Vilodag

Jag minns när jag senast sov en hel natt. Det var veckan Petra och jag var till Rhodos. Nu för tiden sover jag så dåligt, att det inte är klokt. En del människor känner inte en enda vallning under hela sitt liv och så finns det sådana som jag, som har vallningar under flera år. I åtta år har jag haft vallningar till och från. Numer kommer de sällan under dagtid, eller är så milda, att jag inte märker dem dagtid kanske. För om nätterna vaknar jag flera gånger av vallningar. I natt sov jag så dåligt, att jag inte trodde jag skulle orka gå upp i morse. Men det gjorde jag ju förstås. Trots sömnbristen fungerar jag som vanligt, upplever jag. Den enda skillnaden är, att jag är dödstrött vid 18-tiden om kvällen. Just idag hade jag tänkt att styrketräna hemma, men jag praktiskt taget somnade i fåtöljen och tog mig aldrig ur den igen.

Det blir nya tag i morgon och förhoppningsvis är jag så utmattad, att jag sover bättre i natt. Jag vet att kaffe, sockerintag, stress och brist på motion ökar vallningarna. Nu har jag dragit ner på sockret rejält och är jag ledig resten av veckan. Så förutsättningarna är bra, eftersom jag kan träna dagtid.

Att hålla sin träningsplanering

Helt otroligt vad snabbt jag har kommit in i träningsrutiner igen! Idag har jag planerad vilodag och jag övervägde att ge mig ut på en springtur, både en, två och tre gånger. Men jag sansade mig. Jag ska hålla mig till min planering, för att kroppen ska hålla och jag orka med alla veckans pass. Men lite vardagsmotion har jag fått till. Det blev 7500 steg och kunde ha blivit ännu fler, om jag inte hade bestämt mig för att färga håret. Eftersom jag färgar med henna, måste färgen sitta i ett bra tag. Så det blev ingen ytterligare promenad för mig. Det fick räcka med en lunchpromenad.

Idag insåg jag ännu en gång, hur bra jag mår, sedan jag bytte arbete. Den här arbetsplatsen är så mycket mindre än min förra, att jag kan ha ett lugnt tempo, men ändå göra ett gott jobb. När jag kommer hem från jobbet, känner jag mig energisk och rastlös, istället för slutkörd och passiv. Jag har ingen fungerande våg, men jag är ganska säker på att jag har minskat lite i vikt. Troligen är det för att stresshormonerna har sänkts samtidigt som jag rör mer på mig och äter mindre sött. Skönt om det är så att jag har minskat i vikt, då jag under snart ett år, har ökat flera kilo i vikt. Jag har inte orkat tagit tag i det tidigare. Nu har jag energi nog att ta tag i det!

Vallningarna har kommit tillbaka och jag vaknar några gånger per natt. Än så länge klarar jag av att vakna mellan en till tre gånger per natt, eftersom jag somnar om. Vi har väldigt kyligt i sovrummet (ett fönster är öppet) och det underlättar för mig. Dagtid känner jag av dem när jag dricker kaffe. Förhoppningsvis försvinner vallningarna, när jag tränar regelbundet och samtidigt minskar lite i vikt. Även en liten viktminskning har betydelse för hormonnivåerna i kroppen. Så det är bara att fortsätta att hålla i och följa den planering jag har gjort. Idag blev det vila.

Bild från förra våren

Har sådan springlust idag, att det är otroligt!

Oro, ångest och hormoner

Som jag skrev i det här inlägget, hade jag en tung period av obehagskänslor under semestern. Till slut började jag fundera om det möjligen kunde vara så, att de här oros- eller ångestkänslorna var en biverkning av hormontabletterna jag äter (Indivina). Det var ju så underligt, att jag vaknade och mådde bra, men en stund efter frukost, bubblade obehaget upp i halsen och bröstet. Känslan höll sig sedan kvar resten av dagen, som typ en arbetsdag.

Först tänkte jag att det hade med jobbet att göra, just för att det höll i sig lika länge som en arbetsdag varar. Men det är ju inte alls likt mig, att må dåligt över jobbet. Jag brukar vara glad och fylld av energi och det var jag definitivt inte nu. Istället kände jag mig orolig och ledsen. Vad var det för fel på mig egentligen?

Sen började jag misstänka att det hade med hormontabletterna att göra. Jag  brukar, som nämnts,  ta dem till frukost. När jag googlade på biverkningar, läste jag att vanliga biverkningar är depression, nervositet, letargi och mindre vanliga är bland annat ångest. Hm, tänkte jag och slutade med tabletterna. Efter två dagar utan dem, försvann oron/ångesten och jag kunde känna glädje igen. Herregud vad skönt!

Kroppens hormonnivåer är inte konstanta, utan ändras lite. Min teori är, att de här tabletterna fungerar bra, när mina egna hormonnivåer är låga, behöver jag tabletten, för att slippa vallningar och för att kunna sova. När mina egna hormonnivåer är höga, måste jag sluta ta tabletterna, annars mår jag dåligt, vilket jag gjorde nu under julledigheten. Kanske finns det bättre tabletter som skulle fungera bra hela tiden för mig. Ärligt talat orkar jag inte krångla och gå till läkare igen. Som tur är kan jag sluta och börja med tabletterna när jag vill. Det är inga problem för mig, eftersom jag inte mår dåligt när jag slutar med dem. Tack och lov för det!

Tänk att kemiska substanser kan påverka mitt mående så mycket. I bäst fall, har jag kommit över fasen med vallningar nu. I värsta fall får jag börja med tabletterna igen, om vallningarna kommer tillbaka...

Nu känner jag igen mig själv igen: trygg och harmonisk och snar till skratt

Hallå klimakteriebitch!

Ingen träning idag. Inte ens vardagsmotion. Ännu en eländig natt med ständiga vallningar. Konstigt nog känner jag mig lika pigg som vanligt på jobbet. Möjligen är jag en aning mer irriterad än vanligt. Det är rätt bra ibland, för det gör att jag står på mig mer mot andra, något jag behöver bli bättre på.

Men lite konstigt är det att jag reagerar och agerar på annat sätt, än jag är van vid. Konstigt och lite läskigt. Den "väna" Katarina är istället rapp att bita ifrån. Vet inte vem som är mest förvånad, jag eller de människor jag jobbar med. Kanske håller jag på att bli en klimateriebitch? Inte nog med att kroppen förändras och fungerar konstigt, nu förändras personligheten också! Kan inte bestämma mig för om det är positivt eller negativt. Ingen (jag) vill vara en tyst tapetblomma (mes) men heller inte en oförutsägbar bitch med kort stubin. Känner mig lite oflexibel just nu, ingen trevlig känsla. Problemet är att jag så snabbt blir arg och att jag är sämre på att härbärgera den känslan. Istället blir jag impulsiv och reagerar snabbt och med kraft. En av mina kollegor så idag, att jag har "girlpower", som inte tar emot vad som helst. Tror ni någon hade sagt det till en karl, som inte tar emot vad som helst?  Nej, troligen inte! Kanske är det inte så dumt att vara en klimakteriebitch...

Ny månad, nya vanor

Sedan i tisdags har vallningarna slagit till med full kraft. Tidigare har de alltid "smugit" sig på och gradvis ökat. Inte den här gången! Det har förstås fått mig att fundera. När vi var på Fuerteventura, hade jag inte en enda vallning. Skillnaden mellan då och nu, är att jag åt mindre kolhydrater. Till frukost åt jag bröd och till efterrätt tog jag ofta en banan till kaffet. Annars åt jag kött och grönsaker. Dessutom motionerade jag rejält med promenader om en mil/dag och tre löppass under veckan. Ingen stress och rejält med sömn.

Naivt nog, trodde jag att det skulle bli lätt att fortsätta hålla igång springandet, när jag kom hem. Då hade jag inte förstått hur motigt det skulle kännas med kyla och mörker. Nu måste jag bita ihop och ta tag i springandet, även om det känns motigt. Mitt mål är tre pass per vecka, där ett är längre.

Det är tråkigt att dra ner på kolhydrater, men nödvändigt för mig, om jag ska slippa vallningar. Under veckoslutet har jag ätit smågodis, vilket är det absolut sämsta valet, om min kropp ska fungera bäst. Jag behöver ställa om hjärnan och inse att jag måste göra smarta matval. Val som stärker kroppen och gör min vardag enklare, bättre och därmed roligare!

Hormonbehandling eller inte?

Idag hämtade jag ut hormontabletter. Jag är så trött på störd nattsömn. Jag svalde en tablett och läste bipacksedeln. Därefter vände jag mig till min man och sa, "nej, jag kan inte äta dem här".  Av alla biverkningar, var det risken för stroke, blodpropp och cancer, som fick mig att må illa av skräck. Vad är störd nattsömn i förhållande till det? Inte ett skit!  Nej, jag lever på hoppet: någon gång måste det ge med sig!

Men visst är det för jäkligt att de där hormonerna i kroppen, ska påverka så mycket! Först sker det i tonåren, sen vid graviditet och amning. Så övergångsåldern, denna fas där kroppen plötsligt inte beter sig som tidigare. När kände jag mig "normal" senast?  Det vete katten!

Egentligen borde jag prova att ändra kosten. En del utesluter socker och drar ner på kolhydrater. Andra slutar med gluten. Om jag vore det minsta intresserad av matlagning, kanske det hade varit en möjlighet. Men jag tycker det är urtrist. Blogginlägg med matrecept hoppar jag över. Tv-program med matlagning undviker jag helt. Bakning är jag däremot intresserad av...

Nej, så jag kör på mitt vanliga upplägg: inget socker söndag-torsdag, fullkorn och grönsaker, så ofta det är möjligt. Till det: vardagsmotion, två-tre löppass och ett-två styrkepass/vecka.

Störd sömnrytm

Förra veckan var oerhört påfrestande, när det gäller vallningar och sömn. Tack och lov att jag var ledig från jobbet! Även om jag verkligen försöker tänka positivt, började även jag misströsta. Varje halvtimme kom en vallning. Så fort jag somnade till, var det dags igen. Även om jag inte blir så varm, att jag måste byta nattlinne och sängkläder, vaknade jag varje gång och fick kasta av mig täcket. Vi har 16-18° i sovrummet, så det är inte aktuellt att sova utan täcke. Det är ju också så, att det växlar mellan vallning och frusenhet. Rena terrorn, om ni frågar mig. Sömnen blir rubbad och jag oroade mig för, att jag kanske inte skulle klara att vända på det.

Nu har jag försökt att äta sundare, med mindre sötsaker. Jag vet inte om det är det som har gett resultat, eller om det är tillfälligheter (läs hormonförändringar),  men de två senaste nätterna har varit helt ok. Tack och lov! I natt vaknade jag inte en enda gång av någon vallning. Genast mår jag så mycket bättre. Jag känner mig så glad och stark (både mentalt och fysiskt).

Jag kom också på varför jag har fått eksem runt ögonen. Det kom jag på, när hela ansiktet och halsen plötsligt täcktes av kliande prickar. Vitlök! Jag hade ju ätit flera maträtter med vitlök. På äldre dagar har jag blivit allergisk mot vitlök och kan, i värsta fall, få rikliga nässelutslag. Så var det mysteriet löst.

Bilderna är från gårdagens promenad.

Kvaliteten på sömnen

Om det är något jag verkligen har förstått, är det sömnens betydelse för måendet. Sedan 2010, har jag haft vallningar. I början kom de sällan, var närmast diskreta och kom aldrig om nätterna. Ja, sen har de eskalerat till att bli synnerligen märkbara och numera infinner de sig mest om nätterna. Kanske lider jag mer av dem nattetid, än dagtid, då det är svårare att reglera klädseln (läs täcket) nattetid.

Nåväl, med min julklapp: aktivitetsarmbandet, får jag större möjlighet att få bekräftelse på god respektive dålig sömn. Igår kväll lyckades jag äntligen ge det rätta kommandot, så jag fick en dokumentation av sömnkvaliteten. Det här med teknik är inte alltid lätt...

Jag vaknade av mig själv och tyckte jag hade en bra natt. Armbandet visar att jag hade 5 timmar djupsömn och 3 timmar ytlig sömn. I djupsömnen ingår  "stabil sömn" och "djupsömn". Under den stabila sömnen tillbringar man ungefär 50 % av den totala sömntiden.  Djupsömnen är det stadium då vi sover hårt, är svårväckta och snarkar. Cirka 15-20 % av vår sovtid, består av djupsömn.

I den ytliga sömnen ingår säkert insomnande och uppvaknande (då man rör sig mer) samt drömsömnen (REM- sömn).

Nu kan jag jämföra nattens data med andra nätter (jag är nyfiken på hur de dåliga nätterna kommer se ut). Helt klart är i alla fall, att jag behöver många timmars sömn. När jag har flera dåliga nätter, blir jag mer stressad, förstorar problem tills de är gigantiska och jag blir labil i humöret.

Jag läste om sömn och sömnproblem på "Hälsosidorna"  (det är där jag hämtat information) hur många faktorer i vår kropp som blir påverkade av sömnbrist. Dålig nattsömn kan till exempel påverka produktionen av insulin. Det blev en väckarklocka för mig, som ofta kompenserar trötthet med något sött (läs en hel del sött). Inte för att jag vill försvara mig, men det kan vara en förklaring till att jag har lättare att avstå från sött, under semestern. Jag förstår nu vilken negativ karusell det ibland blir för mig med dålig sömn, sockerprodukter som i sin tur ger mer vallningar och sämre sömn.

Med rätt kost minskar vallningarna och min sömn blir bättre, vilket leder till mindre sötintag. När jag är ledig, kan jag bättre kompensera dålig sömn och kan därför lättare avstå från socker. Nu hoppas jag klara att komma in i en god cirkel de här sista semesterdagarna!

Vallningar om nätterna är rena terrorn...

Ja, egentligen skulle jag haft avstämning igår, gällande armhävningar, löphastighet och vikt. Men så blev det inte och idag har jag träningsvärk, så avstämningen får ske tidigast imorgon.

 

Just nu är vallningarna om nätterna oerhört påfrestande. Därför är det än mer angeläget att jag går ner de kilon jag har gått upp. Även en liten viktnedgång kan leda till hormonförändringar, som minskar vallningarna. Men det går oerhört trögt att äta rätt. Idag blev det en lussekatt, två pepparkakor och en hård lakrits. Imorgon ska jag väga mig hos skolsköterskan. Förmodligen har jag gått upp istället för ner. Om inte vallningarna ger med sig, måste jag ta mig i kragen och komma över min skräck för hormonbehandlingar och be om hjälp.

 

Däremot tror jag att jag kommer klara fler armhävningar än de ynka fem, jag klarade i början av november. Jag är redan jättenöjd över att jag har tränat trx, två måndagar i rad. Även om passen är grymt jobbiga, känner jag mig himla stark, trots att jag är 50 år. Än utvecklas jag fysiskt, det är väl underbart!

 

Löpningen har gått snabbare än 6:40 min/km (6:38 ).  Små, små framsteg. Imorgon ska Åsa och jag springa igen, om inte jag är sjuk. Vaknade med huvudvärk och rinnsnuva idag, så man vet aldrig. Vi hoppas kunna hålla igång löpningen hela vintern. Om det blir ishalka eller svinkallt, ska vi springa på löpband. I alla fall ska jag det.

