag är benhård nu, inget sött och smuttar på lite Ramlösa istället. Suck!
Morgondagen blir en utmaning med 40-års kalas. Måste se till att vara mätt innan jag åker dit, så inga sötsaker slinker ner...

Halvdant träningspass

Intervaller var uppdraget, i en fart om 5:15 min/km i 2 minuter x 5 med 45 sek vila emellan.  Inget stoppur hade jag med mig, så intervallerna blev kortare och ibland snabbare, ibland långsammare. Jag kände redan på uppvärmningen att benhinnorna ömmade, särskilt i vänster ben. Efter sex intervaller (ja, det var meningen att jag skulle ha kört 10 totalt) fick jag bryta och gå hem (linka på grund av smärtan i vänster ben).

Besviken över mina klena ben och tjurig. Sex joggingturer på elva dagar klarar inte mina ben. Nu är det vila som gäller fram till söndag. Fyra dagars vila ska väl göra susen?!  Nu ska jag passa på att träna mage och rygg i Trx:n. Fy fasen vad sladdrig magen har blivit efter fyra dagars fikande och godisätande. Hädanefter är det nyttiga val som gäller!

Stel kropp

Igår hjälpte jag svärmor att rensa grusgången. Det blev mycket knästående, krypande och krattande. Så i morse vaknade jag med stel rygg, rumpa och ben. Det tog ett bra tag innan jag var uppmjukad.

Hela dagen har jag njutit av det varma vädret. Rabatter, grusgång och plattor på baksidan, har blivit rensade. Gräset har jag klippt och jag har krattat kottar. Pelargoner har blivit omplanterade och jag har sått sommarblommor. Så skönt att vara utomhus. En katt höll mig sällskap under förmiddagen (grannens). Under eftermiddagen underhöll min granne mig med diverse historier...

Imorgon är det arbetsdag igen och dags för intervaller :)

Jippie!

Nästan 6 km avklarade i ett snittempo om 6 min/km. Jag stannade vid ett tillfälle och pustade, men min snabbaste km var den sista som jag sprang i 4:24 min/km tempo. Helt crazy tempo! Gud vad nöjd jag är! Inte ens kräkfärdig blev jag idag.

När orken tryter

Nu är vi i Strömstad hos svärföräldrarna. Det är alltid så mysigt att vara här. Tyvärr blir det mycket fikande och godisätande, så idag ska jag skärpa mig. Men en liten springtur har jag i alla fall fått till.

Tio minuter uppvärmning i motvind. Det kändes tungt i benen och tungt i andningen. Men det var bara att sätta igång med dagens uppdrag: springa 10 minuter i ett tempo om 5:15 min/km. Hur jag än tog i och försökte klarade jag inte av att få upp tempot. Efter 1,5 km gav jag upp. Det kändes som om jag både skulle kräkas och göra ner mig. Hemskt alltså! Jag är inte tillräckligt snabb och uthållig för att klara uppdraget. Blev förstås nedslagen. Men det är som det är, bara att ta nya tag!

När man använder fel teknik i backlöpning

Under gårdagen kom smärtor smygandes i benhinnor och höfter. Det här med att ta i och springa uppför backar, är inte bara... Även efter förra backpasset fick jag ont, men trodde det berodde på att jag inte hade kompressionsstrumporna på mig. Nu vet jag, att så var inte fallet.

Problemet är att jag använder fel teknik, när jag springer snabbt uppför. Jag länger steget och liksom "kastar fram" underbenet och trycker ifrån. Inte konstigt att det belastar Benhinnorna. Under den sista intervallen (jag kände redan då att det ömmade) provade jag att korta stegen och liksom trampa "under mig", det kändes som om det belastade underbenen mindre.

Igår kväll fick jag plötsligt ont i vänstra hälsenan också (vad gör jag för fel med vänstra benet?). Därför tog jag fram min lilla "taggboll" och satt i TV-fåtöljen och masserade vänsterbenet med den. Vet inte om jag lyckades öka blodgenomströmningen, men jag försökte i alla fall.

Idag får jag massera, stretcha och ta det lugnt, så kanske jag kan ta den planerade rundan imorgon. Kanske ska jag försöka värma upp också, innan jag drar igång...

Grymma backintervaller avklarade

Under natten sov jag otroligt och drömde att jag hoppade över backintervallerna. Som du förstår var jag så omotiverad, som bara jag kan bli ibland. Jag vaknade till och tänkte "nu hoppar jag av Röhnisch Running School, jag orkar inte med det".  Somnade om, drömde att jag tränade Trx istället. Vaknade strax före sju med en olustkänsla, vill inte! Gjorde i ordning frukost och tittade på gårdagens "Biggest loser". Kan dem, kan jag, tänkte jag och bytte om.

Jag promenerade till första backen och frös om händer och fötter. Första turen uppför backen kändes fötterna stela av köld och jag vickade till lite med ena foten, så där man kan göra, när man inte är uppvärmd (jag avskyr uppvärmning, det är bara så).  Under 90 sekunder sprang jag så fort jag förmådde uppför backen och det upprepade jag 7 gånger. Sen gick jag till nästa backe, där jag sprang 45 sekunder uppför x 7.

Här du provat någon gång att springa uppför en backe så snabbt du förmår under en viss tid, för att sedan upprepa det? Om inte, testa! Det är så himla jobbigt och jag beundrar verkligen dem som förmår att jogga nedför backen. Jag klarar inte det, utan går nerför.

Sammanlagt blev det en tur om knappt 8 km med räknat gång till och från backarna. Som vanligt blev jag lite kräkfärdig efteråt. Men nu är det gjort! 

Hjälp vid ömma benhinnor

Ofta har jag fått problem med ömmande benhinnor, när jag har joggat. Att klara tre pass per vecka är en utmaning för benhinnorna och jag har insett att smärtan i dem, kan bli det som hindrar mig. Därför är jag så glad att jag har hittat små åtgärder som hjälper.

Nummer ett: kompressionsstrumpor på under hela turen!

Nummer två: stretcha underbenen, jag står länge, länge i trappan hemma och pressar ner hälarna

Nummer tre: kompressionsstrumpor på även dagtid, när jag jobbar.

Dessa tre åtgärder håller mig helt smärtfri. I början av joggingturerna känner jag av dem lite (speciellt i det vänstra benet), men det ger sig snabbt. Igår var jag orolig efter 7 km, att de skulle börja ömma, men icke.

Morgontur

Vaknade sju i morse och bara ville ut, när jag såg solen skina och hörde  fåglarna kvittra. Halsont i lördags, lite snuva och huvudvärk på söndagen. Idag var jag bara lite snuvig med lite huvudvärk, så jag bestämde mig för att försöka mig på distanspasset.

Sju kilometer avverkades i ett tempo om 6:23 min/km i snitt. Det är jag supernöjd med. Efter 4 km gick det trögt. Men jag peppade mig själv med att mindre än hälften var kvar. Det gick uppför och det var asfalt, grus och det värsta av allt: lerig, klaffsig åker som sluttade uppför. Varje steg liksom sög fast i leran och jag tänkte "undra om det är så här det känns att springa tjurruset?". Nåja snart var leråkern avklarad och 5 km gjorda. Nu var det asfalt igen, med motvind och uppför, uppför. Jag lovade mig själv att stanna och gå lite, när jag klarat uppförsbacken. Så när jag kom upp på krönet började jag gå och försökte hämta andan. 6 km avklarade och jag började springa igen. Sista kilometern var grymt jobbig (den var faktiskt inte min långsammaste trots att jag gick en bit). Men jag klarade det! Trots snuva, trots motvind, trots backar och jag är så jäkla nöjd!

Dagens aha-upplevelse: det går att stanna och gå och pusta en stund och ändå klara att hålla snittiden!

Här avslutades turen och jag gick hemåt. Skönt!

Ser du vad proffsig jag ser ut med pulsklockan och gps på armen :)

Nu är det förkylt!

Plötsligt fick jag ont i halsen igår och idag är jag snuvig, hängig med huvudvärk. Det är väl typiskt, när jag har kommit igång så bra med joggandet! Vad göra? Inget! Det är ju bara acceptera och hoppas att det vänder rekordsnabbt.

Idag var uppdraget att ta en tur om 7 km i 6:30 min/km tempo. Men det blir fortsatt vila i fåtöljen istället.

