Intervallpass utan klocka

Jag hade tänkt att springa 15 intervaller. Fem stycken tvåminutsintervaller med en minuts gåvila mellan, fem stycken enminutsintervaller med en minuts gåvila och fem stycken 30 sekundersintervaller med 30 sekunders gåvila mellan.

Men när jag skulle sätta igång klockan, tvärdog den. Jag blev så förbannad att jag hade god lust att kasta klockeländet. Alltså min Polarklocka börjar mer och mer leva sitt eget liv. Det är inte första gången den ballar ur. När jag cyklade till Petra, fungerade den tills jag skulle stänga av och spara data. Då tvärdog den. Jag tycker en så dyr klocka ska fungera! Grrrrrrr!

Eftersom jag hade bestämt mig för 15 intervaller, bestämde jag mig för att genomföra lyktstolpsintervaller. Jag sprang tre lyktstolpar och gick en, sprang tre och gick en. Mellan var femte intervall hade jag en längre gåvila. Efter de första fem, blev det så automatiskt, eftersom det inte fanns lyktstolpar där jag gick. Efter den andra omgången behövde jag längre vila, eftersom de råkade komma i en enda lång backe. De fem sista gick riktigt bra, för då hade jag nerförsbacke.

Jag mötte en löpare och en cyklist. Båda hälsade glatt. Så mötte jag en karl med hund. Vi möttes precis vid en gåvila när jag flåsade som mest. "Går det tungt" frågade han lite sådär lagom nedlåtande. Det måste ju ha varit en retorisk fråga, eftersom jag flåsade som en galning och var säkert eldröd i ansiktet. Ja, svarade jag, fast jag hade lust att ryta "Ja INTERVALLER SKA vara tunga". Varför måste en del människor kommentera allt? Min pappa hade en skylt hängandes i sitt arbetsrum "Om du inte har något att göra, gör det inte här!" Det är en väldigt bra devis. Man skulle göra en variant typ "Om du inte har något att säga, var då tyst!".

Intervallpass avklarat i Lofsans juli challenge

Jag var trött i benen redan innan passet. Det tar på benen att kliva och stå på stegar. När jag blir riktigt trött i benen känns det som om jag skulle vilja skruva av benen, typ som på en barbiedocka. Tröttheten värker från höfterna ner till fötterna.

Det här är nackdelen med att göra träningen på kvällen. Men i morse städade jag huset, sen stack jag iväg och handlade och när jag kom tillbaka, var det potthett ute.

Så jag satte iväg vid sjutiden ikväll. Uppdraget var 5 intervaller om 2 minuter med 1 minuts vila mellan. Sen 5 intervaller om 1 minut med 1 minuts vila och därefter 5 intervaller om 30 sekunder med 30 sekunders vila. Jag valde gåvila, det vill säga jag går och vilar istället för att jogga.

Faktum är att jag tycker intervallerna går bättre och bättre. Farten blir bättre och jag återhämtar mig snabbare. Riktigt kul faktiskt!

Intervallpass gjort i Lofsans juli challenge

Den här gången gick det sååååå mycket bättre än förra. Allt hängde på att jag ändrade attityd. Förra gången startade jag passet med attityden "jag har löptränat regelbundet och det här ska jag klara". Det gick ju inte alls, eftersom jag inte har löptränat regelbundet.

Idag gick jag in i passet med attityden "jag är nybörjare och är glad om jag klarar att jogga alla minuter". Jag klarade att hålla alla intervallerna som var 1 min, 2 min och 3 min med en minuts vila mellan (då gick jag). Åh vad jag var nöjd att jag orkade hålla tre minuter ut!

När jag kom hem körde jag lite överkroppsövningar med trx:n. Jag provade chins också, men upplever att jag skulle behöva en stång med bredare grepp, för att kunna ta i mer med ryggen. Men jag kanske har fel. En liten snutt kommer jag upp utan gummiband.

Tisdag och intervallpass

Idag har jag inte känt mig helt hundra. Det var till och med så att jag fick ta en värktablett, för att döva huvudvärken. Under eftermiddagen frös jag och det var riktigt ruggigt att gå hem.

När jag hade ätit och satt och kände efter hur jag mådde, väckte tanken på en springtur ett massivt motstånd. Nej! Skrek jag inombords. Men i morgon ska det bli grisväder, så det var bara att byta om till träningskläder och ge sig ut.

Ute var det kallt förstås, och halt. Jag värmde upp med en kilometer lugn jogg och drog sen igång med 10 enminuters intervaller, med 30 sekunders gåvila emellan. Jag har en tabata-app i mobilen som jag ställer in på hur långa intervallerna ska vara, hur många och hur lång gåvilan ska vara. Sen piper det i fickan, så jag vet när jag ska ta i eller vila.

Fy, vad intervaller är hemska! Jag undrar om jag någonsin kommer uppleva att det går lätt att springa snabbt. Ibland känns det tröstlöst och att utvecklingen går så långsamt. Kanske har jag en liten motivationsdipp idag, på grund av att jag inte är på topp hälsomässigt.

Hoppas passet jagar bort eventuell förkylning på flykten. Ibland känner jag mig halvrisig, men när jag har tränat har det försvunnit. Det kan ju förstås också bryta ut...

Backintervaller

Ikväll blev det backintervaller igen. Knappt två kilomer uppvärmning gick tungt. Så jag var orolig inför intervallerna. Men den här gången kändes det lättare. Så skönt att det går lite bättre någon gång! Åsa peppade mig så jag sprang nio intervaller och den sista blev längre.

Backintervaller - check!

Ikväll var vi tre kollegor som sprang backintervaller. Jag bestämde backe den här gången och då blev det en flackare. Vi började med två kilometer uppvärmning och sen körde vi igång och genomförde sju intervaller med gåvila. En kilometer blev det, vilket borde innebära 500 meter backe sammanlagt. Sen gick vi och småjoggade i en kilometer. Nöjda och glada konstaterade vi att det är så mycket roligare att springa intervaller tillsammans. Vi orkar mer och kan peppa varandra. Självklart småpratar vi om ditt och datt också. Det är kul att göra något helt annat med kollegorna.

Snabbt löppass

Ikväll ville jag bara bli av med träningen för att istället läsa min bok. Enligt mig finns det få saker som slår känslan av att ha en oläst bra bok framför sig. Nu har jag haft flyt ett tag och fått tag på bra böcker (som är roliga). Så roliga att jag skrattar högt och min man skrattar i sin tur åt mig, eftersom det blir höga och utdragna skrattattacker. I rättvisans namn gråter jag häftigt och snörvlar åt sorgliga böcker också. Jag bara undviker dem eftersom jag tycker om att skratta.

Men tillbaka till mitt löppass. För att bli av med träningen snabbt fick det bli intervaller, bestämde jag. Sagt och gjort! Det blev 3 kilometer intervaller med gå- och ståvila emellan. Jag lyckades hålla mig 1 minut snabbare per kilometer än min nuvarande sega fart. Men uj vad stela benen kändes sedan söndagens runda och vad trött jag kände mig. Men fort avklarat var det.

Äntligen en springtur

I morse kom jag äntligen iväg på en springtur. Intervaller stod på schemat. 4min ×4 med 2 minuters joggvila emellan. Efter 10 minuters långsam jogg som uppvärmning satte jag fart. Det låter bra, eller hur?! Med fart, menar jag. I verkligheten ökade jag tempot med kanske 30 % och insåg direkt att här blir det inga 4 minuter långa intervaller! Efter 1 minut och 15 sekunder ville jag sluta, men jag plågade mig igenom 4 stycken 2 minuters intervaller. Mellan dessa intervaller fick jag kämpa från impulsen att gå istället för att jogga. Benen kändes helt opåverkade. Så himla konstig känsla att benen är pigga men det brinner i bröstet och ett enda ord mal i hjärnan (SLUTA!). Jag plågade mig igenom det och sammanlagt blev det 4 kilometer.