Återkommer med avstämning imorgon!

Vallningar om nätterna - vad göra?

Just nu är jag inne i en "vallningsperiod". Nästan varje natt vaknar jag 20 minuter efter att jag har somnat, av en vallning. Det är så irriterande att vakna till, när jag just har somnat så gott. Men efter en stunds vändande och vridande (ben utanför täcket, ben innanför täcket, överkropp utanför täcket - innanför täcket) somnar jag om. Därefter vaknar jag minst två gånger till under natten, av vallningar. Ibland sover jag så hårt, att jag knappt minns, att jag haft dem. Säkerligen har jag fler vallningar per natt, som jag inte vaknar av. Jag tror att jag klarar av dem relativt bra, på grund av att vi har låg temperatur i sängkammaren. Den lägsta temperaturen vi har haft är 14°, men i snitt ligger den nog på 16°. Tur att min man är så snäll och tålmodig (eller varmblodig)!

Däremot har jag inte "frossa" längre, vilket jag hade tidigare. Jag antar att det är ett framsteg. Det är himla skönt att slippa kastas mellan svettningar och frossa med klapprande tänder.

Den här veckan har jag utökat konditionsträningen, i och med Easy-Line-passet. Förra veckan promenerade jag också mer än tidigare. Förhoppningsvis motar det vallningarna lite. Eftersom jag är för rädd att äta hormoner, är träning, motion och låga rumstemperaturer mina redskap att kämpa mot vallningarna.

Powerwalk

Ikväll var Sofie (mellersta dottern) och jag ute på en timmes powerwalk. Exakt 6 km fick vi ihop och jag var rejält varm när jag kom hem. Både igår och idag har det blivit mycket sittande. Så det var himla skönt att komma ut och röra på sig.

Varje dag försöker jag komma ihåg att träna musklerna runt knät genom utfall framåt. Kanske inbillar jag mig, men i morse tyckte jag vänster ben kändes lite stadigare.

Tyvärr håller vallningarna på att göra mig galen om kvällar och nätter. Dagarna går däremot bra (skumt, jag vet!). Allra sämst tycker jag det är när jag snabbt somnar om kvällen, för att vakna av en vallning tjugo minuter senare. Rena terrorn för mig som får svårt att somna om. Grrr!

Jogging varvat med gång

Trots regn och rusk gav jag mig iväg på en löprunda. De fyra första kilometrarna gick bra, men sen blev det trögt. Förmodligen berodde det på att jag ätit för lite under eftermiddagen. Orken tröt helt enkelt. Det blev lite gång och spring om vartannat. Till slut hade jag fått ihop 7 km i alla fall.

När jag kom hem åt jag ris, kyckling och grönsaker. Till dessert blev det en hemmagjord mandelkubb. Älskar mandelkubb och vad lätt och snabbt man bakar dem!

Nu sitter jag lite apatiskt i tv-fåtöljen. Det tar på krafterna att arbeta övertid. Ikväll slutade jag strax innan sex. Under en period har jag sovit dåligt. Ofta somnar jag snabbt, men vaknar efter 20-30 minuter av en vallning och har jag otur då, somnar jag inte om. Annars vaknar jag vid tre-tiden av vallningar och har jag riktigt otur börjar jag tänka på jobbet och somnar inte om förrän vid fem-snåret. Vad skönt det ska bli den natt jag kan sova utan vallningar!

Botemedel mot vallningar

För mig fungerar jogging fantastiskt bra som botemedel mot vallningar. gånger i veckan joggar jag och inte ens särskilt lång stund varje gång. Fast, jag flåsar och kämpar, så det är inte lätt som en plätt för mig, men som sagt, det är ju inga långa stunder.

 

En annan fördel med jogging är, att jag känner mig så mycket piggare. Kanske jag så småningom kan förmå mig att jogga innan frukost till och med. I morgon är det dags för mig att jogga 5 km. Ida, Therése och jag ska ses klockan 9 på spåret. Det känns pirrigt, eftersom de är så himla snabba. Fördelen med att vi är tre är, att de kan prata med varandra och jag kan koncentrera mig på att andas (överleva). Eftersom klockan flyttas fram i natt, blir det till att lägga sig i tid i kväll.

 

 

 

Skogsturer är det jag gillar allra bäst! Doften, ljuden av fåglar, lugnet - underbart!

Hej fredag!

Gud vad skönt att det är fredag! Kanske får jag lite mer sömn under helgen. Mina vallningar har eskalerat i januari och nu är jag på gränsen till desperat. Det måste vända snart! Jag har nu lärt mig mönstret: först smyger de sig på, jag blir lite varmare några gånger per dag. Därefter ökar besvären i långsam takt: jag blir varmare och varmare  och de håller i längre och längre stunder. Till slut når jag toppen och då är jag på gränsen. På gränsen att kontakta vårdcentralen och be om vilka piller som helst, bara jag får sova om nätterna.

Men jag vill ju inte ta hormoner. Jag är rädd . Rädslan är större än min desperata längtan efter ostörd nattsömn. Jag vill inte ens äta något preparat från hälsokost. Måhända att det är en orimligt stor rädsla. Den finns där och jag har accepterat att det är så. Kanske uthärdar jag störd nattsömn såpass bra, för att det är mitt eget val. Mina kompisar har gjort andra val och därför vet jag att man kan vara helt besvärsfri.

Snart vänder det säkert och fram till dess försöker jag slappna av, när de kommer. Försöker att se det som att min kropp ska göra sig av med vissa hormoner. Äggstockarna ska skrumpna bort och  mjölkkörtlarna i brösten ska också skrumpna bort. Det är ju inte konstigt att hormonerna rusar runt i kroppen...

Utvilad

Ja, jag känner mig verkligen utvilad. Motion varje dag varvat med läsande och tv-tittande. Ibland sitter jag bara och tittar på ingenting och tänker på ingenting. Trist men avkopplande!

Enda smolket i bägaren, är vallningarna som byts av med köldfrossan. Tidigare blev jag svettig av vallningarna, det blir jag inte nu (tack och lov) men den här frossan har inte kommit så frekvent tidigare. I natt hade jag flera vallningar och en frossa. När jag fryser, fryser jag rejält och det varar längre än en vallning. Så gott som alltid slutar frossan med en vallning. Min man tycker det är komiskt när jag först ligger och fryser med täcket upp över huvudet, för att några minuter senare kasta av mig täcket på grund av värmen. Vad skönt det ska bli att slippa känna att kroppens temperatur "freakar ut".  För jag hoppas verkligen att jag inte ska ha det så här resten av livet!

På bilden ser ni två ljuslyktor jag har fått av Sara i julklapp. De är handgjorda och kommer från Göteborg.

Lyktor från Forma i Göteborg

Vallningarna är tillbaka

Visserligen är vallningarna inte av den allra värsta arten, men ja, de är definitivt tillbaka! Igår när jag satt hos frisören fick jag en vallning. Vi var i det där läget att det var dags att blåsa håret torrt. Där satt jag under plastcapen i kortärmad tröja och knäppt kofta. Tänk dig värmen som alstrades från mig under capen och värmen från hårtorken mot huvudet. Jag trodde jag skulle svimma av värmeslag! Sammanbitet stirrade jag på min spegelbild medan värmen och yrseln tilltog. Helst hade jag velat kasta av mig den där plastcapen, koftan och säga att jag går hem i blött hår. Men det hade ju inte frisören köpt, hon ville ju torka håret för att sedan klippa ur det (tunna ur) när det var torrt. Det enda jag kunde glädja mig åt var, att inte ett spår av vallningen märktes på mig. Mycket märkligt att vara överhettad, utan att bli röd i ansiktet, utan att en enda svettdroppe uppstod. Tyst satt jag där och led.  Jag vet ju att vallningarna ger med sig efter en stund. Ibland känns den stunden jädrans lång...

Att hantera värmevallningar

När vi var på semester, hade jag mindre värmevallningar, än nu. Just nu har jag bedrövligt många per dygn. Det ser ut som jag rodnar och så översköljs jag av värme. Under nätterna vaknar jag varenda gång det sker.

Jag är helt övertygad om att det är stressen som bidrar till att de har ökat. Därför tänker jag börja med regelbundna avslappningsövningar. Jag har en cd med en rad avslappningsövningar. En gång per vardag tänker jag köra en av övningarna och två gånger per helgdag.

Det bästa är ju om jobbstressen kan minska, vilket alltid är svårt, då tidspress är oundviklig. Men jag kan ju försöka att vara lite mer "här och nu" och blicka mindre framåt. När jag tittar framåt stressar jag lätt upp mig, om jag tror att jag kommer hamna i tidspress. Fokus på här och nu, ger ett större lugn i stunden, tror jag.

På fritiden ska jag vara mer lyhörd för den egna kroppen och sikta på att göra roliga, avkopplande aktiviteter och färre "måsten".

Att besegra tröttheten

Det här med att aldrig få sova en hel natt på grund av värmevallningar, står jag ut med. Värre är att jag inte kan somna om sådär vid fyrasnåret. Hjärnan går på högvarv och en massa jobbrelaterade tankar snurrar. Hur jag än försöker slappna av och tänka på annat (helst inget alls) går det inte.

När jag vaknade till klockans larm i morse (brukar ju alltid vakna innan klockan i vanliga fall) kände jag mig illamående av trötthet, trots att jag la mig strax före tio igår.

Frukost som vanligt i lugn och ro, sen på med stereon så musiken kan flöda i huset. Jag ska besegra tröttheten! Dagen ska bli bra, ja till och med bättre än bra, eftersom jag har bestämt det!

  

Skön söndag

Idag har det varit full fart från morgon till kväll. Allt skräpvirke efter mellanväggen har vi kört bort. Vår bassäng har jag torkat, vikt ihop och lagt i källaren. Två garderober har rensats ut. Nu när vi bara är två behöver vi inte hundraelva lakan och handdukar.

På eftermiddagen tog Katta och jag en långpromenad. Vi var ute i knappt två timmar och enligt pulsklockan brände jag ca 400 kalorier. Naturligtvis fikade vi: scones (på grovt mjöl) med smör och marmelad (osockrad). Ovanligt nyttigt för oss :)

Vi har bestämt oss för att motionera oss svettiga minst 100 gånger från och med 1/9-1/12. Det klarar vi lätt med våra övergångsbesvär, ha, ha. Fem solhälsningar och svetten droppar om oss.

Den här veckan har det blivit fyra bra träningspass: box, Trx, yoga och långpromenad. Gårdagens yoga känns i baksida lår och rumpa idag. Så fort jag reser mig från sittande ser det ut som jag är skadad, så stel är jag. Tack vare veckans tuffa pass mår jag bättre. I natt sov jag ostört igen och det gör så mycket för humöret. Hoppas jag får till fyra pass den här veckan också!

Äntligen torsdag

Snart slut på veckan, vad fort tiden går! Ikväll blev det ett Trx-pass på gymmet. Herre min je, vad det var tufft! Flera gånger trodde jag att jag skulle kräkas. Det var så många olika övningar som byttes i rasande tempo. Redan nu har träningsvärken smugit sig på. Belöningen är att under tre timmar har jag bara haft en vallning. Jobbiga kräkframkallande träningspass är det jag behöver nu. I natt kommer jag sova gott :-)