torsdag 29 november 2018

Ännu ett riktigt bra träningspass

Ikväll är det verkligen glashalt ute! På vissa ställen hade jag varit hjälpt av en spark. Annars är det sällan det är sparkföre i stan. Jag antar att de struntar i att sanda och hoppas på att det ska regna bort. Men innan det har gjort det är det riktigt spännande att promenera. Det tog tid, men till slut var jag framme på gymmet.

Träningsvärken har inte släppt ännu efter tisdagens träning, men efter en stund tänkte jag inte på det. Bänkpress kändes väldigt underligt idag. Förmodligen på grund av träningsvärk. Det kändes nämligen som om bröstkorgen skulle spricka. Väldigt obehaglig känsla, måste jag säga. Den ignorerade jag förstås och det gick ju bra. Vi gjorde många assisterande övningar idag också, vilket känns riktigt bra.

onsdag 28 november 2018

När man har svårt för att minnas ansikten

I natt fick jag inte särskilt mycket sömn. För det första la jag mig för sent och för det andra vaknade jag vid fyratiden av att en spindel kröp på mitt ena ben. När jag väl har känt ett kryp, upplever jag att det plötsligt kryper över hela kroppen. Helst skulle jag vilja resa mig och skaka alla sängkläder. Men det orkar jag inte förstås. Istället ligger jag där och kliar mig på olika ställen där jag inbillar mig att någon nyss kröp. Så i eftermiddags fick jag kämpa oerhört mycket för att låta bli att gäspa gång på gång. Jag bet ihop käkarna så det riktigt gnisslade om dem.

Sen gick jag hem, eller jag antar att man kan säga att jag sprang intervaller. Det var bråttom, därför sprang jag. Samtidigt är det en smula otympligt att springa i dunjacka och bärande på portföljväska. Det kändes både märkligt och löjeväckande. Därför sprang jag helst när jag trodde ingen såg. Med min vanliga otur, blev jag omcyklad av en leende person som hälsade på mig med ett brett leende. Jag har väl berättat att jag inte har något minne för ansikten?! Den här människan framstod som totalt okänd för mig. Som alltid i de här situationerna känner jag att jag stirrar dumt, hälsar lamt tillbaka och sen kan jag fundera ihjäl mig på vem det kan ha varit jag mötte. 99 gånger av 100 har jag ingen som helst aning. Så irriterande att jag är så kass på att känna igen folk!

Nu ska jag sluta blogga, vilket jag för övrigt oftast gör via mobilen. Istället ska jag slappa och se en film. Min man är på hockey, så det gäller att passa på när jag har tv:n för mig själv.

tisdag 27 november 2018

Ett rejält träningspass

Ikväll blev det ett lite längre träningspass. Kinna och jag gjorde flera assisterande övningar såsom armhävningar, tricep press, utfall, farmers walk, uppkliv på låda och chins. Jag kände mig riktigt mör efteråt.

Jag har lite förkylningssymptom med snuva och lätt huvudvärk. Men det vänder nog snart! Herregud, i morgon är det redan onsdag! Då känns det nästan som helg.

måndag 26 november 2018

Om jag bara

Håller mig frisk, så tror jag att november blir den månad, då jag kommer ha mest antal aktiva timmar. Motion och träning tillsammans borde nå upp till 30 timmar. Det är exakt en timme per dag, vilket låter oerhört futtigt, kan jag tycka. Man skulle ju kunna tro att det vore lätt att få ihop mer tid per dag, eller hur! Men sedan januari i år, har jag aldrig kommit upp i en timme per dag. Mars var den månad som kom närmast.

Vad är det som hindrar mig från att öka rörelsetiden? Ja, det räcker med en förkylning, att jag måste åka bil i tjänsten, att jag reser bort eller att jag inte orkar /har lust. I november bestämde jag mig för att vara mer aktiv helt enkelt. Så idag när jag behövde bilen i tjänsten, promenerade jag till jobbet som vanligt och gick sedan hem och hämtade bilen. Allting går bara man vill! Det var riktigt skönt att gå hem med solen i ögonen. Det är så vackert ute, trots snöbrist.

söndag 25 november 2018

Tiden går så fort

Nu är det inte många arbetsdagar kvar innan semester. Åh, det kommer bli ljuvligt! Samtidigt har november månad gått fantastiskt bra att ta sig igenom. Jag minns inte att jag hade några bekymmer med november när jag var yngre. Den där tunga känslan av mörker, regnrusk och slask har kommit under de senare åren. Fast i år är undantaget. Kanske har det oerhört varma sommaren och hösten gjort att november blev mer uthärdlig. Eller så är det för att jag fokuserar på träningen, som tiden går fortare och allt känns lätt. Idag har solen visat sig igen och jag tog en promenad.

Om en månad är det julafton och jag har redan satt upp julgardinerna i vardagsrummet. Varför ska man vänta? Jag brukar vara snabb att ta ner dem efter nyår, så det är lika bra att sätta upp dem i god tid. Jag har köpt en del julklappar och planerat andra. Nästa helg får jag nog ägna lite tid åt de resterande klapparna som ska inhandlas. Vi har beställt en ny frys och innan den kommer, vill jag inte baka bullar eller lussekatter. Vår nuvarande frys är lite "labil" och håller sig inte riktigt så kall som den ska vara. Jag vill gärna utöka med en liten frysbox i källaren också. Men min man tycker det är onödigt.

Häromnatten drömde jag att jag åkte längdskidor. Nu när jag har köpt mig ett par, skulle det inte förvåna mig om det blir en väldigt snöfattig vinter. Om det bara ville komma så mycket så det går att åka lite, är jag jättenöjd. Hoppas, hoppas att snön kommer snart! Det blir ljusare och vackrare ute och så får man lite extra julstämning.








lördag 24 november 2018

Äntligen sol!

Det blev ett träningspass i morse och för första gången provade jag att gå i en trappmaskin. Herregud vad det var ansträngande att gå i den. Om jag minns rätt tog jag 12 trappor, sen brände det så mycket i benen, att det fick räcka som uppvärmning. Under 45 minuter blev det marklyft, bänkpress och knäböj. Efter det var jag illamående av hunger, trots att jag redan hade ätit frukost.

När vi fikade, sprack plötsligt himlen upp och solen visade sig. Plötsligt ville jag tjoa av glädje. Jag gick hem med spänstiga steg för att tvätta, städa och måla (fönster). Så underbart för humör och ork med solljus, tycker jag.

fredag 23 november 2018

En bättre fredag

Älskar fredagar och särskilt när jag ska träffa Malin och gå på handledning. Vi börjar alltid med en långlunch och uppdaterar varandra på det mesta.  Sen går vi till vår handledare Carin och diskuterar olika dilemman. När vi går därifrån är vi redo, har fler verktyg att arbeta med och känner oss peppade att ta nya tag. Det är så värdefullt att få handledning.

När jag kom hem tog jag en promenad och min man lagade mat under tiden. Jag vet att jag är bortskämd, men jag lovar, att jag inte tar det för givet.

torsdag 22 november 2018

Att bli korrigerad

Idag hände det som jag har hört har hänt så många andra. Jag trodde aldrig det skulle hända mig. Men idag kom en okänd kille fram till mig och korrigerade min teknik när jag körde bänkpress. Han instruerade mig att hålla stången längre ner på bröstet och att lyfta långsammare. Stum av häpnad, gjorde jag som han sa. Som tur var, var det sista setet. Väluppfostrat tackade jag för hjälpen och lämnade bänken.

Herregud! Det förtog glädjen direkt. Var det inte det här jag alltid misstänkt: att folk stirrar när jag lyfter. Själv skulle jag aldrig drömma om att korrigera någon okänds teknik, om de inte bad mig.

Ja, ja det finns en första gång för allt, tydligen...

tisdag 20 november 2018

Simning och joggingtur

Morgonsim idag igen. Klockan tio över fem, vaknade jag av mig själv och steg upp och fixade frukost. Kvart över sex var väskorna packade och jag började skrapa bilrutorna från is. Ännu en anledning till att strunta i bil och istället gå. Herregud vad trist det är att skrapa rutor! Nåja, det gick snabbt idag, då det var "mjuk isyta".

Halv sju gick jag i bassängen och kunde konstatera att idag var vi bara två (2!) som motionssimmade. Så lyxigt att kunna simma med ett flyt, utan att behöva vända över och krångla. 30 minuter senare gick jag upp nöjd och glad.

Men det känns trist att inte ha fått vardagsmotion idag, då jag tog bilen. Det får inte bli så att jag minskar vardagsmotionen för att träna. Samtidigt hade jag inte lust att promenera ikväll efter jobbet. Istället tog jag en joggingtur. Det var underbart! Snön singlade ner i små, små korn. Mörkret kändes behagligt och liksom omhuldande och det var vindstilla. Mina steg blev en rytm och märkligt nog, kändes det inte särskilt tungt. Drygt 3,5 kilometer blev det och plötsligt hade jag fått ihop drygt 20 000 steg. November har verkligen blivit en aktiv månad för mig, precis som jag ville.


söndag 18 november 2018

Långpromenad

Efter frukost tog Kinna och jag en långpromenad. Solen sken från en klarblå himmel tidigt i morse. Men när vi startade vår promenad var det mulet. Vi gladde oss åt att promenera i dagsljus. Även om det blåste lite sådär tråkigt, frös vi inte. Vi höll uppe tempot. Nio kilometer gick vi.

Nu ska jag sätta en deg som jag kan baka ut senare under veckan.

lördag 17 november 2018

Ett ljus i mörkret

Igår kidnappade vi vårt älskade lilla barnbarn Stella. Vi är alltid redo för att hämta (eller kidnappa) henne och har ständigt bilbarnstolen monterad i vår bil. Vi var säkra på att hon skulle sova, när vi åkte dit, vilket hon också gjorde. Men hon vaknade under vårt besök och då tog vi (med föräldrarnas godkännande) med henne hem. Det är en sådan glädje att umgås med henne! Vi byggde koja, åt glass, byggde med klossar, lekte med dockor och vips kom föräldrarna och hämtade henne.

Så blev det dags för mig att göra mig i ordning för kvällens konsert med Niklas Strömstedt. Jag och Camilla hade köpt biljetter. Vi trodde nog att det skulle bli mycket julmusik och trodde nog vi skulle bli lite uttröttade av det. Men uppskattningsvis bestod cirka 25 % av materialet av jullåtar. Annars spelade han sina låtar. Han hade gjort nya ackompanjemang, vilket gjorde att de blev förvånansvärt fräscha. Musikerna var riktigt duktiga både på att spela och sjunga. Två tjejer sjöng riktigt bra! Mellan låtarna pratade han en hel del och var riktigt rolig. Det blev många skratt.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det var en bättre lördag än vanligt!

fredag 16 november 2018

Efter fredagsfys kommer fredagsmys

Jippie! Idag lyfte jag 73 kilo i marklyft. Det är nytt pb. Jag behöver den uppmuntran just nu, då simningen gjorde att jag fick ont i båda axlarna (mest i höger). Så idag blev det mycket ben och bål. Herregud! En bålövning är så ansträngande att jag flåsade som den värsta galningen. Semiplanka 45 sekunder gånger tre med 20 sekunders vila emellan, är inte att leka med.

När jag kom hem tog jag en dusch och sen satte jag mig vid ett dukat bord. Min underbara man hade lagat hemmagjorda hamburgare, sötpotatispommes och aioli. Mums! Nu ska vi kika på Bodyguard.

torsdag 15 november 2018

Fördelen med att träna sent

Morgonträning är inte min bästa gren, om man säger som så. Dels känner jag mig klen, oavsett om jag har ätit frukost eller inte. Dels är inte kroppen igång ordentligt, upplever jag. Det tar tid att väcka den. Förmodligen tar det längre tid nu, när jag är 54, än när jag var 34.

Kvällsträning har jag varit orolig för tidigare, när jag tränade. En tid gick Maria och jag på Trx-pass som började 20:15 och jag kommer ihåg att jag var orolig för att kroppen redan skulle ha ställt in sig på soffläge då. Så det blev en glad överraskning att det var precis tvärtom. Jag kände mig urstark, särskilt när jag hade ätit två rejäla mål mat under dagen.

Ikväll provade Marlene och jag att träna en timme senare än vanligt. Vi hoppades på att det skulle vara mindre folk och vi hade rätt. Det var väldigt mycket färre människor där, vilket gjorde mig mindre stressad. När det är folk överallt som man känner sig i vägen för, stöter emot eller som väntar på att ta över, stressar det mig enormt. Det här blir nog vår nya tid att träna på torsdagar.

När man köpt en tröja som bara ser mysig ut

Som vanligt lyckas jag missa viktig information, när jag köper något. Häromdagen klickade jag hem en jättemysig tröja från Ellos. En sådan där stor härlig tröja i fina färger. Ivrigt slet jag upp paketet och höll tröjan framför mig. Åh, så fin den var, tänkte jag. Så provade jag den och märkte till min fasa att det är en ylletröja. Det innebär att det sticks och kliar hela tiden där den sitter åt. Halsen är ett sådant ställe, där det kliar något otroligt. Så irriterande att jag har köpt en tröja som jag förmodligen inte kommer att stå ut med att ha på mig någon längre stund.

Min man konstaterade ironiskt " det stod säkert inte i beskrivningen att var en ylle i den". Nej, just det.... 

Från skrivmaskin till dator

Tänk att det nu för tiden är ovanligt med en hel arbetsdag utan att arbeta vid en dator/surfplatta eller mobiltelefon. En sådan arbetsdag har jag haft idag. Jag kan nog räkna på en hand, de dagar jag arbetar utan dator under ett år. Egentligen har jag inte tänkt så mycket på den utvecklingen som har skett i mitt arbetsliv: från skrivmaskin till dator. På mitt första jobb hade vi en så gammal skrivmaskin, att det inte ens fanns raderfunktion. Så det gällde att skriva rätt! Om något skulle kopieras, kunde man kladda med Tippex, men det var alltid svårt att få till pappret i skrivmaskinen så att texten hamnade rätt då, så det var inte att rekommendera. Då fanns få mobiltelefoner och jag körde massor av mil per vecka i bil, ensam på landsbygden, utan att vara det minsta orolig för att inte bli nådd eller att behöva nå någon. En gång körde jag i diket. Då kom snöplogbilen och drog upp mig. Jag minns det som att jag körde i diket och en liten stund efteråt kom plogbilen och drog upp mig. Så var det med det.

Kanske är jag trots allt fortfarande färgad av min uppväxt och bristen på IT, eftersom jag är en av få som aldrig har mobilen med mig på möten. Om något drastiskt händer (hur ofta händer det?!), kan jag alltid nås via skolans expedition. Nu har jag inga små barn längre (eller barn som bor hemma), men jag har alltid varit likadan. Faktum är att mina barn brukar säga "det är ingen idé att ringa dig mamma, du är ju alltid så otillgänglig". Jag vandrar inte runt med mobiltelefonen på mig. Möjligen beror det också på min respekt för strålning. Varför ska man utsätta sig för det i onödan, bara för att bli nådd eller av rädsla att missa något? Det är inte min grej i alla fall! Mina nära och kära vet hur jag är och tar hänsyn till det (eller snarare accepterar det). Ibland missar jag saker, men det är inte hela världen.

tisdag 13 november 2018

Morgonsim

Idag valde jag att simma istället för styrketräning. Gud vad skönt det var! Belysningen var dämpad och vi var endast fem personer i motionssimdelen. Jag hade som mål att simma i 30 minuter. Efter 25 minuter fick jag byta från bröstsim till ryggsim, då jag hade ont i svanken. Jag märkte att smärtan minskade när jag aktiverade magmusklerna. Samtidigt kändes det som jag "ploppade upp" som ett flöte, när jag aktiverade magen. När 30 minuter hade gått var jag mör i bålmusklerna. Annars brukar jag bli darrig i benen, men det blev jag inte. Möjligen har all benträning gett mig större uthållighet.

Nu ska jag strax ut och äta med Maria. Myspys så här på en tisdag, är aldrig fel. Vi har jobbat och tränat ihop i flera år och nu ska vi snart bli kollegor igen. Jag älskar att arbeta med seriösa, kompetenta människor som Maria! 

söndag 11 november 2018

Morgonyoga

Jag hittade ett bra yogapass på Youtube, som jag provade idag. Det var flera år sedan jag genomförde ett yogapass. Så det första jag gjorde var att bara titta på passet, för att förstå vilka rörelser jag skulle göra. Sen genomförde jag 30 minuter yoga. Trots att jag kikat på hela passet, gjorde jag misstag (fel ben osv). Vårt torkrum fick tjäna som yogautrymme. Det var inte den bästa lokalen, eftersom det är för lågt tak för att kunna sträcka ut armarna över huvudet. Som tur var, behövde jag inte göra det alltför många gånger.

Jag kände mig oerhört stel, men blev mjukare efter hand. Eftersom det är ett torkrum (för tvätt) är temperaturen lite högre där, vilket gjorde att jag svettades floder. Samtidigt tror jag att jag blev lite mindre stel av värmen. Det här kommer jag göra om!