Morgontur

Vaknade sju i morse och bara ville ut, när jag såg solen skina och hörde  fåglarna kvittra. Halsont i lördags, lite snuva och huvudvärk på söndagen. Idag var jag bara lite snuvig med lite huvudvärk, så jag bestämde mig för att försöka mig på distanspasset.

Sju kilometer avverkades i ett tempo om 6:23 min/km i snitt. Det är jag supernöjd med. Efter 4 km gick det trögt. Men jag peppade mig själv med att mindre än hälften var kvar. Det gick uppför och det var asfalt, grus och det värsta av allt: lerig, klaffsig åker som sluttade uppför. Varje steg liksom sög fast i leran och jag tänkte "undra om det är så här det känns att springa tjurruset?". Nåja snart var leråkern avklarad och 5 km gjorda. Nu var det asfalt igen, med motvind och uppför, uppför. Jag lovade mig själv att stanna och gå lite, när jag klarat uppförsbacken. Så när jag kom upp på krönet började jag gå och försökte hämta andan. 6 km avklarade och jag började springa igen. Sista kilometern var grymt jobbig (den var faktiskt inte min långsammaste trots att jag gick en bit). Men jag klarade det! Trots snuva, trots motvind, trots backar och jag är så jäkla nöjd!

Dagens aha-upplevelse: det går att stanna och gå och pusta en stund och ändå klara att hålla snittiden!

Här avslutades turen och jag gick hemåt. Skönt!

Ser du vad proffsig jag ser ut med pulsklockan och gps på armen :)