Tjugosju år

Hurra! Idag firar vi att vi har varit tillsammans i 27 år. Eller nej, det gjorde vi ju inte. Min man snickrade på balkongen, jag arbetade i trädgården och målade staketet. Gud vad det är tråkigt att måla staket! Men hellre det, än att hänga på balkongen i alla möjliga, omöjliga ställningar och måla.

Men min man lagade som vanligt god mat till kvällen. Det blev grillat och kall öl att dricka. Sen badade vi i spabadet. Det är bästa belöningen när träningsvärken kommer smygande. Efter en timmes badande är man som ny i kroppen igen.

Härlig lördag!

Idag började jag med att åka till återvinningen med tidningar, papp och plast. Sen handlade jag mat och gick på stan en sväng med Sofie. När jag kom hem jobbade jag i trädgården. Men när klockan var tolv, var jag dränerad på energi. Frukosten jag åt vid sju på morgonen kändes väldigt långt borta. Så det fick bli grillad korv med bröd till lunch. Jordgubbar, grädde och chokladsås till efterrätt. Lite vila i solskenet innan jag gjorde ett ryck i trädgården igen.

Min man snickrade på verandan och balkongen. Nu saknas bara ett kryss. Så skönt! Under eftermiddagen grundmålade jag kryssen. I morgon blir det två lager med den slutgiltiga färgen (tonad vit). Idag har jag (enligt min Polarklocka) varit aktiv i 8,5 timmar. Just över 27000 steg har jag gått. Inte dumt alls!

Min stora hemlighet

Ja, jag har vetat det ett tag. Tänk att jag i min ålder kan byta karriär helt och hållet. Efter 17 år i skolans värld, först som gymnasielärare i svenska/psykologi och därefter som specialpedagog, har jag nu fått möjlighet att prova på ett helt annat jobb. På tisdag börjar jag mitt nya jobb som rehabkoordinator på en vårdcentral. Det är väl inte klokt! Efter att ha jobbat på samma arbetsplats i 10 år, byter jag nu jobb för tredje gången under drygt ett år. Jag som har så svårt för förändringar. Jag som trivdes så bra på den arbetsplats jag har/hade. Ja, det har inte varit helt lätt för mig att bestämma mig för hur jag skulle göra. Våndan var stor. Men det underlättade att jag fick tjänstledigt från mitt nuvarande arbete. Det är väldigt häftigt att jag fick jobbet, trots att jag inte har den rätta utbildningen, eller ens sjukvårdsbakgrund. Ibland räcker hårt arbete längre än man tror.

Det känns spännande, så spännande att det är lite läskigt. Min blivande chef har sagt att det enda som hindrar mig från att utveckla jobbet, är begränsningar inom mig själv. Häftigt!

Häftigt att få möjlighet att kunna utmana sig själv att testa ett nytt jobb.

Det här med chins

Idag blev jag otroligt sen från jobbet. Så sen att jag missade körövningen och dessutom valde att hämtas i bil från jobbet.  Därför bestämde jag mig för att ta fram trx:n, hantlar och gummiband. Varje dag hänger jag i chinsstången, drar mig upp, gungar (härdar händerna) med och utan gummiband. Men jag märker inga framsteg. Faktum är att det enda som har hänt är, att jag har fått valkar i händerna.

Så idag fokuserade jag på rygg, axlar och biceps. Då känner jag mig urstark. Men när jag provade att göra chins efteråt (med gummiband) gick det förstås ännu sämre, eftersom jag var trött i musklerna.  Mitt mål är att göra en strikt chins med gummiband. Just nu kommer jag inte upp den där sista lilla retliga biten. Men jag försöker att ta mig upp snabbt och sen bromsa allt jag kan på nervägen. 

Jag fortsätter att kämpa på!

Snö, snö och mera snö

I morse drog jag upp rullgardinen och utbrast "neeeej!" Hela altantaket och trädgården var täckt av snö. Det var som att sticka hål på en ballong. Luften gick ur mig och jag tänkte "nu får jag en snödepression". För ett par veckor sedan la jag undan vinterkläderna. Så i morse byltade jag på mig lager på lager under vårjackan.

När jag kom ut märkte jag genast hur skön luften var. Jag gick upp i skogen bakom huset och insåg genast att jag var på tok för varmt klädd. Snabbt hängde jag av mig ryggsäcken och slet av mig ett par lager och la i ryggan. Sen gick jag och njöt hela vägen. Njöt av luften, stillheten och fågelkvittret.  Underbart!

På hemvägen regnade det och jag blev blöt och kall om benen. Fortfarande har jag känningar i högerfoten och törs inte jogga. Jag gör tåhävningar och bidar min tid. Men ikväll blev det en timslång promenad med Kinna. Det var soligt och regnigt om vartannat. Aprilväder är verkligen förbryllande.

Det här med flyt

Nja, det där missflytet jag har för tillfället, har inte slutat. Igår skulle jag graciöst ta mig över ett fårstängsel och var visst inte riktigt så vig som jag mindes (eller ville tro). Utan jag fastnade med ena benet och fick tråckla mig loss och där gick det hål på mina mest använda jeans. Faktiskt hade jag bestämt mig för att gå på stan och köpa mig ett par nya idag, men jag slutade jobba så sent att butikerna hann stänga. I morse valde jag att ta på mig ett par vita byxor. Det är väl ok, om det inte vore för att det var otroligt kyligt i morse och byxorna är lite korta. Så jag kände mig som Vanheden när jag gick till jobbet.

När jag kikade ut genom mitt fönster i eftermidags, såg jag stora snöflingor vimla runt i luften. Snön bara fortsatte att vräka ner och jag insåg att det skulle bli tufft att gå hem i mina "nätiga vita träningsskor". Efter en stund byttes snön ut mot hällregn. På sätt och vis var det ju bra, eftersom snön smälte bort. Men de nätiga skorna är inte gjorde för regn heller. När jag kikade ut genom fönstret efter mitt sista möte, fick jag till min förvåning se, att det var uppehåll. Snabbt klädde jag på mig och började gå hemåt. Det var underbar luft ute! Även om det är kallt, doftade det som efter ett sommarregn. Glatt gick jag hemåt. Nu har jag flyt i alla fall, tänkte jag glatt. Tills jag kom hem och såg alla prickarna på mina vita byxor. Vad ska jag nu hitta på att ta på mig i morgon?

Tänk vad livet vore enkelt om man vore katt. Bara ligga där och sova och inte behöva bry sig om kläder...

Hon ser så gullig ut Panzer, men hon har hittills fångat fyra fåglar. Som tur är, verkar hon inte särskilt intresserad av att äta upp dem, utan leker med dem. Men det är inte särskilt kul när hon kommer in med dem och det är fjädrar överallt. Stackars små fåglar. Tyvärr klarar inte Panzer av att ha halsband med pingla. Men jag antar att jag får vara tacksam att det (ännu) inte är möss, eftersom jag avskyr möss och råttor. Ja, man kan nog säga att jag har fobi mot möss/råttor.

Snart så....

Nu är det inte lång väntan kvar innan barnbarnet kommer! Det är så spännande! Jag tycker Sofie är världens finaste med sin mage. Men jag vet ju att hon känner sig väldigt otymplig nu. Hon har snart gått vecka 37 ut, så det är på sluttampen nu. Skönt för henne!

Lite blompyssel

Idag har jag planterat om lite blomskott. Det var en sort det blev få skott av, men de andra tog sig fint. De blir så lätt uttorkade i muggarna och nu har de blivit så stora att jag tyckte det var dags. En del satte jag i blomkrukor, en del där jag har tänkt att de ska vara permanent. En del satte jag faktiskt i en presentkorg, för att ge bort (om de nu tar sig och inte dör av chocken).

Så här ser det ut på vår köksö, det är färgburk, jord, en vas, bröd och brödsmulor och som du förstår rörigt. Hi, hi men det saknas sällan målarfärg eller blomjord.

Plötsligt när jag kikade ut ur köksfönstret såg jag alla dessa hjortar i vår trädgård. Herregud!

Fredagsfeeling

Jag är hängig med huvudvärk och lite frusenhetskänsla. Det började faktiskt redan igår, men jag orkade i alla fall simma (fast i maklig takt). MEN, det är ju fredag och då ska man ha fredagskänsla, eller hur! Så det här är inget att hänga läpp för. Tvärtom! I morgon sover jag ut rejält och vaknar frisk. Det är i all fall vad jag och kroppen har kommit överens om. För i morgon tänker jag kika på färg och tapet till hallen. Dessutom ska jag köpa färg till balkong och veranda, så att min man kan snickra klart (någon gång i framtiden ska det bli klart...).

Mina fina sticklingar ska planteras om och det ser jag verkligen fram emot! Tyvärr hotar det med blåst och kyla i helgen. Så det för bli inomhusprojekt. Men snart är våren här på riktigt och därefter kommer den härliga sommaren med ljumma kvällar, mygg och grilldoft.

En båttur med Pär och Helén hägrar i sommar. Älskar att åka i deras båt!

Pär har en elmotor till båten, så den hörs inte. Man bara glider fram i långsam mak på vattnet och njuter av naturen.

Körövning

Jag har fått ihop 18000 steg idag. När jag provar att jogga får jag ont i foten. Så det får jag avstå från ett tag till. Min fortsatta otur med elektriska saker fortsätter. Min eltandborste har börjat krångla och jag kan rapportera att det tvättade headsetet fungerar prima att lyssna med, men inte att tala i.

Trots det vågade jag mig på att köra bil till kören ikväll. Vad jag vet, gick det bra. Alltid något! Kanske är oturen över för den här gången... Jag har inte varit på kören på några veckor. Som vanligt var det riktigt roligt. Vi ska ha ett sista uppträdande under våren som vi repeterar för.

Nu är jag trött. Vår katt Panzer störde min nattsömn. Hon vill alltid ligga i min säng. Självklart kan jag inte ligga som jag vill med benen. Jag råkar väl röra mig och då rör hon på sig eller tvärtom. I natt hoppas jag att vi båda får sova ostört!

Tillbaka till vardagsrutiner igen

Idag gick jag med glada steg till jobbet. Så skönt det är att luta sig tillbaka och förlita sig på rutiner. Poddlyssnande och rask promenad gör mig på gott humör. Nej, nu ljuger jag - det gör mig på oerhört bra humör. Sådär glad att folk undrar "vad går hon på"? Jag förstår att det kan vara provocerande att se min glada nuna, när man är "måndagstrött" och lite halvsur  (ofta efter en biltur till jobbet). Där kommer jag och är glad utan någon synbar orsak.

Fast idag är det den 18 april och våren närmar sig. Det bevisar mina kliande ögon (vår-allergi). Vi har en kort vecka den här veckan, vilket innebär att det redan är onsdag i morgon. Solen sken idag och fåglarna kvittrade.

Dessutom känns högerfoten ok, trots promenad till och från jobbet. Det är ju inte konstigt att jag är på superbra humör!

Mysteriet med onda fotleder

Under en tid har jag haft ont i mina fotleder och efter springturen i söndags hade jag stora problem med högerfoten. Alltså igår hade jag så ont att jag haltade fram hela dagen. Väldigt irriterande! Foten var inte varm eller svullen, så jag var inte orolig. När jag skulle hänga tvätt ute, tog jag på mig ett par gamla tofflor som liknar Birkenstock. Plötsligt kände jag att smärtan lindrandes. Så jag haltade runt i dem resten av dagen. Jag har ett par nya Birkenstock, men dem klarar jag inte av att gå i just nu.

Min teori är att de gamla tofflorna är mer uppbyggda i häl och hålfot. Medan Birkenstock-tofflorna är rejält "urgröpta" i hälen. Jag har haft svårt att hitta träningsskor med stöd för hålfoten. Görs inte sådana längre? Många skor är platta inuti. Den absolut värsta skon för min fot är av märket Rieker. De är supersnygga och ser sköna ut, men är en plåga för mig.

Idag är min högerfot riktigt bra. Men nu gäller det att välja rätt skor till jobbet. Jag kan tyvärr inte gå i mina färgfläckade, gamla Birkenstock-kopior...

Fördelen med att vara samlare

Det är inte alls bra att spara på allt, det vet jag. Men vissa saker är himla bra att spara på, såsom barnkläder, barnböcker, pussel och leksaker. Jag har varit en riktig samlare när det gäller barngrejer. Det beror mestadels på att jag är sentimental. Varje plagg har jag minnen av och vet vem av barnen som hade det och för det mesta vet jag om jag har köpt plagget själv eller vem som har gett det.

Idag har jag strukit barnlakan, som Sofie och David ska få. En del är till barnvagn och andra till spjälsäng. De till barnvagnen, har min svärmor sytt. De är lila med vit spets på. Hon har sytt täcket också, som är till barnvagnen. Lakanen till spjälsängen har jag fått av min mor. En del av dem har jag själv legat på när jag var liten. Så de är riktigt gamla och mjuka. Nuförtiden finns det så bra dra-på-lakan till spjälsängar som är väldigt praktiska, eftersom de ligger på plats hela tiden. Men man kan aldrig få för många lakan, är min erfarenhet. Man kan ju vika sänglakanen dubbelt i barnvagnen och använda dem där också.

Min mans moster har sytt två små lapptäcken, som barnbarnet också kan ha glädje av. Om de inte hamnar i sängen, kan de vara bra att ligga på under ett babygym till exempel. Även om Sofie och David har fått en hel del, har jag en hel del kvar (ja, jag är ju en riktig samlare!).

Nytt projekt inomhus

Min man har satt foder runt balkongdörren och fönstret. Jag ska få en fönsterbräda också, så småningom. Men det blev åverkan på tapet och halvpanelen, så nu blir det till att fundera hur jag ska fixa till det där. Jag funderar på att måla allt i samma kulör (både tapetdelen och paneldelen). Eller om jag ska måla dem i olika kulörer.

Golvet på balkongen är också nästan färdiglagt.  Så skönt att det går framåt igen!

Här har jag grundmålat, men det är lite glipor i skarvar och tapeten ligger inte längre dikt an mot virket, då det förra fodret var bredare.

Här har jag spacklat allt, men tyvärr fick jag riva bort en del tapet ovanför fönstret.

Sista semesterdagen

Så är påsken snart slut och jag kan summera semestern. Tio dagars ledighet är över. Å ena sidan har jag hunnit med mycket, å andra sidan har jag inte kunnat fixa i trädgården som jag vill på grund av snön som kom. Förkylningen gjorde att träningen blev eftersatt. Men det har ändå varit tio bra dagar och än återstår denna dag. Min förhoppning är att det blir lite varmare ute idag, så jag kan sätta igång att gräva lite för häcken. Jag hoppas kunna hänga lite tvätt ute också. Att kunna hänga tvätten ute är ett säkert vårtecken. Jag bara älskar doften av tvätt som hängt ute. Det bästa jag vet är, när jag har tvättat och hängt ute sängkläder och överkast. Då doftar det vår i hela sängkammaren i flera dagar.

Det som har gått mindre bra den här semestern är, att jag har lyckats fått en bygel till en bh i vår tvättmaskin (ja jag vet att man ska ha en tvättpåse till bh:ar). För tillfället hörs den inte i trumman, så jag vet inte var den ligger och lurar nu.  Igår hade jag glömt mitt headset i ett par byxor, så när jag tömde tvättmaskinen, upptäckte jag det närmas glasluckan. Gud vet hur många fler saker jag har glömt i fickor, som nu ligger i tvättmaskinstrumman! Till min stora förvåning, fungerar headsetet helt perfekt. Men anar att det snart blir till ett köpa en ny tvättmaskin.

Häromdagen vaknade jag av en mycket entonig fågel. När jag närmade mig köket insåg jag att den entoniga fågeln var frysen som pep. Den var för varm. Jag tryckte på lite knappar, flyttade om lite mat och sedan tystande den. Igår var Steffie här och ropade plötsligt "frysen läcker". Min man tömde frysen, frostade av och startade om den. Än så länge verkar den fungera igen. Men det är som om jag håller andan både för tvättmaskinen och frysen.

Ja, sen har jag en favoritkaffekopp som jag fått av Maria.  Den är så stor, att jag får plats med två koppar kaffe i en och samma kopp. Jag misstänker att den rymmer cirka 5 deciliter. I morse lyckades jag tapa min mobil i min fyllda kaffekopp. Ett ut tre så febblade jag me den och den halkade ur mitt grepp och rakt ner i koppen med ett plaskande. Fort som attan tog jag upp den och torkade av den.  Det verkar som den är normal, trots koffeinbadet. Men vem vet, jag kanske borde räkna med att snart köpa en ny mobiltelefon också. Så på sätt vis kan det här bli en av mina dyrare semestrar.

Jag har i alla fall bestämt mig för att inte röra bilen på ett bra tag. Med mitt flyt, kan jag förvänta mig att något går sönder i den också.

En blomgrupp från Petra, Ulf och Simon

En blomgrupp från Ing-Marie

Påskliljor från Steffanei

Tulpanerna i vasen närmast från Sofie. Här är en bild från gårdagens frukost

Sofie och David och så min käre man som tycker det är kul att fotoboma. Sofie upplever att hon är så stor så här i slutet av graviditeten. Jag tycker hon ser perfekt ut! Så vacker med magen!

Utsikt från vår balkong i går. Is och vatten som är så stilla att omgivningen speglar sig i det.

Liten joggingtur

Hur går det med löpningen mamma, undrade Steffie igår. Ja, det går sådär. I torsdags blev jag plötsligt förkyld. Jag både hostade och snörvlade. Så träningen har legat i träda. Istället har jag bland annat kikat på Netflix  (13 orsaker till varför). Det värsta är ju att jag mår inte bra alls av att vara passiv. Jag måste röra på mig för att må bra, annars blir jag irriterad och nedstämd.

Idag kände jag mig frisk (och av en händelse hade jag kikat klart på serien) och sådär lagom irriterad. Det var bara att byta om och ge mig ut på en tur. Högerfoten krånglar lite och gör ont, men jag kämpade på. 3.8 kilometer i maklig fart blev det. Humöret blev så mycket bättre efteråt. Motion är bästa grejen!