När man har lite för roligt i vågorna

Sista dagen här och vi har badat som tokiga i havet. Idag är vågorna höga och det är väldigt roligt, när man blir halvt dränkt av oväntat höga vågor. Tills jag snubblade till, vred knät i konstig vinkel. Då var det inte lika roligt längre. Som tur är har jag Voltaren med mig. En kapsel senare kändes knät bättre, om än stelt.

Ja, ja rörelse är bästa medicinen och om en stund blir det promenad till några butiker. Petra ska köpa något till sin son och jag till mitt barnbarn. I morgon reser vi hem, lite brunare, mycket piggare, mycket gladare och lite tjockare, ha, ha, ha.

Bra fredag och födelsedag

Petra hotade med att be personalen sjunga för mig vid frukosten i morse, men som tur var, var det ett tomt hot. Vi firade min födelsedag (54 år) med en promenad in till gamla stan på kvällen. Det var skönt att röra på sig. Gamla stan är väldigt mysig, särskilt kvällstid. Butikerna står så tätt, att det känns som om man är inne på ett köpcentrum. Fast när man tittar ner och ser gatstenen, inser man att det faktiskt inte är ett köpcentrum.

När vi skulle ta taxi tillbaka till hotellet, vevade taxichauffören plötsligt ner rutan och frågade ett annat par, vart de skulle. Det slutade med att paret fick hoppa in i vår taxi. Lite märkligt förfarande, men där satt vi alla fyra lydigt, helt i chaufförens händer. Tack och lov körde han rätt och resan kostade endast 7 euro.

När krafterna återvänder

Ikväll var den första kvällen då vi kände oss rastlösa. Det ser jag som ett gott tecken. Vi tog en kvällspromenad och temperaturen var helt perfekt: varmt med svalkande vindar. Under promenaden pratade vi och planerade för kommande projekt vi ska genomföra under semestern.

I morgon ska vi promenera till Rhodos gamla stad och handla lite. Det blir mysigt. Det är skönt att semestra med någon som man känner utan och innan. Petra uttryckte det bra när hon sammanfattade det med "att åka på semester med dig, är som att åka med sig själv".

Förutom att vila, äta och sova, skrattar vi mycket. Igår blev det många skratt när vi spelade beachball med våra vänsterarmar. Vi missade hej vilt förstås och våra skratt ekade över stranden. Så befriande!

Rapport från solstolen

Vi äter, vilar och sover. I snitt läser vi ut två pocketar per dag. Vi byter böcker med varandra, så vi inte ska bli utan sista dagarna. Igår var det mulet här och så startade även denna dag. Men molnen blåste bort. Idag går det vita gäss på havet och skummet blåser upp till solstolen, vilket svalkar skönt.

Vår rutin (självklart har vi skapat en mängd rutiner) är att äta frukost när de öppnar 7.30, lunch 12.30 och kvällsmat 18.30. Frukosten är behagligast, då det är få uppe. På hotellet bor fransmän, tyskar, svenskar, norrmän, danskar, italienare, finländare och ryssar. De flesta håller till vid hotellets poolområde, där det serveras snacks och dryck. Vi går över vägen till havet och klarar oss utan poolbaren.

Det här med sociala medier

Jag har tagit paus från Facebook. Dels tycker jag att det räcker med två Instsgramkonton och en blogg. Dels var jag inte särskilt aktiv på Facebook. Jag minns inte riktigt när jag la kontot vilande. Men jag har inte saknat det en sekund, så det var rätt beslut för mig.

I min vardag ser jag att många är som uppslukade av olika sociala medier. Det är trist när telefonen (eller det som kommuniceras) är mer intressant än möten i real life. En del lägger upp bilder och information ofta och andra sällan eller aldrig. En del blir upprörda över att information inte läggs ut, andra har åsikter om vilken information som läggs ut. Det där svenska lagom, tycks vara bäst.

Jag tycker det är upp till var och en vad man vill informera om och hur ofta. Däremot tycker jag det är nonchalant att bry sig mer om sociala medier än mötet med andra människor.

Rhodos

Ett dygn på Rhodos och jag känner redan att krafterna är på väg tillbaka. Petra och jag är här och bor på hotellet vid havet. Det är samma hotell som vi bodde på förra året: Sirene Beach. Det här året fick vi balkong mot havet och det är underbart med havsutsikt! Vi har badat (havet är jättevarmt), solat, läst ut två böcker var, ätit och sovit. Vi gick och la oss klockan 22 igår och vaknade 7.30. Otroligt att jag kan sova så många timmar efter en dag med så lite fysisk aktivitet! Det tyder på att det var helt rätt beslut att ta en timeout.

Att äta, vila och sova sig i form

Nästan 27 timmar, tränade jag i juni. Fortfarande är mars den bästa månaden med drygt 29 timmar. Nu är inte juni månad över än, men träningsmässigt är den det för mig. Den här veckan ska jag nämligen prioritera mat, vila och sömn. Just sömn har det blivit väldigt lite av i maj-juni och det är förödande för humöret och orken. När det är så ljust ute, kan jag inte lägga mig i tid. Dessutom ljusnar det tidigt och då vaknar jag av det. Vi har rullgardiner, men på grund av värmen är balkongdörren öppen och sängkammardörren. Det är oundvikligt att ljuset letar sig in.

När jag sover för lite, blir jag hungrig (hungrigare än vanligt), men det blir lätt att jag äter fel saker som inte ger långsiktig energi. Det gör att träningen upplevs tyngre och slitsammare. Det senaste passet var verkligen inte roligt. Jag märker också att jag blir mindre uthållig i vardagen, när jag gör något.

Så nu ska jag som sagt prioritera mat, vila och sömn. Inte en minuts träning ska jag göra. Istället ska jag läsa pocketar, båda, titta upp på himlen och bara vara. Vecka 27 börjar jag träna igen.

När man klipper syrenhäcken rejält

Mina ben värker av trötthet ikväll. Faktiskt känner jag till och med av benhinnorna. Man skulle kunna tro att jag har joggat eller gått en långpromenad, men icke! Jag har bara arbetat i trädgården. Syrenhäcken som jag satte av sticklingar från mina föräldrars syrener år 2010, behövde klippas rejält. Det tog emot, måste jag erkänna. Jag älskar mina syrener. Nu har jag klippt ner dem så hemskt mycket att jag blir lite orolig. Men bara lite. Mina föräldrars hus byggdes i slutet på 1800-talet och syrenerna har nog suttit där länge. De kantade uppfarten till huset och det var väldigt fint. Syrenerna hos dem var stora som träd. När min mamma gick i pension 1999 reste hon och pappa till Tyskland under en månad. Då passade vi på att såga ner alla syrener. Det blev kalt, men oj vad de växte sen och blev ännu tjockare. Det var därför jag kunde ta sticklingar 2010. Jag grävde upp plantor, satte i en hink med vatten, körde hem och grävde ner. Sen har jag vårdat dem ömt med täckbark, hönsskit, blåkorn och vatten. Nu hoppas jag att de tar sig fint igen.

När häcken var klippt och allt skräp låg i trädgårdstunnan, rensade jag ogräs i gruset. Sen krattade jag gruset på garageuppfarten. Det ska ju forslas upp så småningom. Idag blev jag helt slut av att pressa krattan och flytta grus. Alltför många kattor har jag förstört när jag dragit krattan mot mig, därför pressar jag den från mig, så den inte ska lossna.

En liten promenad blev det sent i eftermiddag. Det doftade nyslaget hö. Solen strålade från en klarblå himmel. Jag älskar när solen silas genom trädens grenar och blad. Det är så vackert nu!

När jag kom hem möttes jag av doften av nygrillat. Min man hade lagat mat. Livet är allt gott.

Härlig midsommarafton

Vi åt midsommarlunch hos Petra och Ulf. Det var jätte mysigt, men jag tog just inga bilder. Istället njöt jag av stunden. Simon och Steffanie var också där. Det är alltid roligt att höra vad som händer i deras liv. Trots att de bor på olika orter, har de en hel del gemensamt. När de var små fnittrade de jämt och ständigt. De klättrade och gymnastiserade. Tre års ålders skillnad får allt mindre betydelse.

Strax efter fyra åkte vi hem till Sofie och Davids katt. De är bortresta, så vi höll katten sällskap i ett par timmar. Steffie sover där i natt, så katten får snart nytt sällskap.

Idag provade jag att sätta upp håret i Margaretaflätor. Jag tror frisyren kanske är mest känd som. Marie Mandelmanns, minus banden i flätorna. Frisyren är väldigt behaglig och jag upplever att inget är i vägen, som jag kan göra med hästsvans. När jag har hästsvans tar den emot när jag lutar huvudet bakåt, eller ska lägga huvudet på kudden, eller ha luva på huvudet.

Mys med barnbarnet

Trots allt kunde jag inte låta bli att vara aktiv idag. En regnig promenad och en mycket regnig cykeltur. Så blev det två timmars mys med barnbarnet och svärsonen. De ska åka till västkusten under midsommar och jag bara var tvungen att hälsa på dem. Stella är i en helt underbar ålder nu. Hon dansar, nynnar och skrattar. Det är lätt att leka lekar där man turas om. Efter besöket cyklade jag hem. Kallt och ruggigt var det, men det regnade inte i alla fall.

I morgon ska jag rulla köttbullar och baka jordgubbstårta. Det blir mysigt midsommarfirande med knytis hos Petra och Ulf i morgon.

Äntligen är det semester!

Tjoho! Semestern startar nu. Jag ska njuta allra mest över att inte ha några tider att passa och att få vistas utomhus så mycket jag vill.

Sista arbetsdagen idag och ögonlocken var blytunga av trötthet. Trots det styrketränade jag och Marlene. Men oj vad det gick tungt! Vi skippade tre av våra "vanliga" övningar och la till andra, lite lättare. Trots anpassningen, mådde jag illa av trötthet efter passet.

När jag kom hem stod mannen och lagade mat. Tack och lov! Bulgur, kyckling och grönsaker. Tre isglassar senare, började jag känna mig som människa igen. Men i morgon blir det ljuvligt med sovmorgon!

Inga träningsbilder blev det idag. Istället visar jag klänningen jag har fått av Steffie. Till den lånade jag Saras blommiga tygkofta. Det är väldigt praktiskt att ha döttrar!