När jag såg den usla tiden var det som om luften gick ur mig likt en ballong man stuckit hål på. Har jag någonsin varit så långsam? Hur lång tid kommer det ta att bygga upp konditionen igen? Men så peppade jag upp mig. Vem bryr sig om tiden? Ingen mer än jag och jag ska inte springa något lopp förrän nästa år. Jag hinner bli bättre.

Bilden är tagen när jag ska gå in i duschen. Det som om jag är solbränd i ansiktet. Men jag är bara lite ansträngd...

Jogging varvat med gång

Ja då var det dags för träning. Jag har inga problem med att komma iväg. Det är bara att byta om och ge mig ut. Men! När jag väl är ute och det går så trögt, så tungt, så löjligt långsamt, så undrar jag vad jag håller på med. Träning ska ju vara rolig...

Jag värmde upp med en kilometer jogg och sen blev det fartlek mellan lyktstolpar med gå-vila. Snabba intervaller mellan två lyktstolpar och gå vila till nästa stolpe. Vidrigt jobbigt för flåset! Sen joggade jag ner och slutligen gick jag. Det blev en tur om 4 kilometer. Det var ljuvligt ute med solsken, vitsippor och fågelkvitter.

När jag kom hem tränade jag chins med gummiband. Jag klarar inte en fullständig ännu, men det är inte långt kvar (med gummiband alltså!). Allt grävande i helgen var perfekt träning för rygg, axlar och armar. Det är bara att fortsätta!

Längre intervaller

Just nu är jag sliten både till kropp och själ. Länge var jag i valet och kvalet om jag skulle ta en springtur. Till slut bestämde jag mig för att ge mig ut. Ibland tror jag kroppen är seg och så visar det sig att den bara var loj och behövde "väckas till liv". Jag hade bestämt mig för att köra längre intervaller om fem minuter i ett snabbare tempo: två intervaller under 6min/km och två intervaller  strax över 6min/km. Ja, det var planen. Till min hjälp hade jag mobilen med appen Endomondo,  kan jag se vilket tempo jag springer i. De första fem minuterna sprang jag i snittempo 5:39. Därefter fick jag gåvila.  Jag orkade inte småjogga. Andra kilometern höll jag 6:11 tempo, tredje 5:41. Länge tänkte jag ge mig där, men gjorde ett försök men orkade bara springa två minuter till och då i 5:51 tempo. Tänk att så lite springande (3 kilometer totalt) kan vara så grymt jobbigt! Nu ska jag strecha och massera vaderna med foamrollern. Jag är fortfarande sliten, kanske än mer, men samtidigt glad! Jag känner mig stark!

Intervallpass check!

Ärligt talat var jag inte sugen alls på att springa ikväll. Helst hade jag velat slappa med en bra bok. Eftersom det ska bli regn och ruskväder i morgon, beslöt jag mig för att köra ett intervallpass ikväll. Jag värmde upp med tio minuters jogg och körde därefter tio intervaller med 30 sekunders arbete och 30 sekunders gåvila. Ingen kramp i vaderna idag och andningen kändes bra.

Efteråt tog jag en kort promenad och njöt av solskenet och nöjda tankar. Tio arbetsdagar kvar innan semester. Det spritter i mig av glädje bara av tanken.

Intervaller check!

Nej, min kropp fungerar fortfarande inte som den ska. Något jag är otroligt ledsen och frustrerad över. Men jag kan ju inte göra något åt saken. Det är bara att acceptera faktum och utgå från det. Därför blev det intervaller idag. Till min hjälp hade jag mobilen och en app för intervaller. Jag sprang snabbt 20 sekunder och gick i 30. Sexton intervaller  blev det.

Trött gick jag hem den sista kilometern. Om jag inte får liv i kroppen snart, får jag söka hjälp!