Dagens pyssel

Länge har jag gått och irriterat mig på hur ful mattan är på vår lilla toalett. Mellersta dottern tipsade om att man kan köpa självhäftande plast på golvet. Genast surfade jag på nätet och fastnade för en plast med marmorliknande mönster. Idag klistrade jag dit den. Det gick förvånansvärt lätt. Svårast var det att dela på plasten, tyckte jag. Själva klistrandet gick lätt och jag är supernöjd med resultatet. Golvlisten är borttagen och ligger nymålad i källaren på tork. Imorgon kommer den på plats.

Upp som en sol, ned som en pannkaka

Fredagens uppdrag var att springa i 10 minuter i ett tempo om 5,3 min/km. Därefter fem minuters vila och så en tiominutrare till i samma tempo och så 10 min nedjogg, efter det. De första tio minutrarna var hemska, och då menar jag HEMSKA! Jag tyckte mitt tempo varierade kraftigt mellan 6 minuter och 5 minuter. Att det ska vara så himla svårt att hålla ett och samma tempo! Det visade sig att mitt snittempo var 5:29 min/km. Skönt att jag klarade hålla det, trots allt. 

Fem minuters gåvila (det fanns inte på kartan att jag kunde jogga). Så drog jag igång den sista tiominutraren. Efter fem minuter gav jag upp. Hela kroppen kändes slak och det surrade lite i öronen. Snittempot under de fem minutrarna var 5:35 min/km. 

Hur kunde det bli så här då? Hur kan orken vara borta bara sådär? Energibrist! Jag åt frukost 5:45 och en macka vid 9:30, sen tre bananer klockan 12:30 och ett par mackor klockan 15. Tre koppar kaffe drack jag sammanlagt under den tiden. Lägg till stress på det här, såsom att jag åt de tre bananerna i bilen, på väg till ett möte. 

Nej fy! Aldrig att jag slarvar så igen  med maten innan jag ska springa!

Kompressionsstrumpor

Igår köpte jag mig två par kompressionsstrumpor till. De jag har blir söndertvättade annars. Jag måste erkänna att jag var skeptisk innan jag hade provat att springa med dem på. Ska den här "fjuttiga" åtstramningen verkligen ge resultat, tänkte jag. Det gjorde den. Faktiskt hjälper den väldigt bra mot ömmande benhinnor. Dessa är inte de allra dyraste och bästa, men de har effekt på mina ben. De kostade 189:- hos Sportamore.

Det positiva med Röhnisch Running School

Vet du vad? Sedan jag började följa löpschemat från Röhnisch Running School, har jag tappat ett kilo i vikt! I morse när jag stod framför spegeln i mina träningskläder, kände jag mig riktigt fit :) Ett kilo är väl inget, kan många tycka. En del menar att de kan gå ned ett kilo över en natt. Så är inte fallet med mig, kan jag säga. Jag väger mig en gång per vecka på jobbet hos Ida (som är skolsköterska om någon har missat det). Så jag har koll på min vikt och har sett hur den gradvis har minskat under dessa två och halv vecka, jag har tränat (tre invägningar). Antar att det är intervallträningen som har gett resultat. Under dem passen, tar jag i rejält och det borde bränna en hel del.

Annars är jag mest chockad över hur mycket snabbare och mer uthållig, jag har blivit. Jag som inte förväntade mig just någonting, annat än att jag med hjälp av schemat, skulle hålla i och verkligen ta mig ut på pass. Jag tycker att min utveckling är fantastiskt!  Inte tycker jag det är roligt att jogga eller springa. Inte upplever jag något flow - nej, långt ifrån! Men jag tycker det är roligt med dessa olika typer av pass och jag har fått ett bättre självförtroende - jag klarar ju av pass jag aldrig trodde var möjligt. Tänk att jag för tre veckor sedan sprang 2 kilometer på 12 minuter med kippande andning och jag var totalt slut. I min fantasi skulle det ta hela sommaren att utvecklas, dit jag är idag. Ingen kippande andning längre, förstå hur skönt det är för mig, att låta "normal" när jag är ute och springer!

ut med bröstet och inte slänga med armarna hur som helst. Jag stretchar ben, höftböjaren och rumpa mer noggrant nu. Eftersom vi har trapport överallt på jobbet, kör jag rusher uppför dem, där jag tänker på hållningen. Ja, jag erkänner, jag har blivit en "löpnörd", även om jag aldrig upplevt "flowet", utan bara sliter och sliter varje gång jag är ute. Snart har jag gjort halva schemat (tre veckor av sex) och jag hoppas att jag kommer klara kommande utmaningar lika bra!

 

Jag är superglad att jag antog utmaningen att följa RRS. Du begriper ju hur bra upplagt det måste vara, när jag har kommit så här långt på så kort tid!

När jag värmer upp eller joggar ned, tänker jag på vad jag gör: inte för långa steg, lätta fötter, hålla still bäckenet, räta på ryggen,

Intervallträning

Ledig onsdag firades med sovmorgon, lång frukost och därefter intervaller. 10 minuter jogging som uppvärmning. Därefter intervall 1 minut 5:15 min/km/vila 30 x 6. Vila 2,5 minuter och därefter sex likadana intervaller igen och så jogg 10 minuter som nedvarvning.

En grad varmt och uppehåll när jag värmde upp. När jag började intervallerna, började det snöa som på en given signal. Tack och lov hade jag på mig fingervantar! Till min hjälp hade jag mobilen, där jag använde en intervall-app som jag i förväg hade ställt in på sex omgångar 1min arbete, 30 sek vila. För att veta vilket tempo jag sprang i, använde jag Idas pulsklocka med gps.

I början joggade jag mellan intervallerna, men efter de fyra första fick jag gå. De första sex intervallerna tog 9 min och 19 sekunder och sträckan blev 1,61 km. Snittpulsen låg på 171. Snittempot låg på 5:46 min/km och maxtempot på 4:05 min/km. Det var förmodligen lite snabbare än vad som var tänkt. Den enda förklaringen jag har till det är, att pulsklockan är lite långsam med att hitta vilken hastighet jag springer i, så till slut tänkte jag att det bara var att springa på när mobilen pep. Jag struntade i att titta på pulsklockan. 

Nästa sex intervaller tog 8:52 och sträckan blev 1,56 km. Snittpulsen låg på 174. Snittempot låg på 5:40 min/km och maxtempot var 4:02 min/km. Jag tyckte jag kunde ta i lite mer på intervallerna under andra omgången, när jag hade gå-vila emellan. Men jag var spyfärdig efteråt och benen kändes som tegelstenar. Jag gick en lång stund efter intervallerna och joggade därefter lite lätt, men fick ge upp och gå det sista. 45 minuter var jag ute totalt och kom upp i sammanlagd sträcka om 6,4 km.

Lite måndagsstyrka

Vilken underbar kväll det är! Även om det är mulet är det varmt. Krattorna rycktes fram och jag tog en match med barrhögarna på baksidan huset. Efter en knapp timmes krattande, gick jag in och bytte om och tog fram trx:n. Rygg, mage, armar, bröst, rumpa och baksida ben fick sig en omgång. Det gick finfint. Som vanligt använde jag mig av tabata-timer. En bra start på träningsveckan!

Måndag

Dimmig morgon och fåglarna kvittrar närmast hysteriskt. Underbart ljud! Idag ska jag gå till jobbet i mina nya Adidas. De känns sköna, så jag hoppas att jag snabbt vänjer mig vid dem. Mina benhinnor känns helt ok idag. Kompressionsstrumpor är verkligen bra grejer! För jag är övertygad om att det är deras förtjänst att benen känns så bra. Strumporna och strechningen i kombination, verkar fungera (än så länge) för mig.

Det ska regna idag, vilket behövs då det är snustorrt i marken. Om jag hinner, ska jag passa på och ge mina Syrén-häckar kärlek ikväll, i form av hönsgödsel. Perfekt att gödsla när en regnperiod dyker upp. Då behöver ingen lida av odören...

Dagens pyssel

I gästrummet hade vi ett enkelt databord. Det håller jag på att göra om till utebord. Där kan jag till exempel hålla på med mina blommor, eller när jag ska kitta och måla fönster. Än så länge har jag bara målat det med vit utomhusfärg (Bestå heter färgen, den är kanon!). Jag ska ha en hylla ditsatt. Bordsskivan borde nog ha någon typ av "extra skydd". Vi får se vad jag hittar på.

Till gästrummet har vi nu köpt en säng, en resårmadrass. Nu vill jag ha en ny snygg matta också, samt en rullgardin. En ny fin taklampa är på plats - skönt när smådetaljer blir klara!

Röhnisch Running School pass 6 avklarat

Mulen morgon med hot om regn och benhinnor, som kändes sådär. Distanspass om 6 km med en hastighet 6-6,5min/km var dagens uppdrag. Som vanligt kände jag en molande oro i magen, när det handlar om distans på en viss tid. Jag tror inte jag ska klara av det och därför kommer oron. Den här gången hade jag ingen draghjälp av Ida och Therése heller. 

Som vanligt fick uppvärmningen ingå i passet därför blev mina km tider följande: 7:19, 6:04, 6:05, 5:57, 6:29, 6:12. Totalt blev det 6:34 km och medeltempot hamnade på 6:25min/km.  Jag är helt paff över att jag klarade en km i ett 5:57 tempo. Men jag hade aldrig klarat att hålla tempot utan pulsklockan med gps, så jag hela tiden kunde hålla koll på km-tiden. 

Det blev ingen nerjogg för mig. Istället promenerade jag hemåt. Hela turen var på asfalt, eftersom jag inte uthärdade tanken på att springa varv efter varv i spåret. Nackdelen med dagens tur (förutom hårt underlag) är att det är backigt på sina ställen. Efter backar har jag svårt att komma igen märkte jag. 

Efter passet stretchade jag mer än vanligt och gick i kompressionsstrumporna i timmar efteråt. Benhinnorna känns riktigt bra. 

Vårblommor :)

Dagens uppdrag

Idag skulle jag värma upp med 10 minuters jogg, därefter skulle jag springa i 10 minuter i 5,5 minuters tempo och avsluta med 10 minuters nedjogg. Som vanligt hade jag svårt  att värma upp under tillräckligt lång tid. Efter sju minuter satte jag igång med att försöka springa i 5,5 tempot. Det kändes bra, jobbigt men bra. Jag hade lånat Idas pulsklocka, men jag förstod inte hur jag skulle se kilometertiden. Istället försökte jag springa drygt 2 km på 10 minuter, vilket jag faktiskt klarade, så då borde km tiden bli runt 5,5. Min maxpuls var uppe i 199. Det verkar som den har blivit högre.

Nu är jag så trött att ögonen nästan går i kors. Benhinnorna ömmar lite, liksom lårmusklerna. Det känns himla bra!

Mulen morgon

Vad härligt det är med vår. Vaknar av att fåglar kvittrar och njuter av ljuset.  Just nu är det mulet ute, men det spricker säkert upp under dagen och blir soligt.

Redan torsdag idag och idag ska jag äntligen få tillbaka min reparerade mobil.  Med hjälp av appen Endomondo, kan jag åter igen få koll på hur långt jag joggar och i vilken hastighet. Ida vill låna ut sin pulsklocka med gps. Vi får se om jag klarar av tekniken på den.

Ikväll är det dags för det femte passet i RRS. Träningsvärken känns fortfarande i benen, medan den har släppt i axlarna. I mage och rygg märkte jag ingenting, så där får jag köra hårdare. Den bästa "magdödaren" för mig, är bollövningar. Så mera boll för den här kroppen!

Ha en toppenbra torsdag!

Backintervaller

Backintervaller stod på schemat. 1 min x 5, 30 sek x 5 och 1 min x 5. Tio minuter uppvärmningsjogg i starten och 10 minuter nerjogg i slutet. Jag kunde välja att jogga eller gå nedför backarna, men i realiteten hade jag inget val. Jag blev så slut efter varje backe, att jag inte klarade annat än att gå. Jag höll jämna intervaller märkte jag, då jag kom exakt lika långt eller ett par meter längre. Jag upplevde att jag sprang allt långsammare, eftersom det bara blev jobbigare och jobbigare. Konstigt nog gjorde jag inte det. De två sista intervallerna kom jag längst.

Min maxpuls var rekordhög, nämligen 211. Det har jag aldrig kommit upp i tidigare. Så nu får jag ändra maxpulsen till 215 i inställningarna.

Jag är så stolt över mig själv! Tänk att jag klarar att springa intervallpass på egen hand!  Ikväll var jag helt säker på att passet skulle ta max 30 minuter. Det tog nästan exakt en timme. En timmes slit på egen hand. Det hade jag aldrig gissat eller vågat tro att jag skulle klara!
Nu kommer träningsvärken smygande i ben och axlar efter TRX-passet igår.  Trots det känns benhinnor och knän helt ok. Tur att jag har möjlighet att springa i spår och kan undvika asfalt, som är lite hårdare.