Just nu är jag sliten både till kropp och själ. Länge var jag i valet och kvalet om jag skulle ta en springtur. Till slut bestämde jag mig för att ge mig ut. Ibland tror jag kroppen är seg och så visar det sig att den bara var loj och behövde "väckas till liv". Jag hade bestämt mig för att köra längre intervaller om fem minuter i ett snabbare tempo: två intervaller under 6min/km och två intervaller strax över 6min/km. Ja, det var planen. Till min hjälp hade jag mobilen med appen Endomondo, kan jag se vilket tempo jag springer i. De första fem minuterna sprang jag i snittempo 5:39. Därefter fick jag gåvila. Jag orkade inte småjogga. Andra kilometern höll jag 6:11 tempo, tredje 5:41. Länge tänkte jag ge mig där, men gjorde ett försök men orkade bara springa två minuter till och då i 5:51 tempo. Tänk att så lite springande (3 kilometer totalt) kan vara så grymt jobbigt! Nu ska jag strecha och massera vaderna med foamrollern. Jag är fortfarande sliten, kanske än mer, men samtidigt glad! Jag känner mig stark!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar