Idag hände det som jag har hört har hänt så många andra. Jag trodde aldrig det skulle hända mig. Men idag kom en okänd kille fram till mig och korrigerade min teknik när jag körde bänkpress. Han instruerade mig att hålla stången längre ner på bröstet och att lyfta långsammare. Stum av häpnad, gjorde jag som han sa. Som tur var, var det sista setet. Väluppfostrat tackade jag för hjälpen och lämnade bänken.
Herregud! Det förtog glädjen direkt. Var det inte det här jag alltid misstänkt: att folk stirrar när jag lyfter. Själv skulle jag aldrig drömma om att korrigera någon okänds teknik, om de inte bad mig.
Ja, ja det finns en första gång för allt, tydligen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar