Träning och resultat

Under hela året, har jag loggat all min träning. Jag köpte mig en träningsdagbok, där jag fyller i vikt, antal repetitioner, set och när jag konditionstränar skriver jag upp hastighet, snittpuls och maxpuls. Samtidigt loggar jag in på jogg.se och lägger in vilken typ av pass jag tränat och hur lång tid. I början tyckte jag det var roligt att se hur många pass jag har tränat per månad. Fortfarande är mars månad den bästa månaden (som jag trodde) med 38 pass. Men april blev inte så dålig som jag trodde med 35 pass.

I april styrketränade jag mer än jag promenerade. Jag cyklade mer än jag joggade.

Totalt tränade 20 timmar och 38 minuter i april. I mars tränade jag 29 timmar och 10 min

men då var det många promenader till och från jobbet, som gav tid. Nu har jag cyklat,

vilket har gått snabbare.

Idag noterade jag vilka startvikter jag hade när jag styrketränade i början av april och jämförde med slutet av april. Det visar sig att jag har ökat tyngden på vikterna med 40 % både när det gäller marklyft och bänkpress. Frivändningarna har jag haft samma vikt sedan jag startade, men numera pressar jag dubbelt varje repetition, vilket ger en ökning om 50 %. Tänk att jag kan bli starkare, fast jag snart är 54 år! Sedan jag började med träningen har jag ökat vikterna med 75 % i både marklyft och bänkpress.

 

Förutom träningsstatistik, fotograferar jag mig själv (och filmar) för att se framsteg. Jag 

mäter mig också.

Till att börja med, var det peppande att se hur många pass jag fick till per månad. Det är fortfarande kul att se. Men det är ännu roligare att se att jag klarar av tyngre vikter eller fler repetitioner eller set. Den största utvecklingen sker ju för nybörjaren som jag. Det är ju likadant när man satsar på konditionsträning. I början kapar man tiderna och blir snabbare och snabbare. Men sen blir det svårare att utvecklas. 

Starta om

När jag packade till resan, tog jag fram resväskan från källaren. I den hade jag packat ner alla mina sommarkläder, som jag hade i oktober, när vi var till Gran Canaria. Jag provade dem aldrig, utan strök och packade ner dem. Praktiskt, tänkte jag.

Väl där på plats och jag skulle sätta på mig mina beiga shorts, märkte jag till min fasa, att jag med nöd och näppe fick dem över höfterna. För att knäppa dem, fick jag dra in andan och de satt inte skönt, kan jag säga. På fem månader har jag lyckats lägga på mig flera kilo och det är inte ok! Inte alls!

Så nu försöker jag peppa mig till att äta bättre och motionera mer. Jag har inte sprungit på ett tag nu och det känns jätte trögt och motigt. Men det är ju bara att gilla läget och försöka att motivera sig. Igår åt jag inte en endaste smula sött eller fett och jag motionerade genom att ta en promenad, helt ensam på kvällen. Efter promenaden gjorde jag matlådor till mig och min man (kors i taket!). Idag har jag inte heller ätit en endast sötsak eller något som är fett. Det kan tyckas enkelt. Men jag har faktiskt blivit utsatt för frestelser. Min man satt och åt en påse smågodis igår kväll, som han hade köpt. Ikväll satt han ännu en gång med en skål godis. Inte vilket godis som helst, utan kolor... med papper på. Alla som känner mig, vet hur ljudkänslig jag är. Varje prassel påminner mig om att jag skulle kunna välja att ta en godisbit. Men jag är ståndaktig och håller emot.

Min plan är, att jag ska motionera varje dag och därefter lägga till pass med styrketräning och löpning. Under en längre tid, ja sedan nyår, har jag försökt att komma igång med träning, utan att lyckas få in det som en vana. Det blir utmaningen för mig nu, att få in träning som en vana igen.

Här är de shortsen som sitter som berg, numera

Nu är jag på väg åt rätt håll

Äntligen känner jag att jag är på gång med träning och motion! Träningsvärken känns skön från passet igår i armar och mage och idag har jag gjort flera bra val. Vardagsmotionerade till och från jobbet, var ett bra val. Bra lunch och mellanmål,  var ett annat bra val. Sen tog jag en rask kvällspromenad också. Nästan en mil har jag gått idag.

När jag får till träning och motion har jag lättare att avhålla mig från sötsaker. Det gör mig så glad och nöjd över mig själv. Nu är jag på gång med ett sundare liv!

Dagens träningspass: att kärra jord

I två timmar höll jag på och öste jord till skottkärran och körde hit till "hålet".

Flugorna surrade envist runt mig, svetten lackade och som vanligt flåsade jag...

Jag intalade mig själv: bara en kärra till, sen räcker det. Nu täcker det nästan hela "hålet", bara lite till

Jag har insett att min man måste fix någon typ av bräda/brädor, så att jorden håller sig på plats åt det här hållet. I värsta fall får han snickra ett trappsteg upp till gräsmattan (blivande gräsmattan).

Jag älskar att känna att saker och ting blir färdiga. Jorden hade jag i en stor hög bakom huset, sedan jag grävde upp plintar inför spabadet. Så det blir win, win situation. Jordhögen försvinner och det ser prydligare ut även bakom min mobila vägg, samtidigt som "hålet fylls" och även där ser det prydligare ut. Ja, så har jag fått mig ett träningspass av alla knäböj, skyfflande och körande med kärran. Två timmar utan paus.

Återhämtning psykiskt och fysiskt

I december upplever jag alltid att jag är uttömd på energi, när det gäller arbetet. Det är svårare att vara kreativ, att se lösningar, perspektiv och att bevara lugnet. Självklart påverkar den här dränerade känslan, även mig privat. Jag tar gärna genvägar. Det vill säga, hoppar över träningspass, gör dumma matval i övertygelse om att jag "skonar" mig själv, eller "tröstar" mig själv.

Sen kommer julledighet med många upplevda måsten, men också med mycket familjemys, motion, god mat och total avkoppling. Jag har städat, tvättat (ordning och reda är härligt!) och läst en hel drös med böcker. Jag har också hunnit träffa flera vänner.

Även om jag varje december, har svårt att föreställa mig själv utvilad i januari, är jag det. Rejält utvilad till och med! Jag känner mig stark, redo för nya utmaningar och sugen på att jobba. Det ska bli skönt att komma in i rutiner igen och jag längtar efter att få flyt i vardag och träning.  Nu ska de närmsta 40 dagarna fyllas av arbete kombinerat med två löppass, två intervallpass på crosstrainer, två styrkepass per vecka och så många promenader jag hinner med. Jag bara älskar att promenera, gärna med kameran i släptåg.

Tjoho! Nu tar vi tag i de kommande 40 dagarna, eller hur!

Djurisk dragningskraft

Nu har vi konstaterat det, jag och promenadkompisen måste ha den rätta djuriska dragningskraften. Så gott som varje gång vi är ute ser vi någon typ av djur...

Idag träffade vi den här vackra svanen under vår morgonpromenad.

Trist väder

Idag har det varit trist väder med regn och mer regn. Turligt nog var det uppehåll ikväll, så att jag och kompisen kunde ta en promenad om två timmar. Som vanligt pratar och bubblar vi så att vi knappt minns var vi går. 25554 steg kom jag upp till idag. Inte så pjåkigt!

Varje morgon tar jag en liten omväg till jobbet, i syfte att få fler steg. Häromdagen fick jag sällskap av en okänd man. Han väntade på mig och slog följe med mig.
- Vilket fint väder det är ute, konstaterade han.
- Ja, sa jag.
- Vad varmt det är fortsatte han och stirrade på mig.
- Ja, sa jag och rättade till vindjackan jag hade hängt över ryggsäcken.
- Varför har du så mycket kläder på dig? frågade han.
- Ähum, mumlade jag.
Den här morgonen var det soligt ute men dock bara 7 grader varmt. Han hade kortärmad piké, kortbyxor och sandaler. Jag hade jeans och en stickad bomullströja och som sagt jackan hängde över väskan. Mannen verkade inte ta illa upp av mitt mummel, utan fortsatte att konversera och frågade vart jag var på väg och var jag jobbade. Till slut frågade jag honom vart han var på väg.
- Till en gammal flamma förstår du lilla gumman, svarade han. Fast tillade han, du är ju inte sååå liten, men du är ju kortare än mig, la han till.

Tänk vad mycket man får vara med om när man promenerar = )

Stegräknare

Hemma igen i sin egen sköna säng, ordspråket "borta bra men hemma bäst" stämmer verkligen! Nog blev det promenader alltid i Strömstad! Första dagen gick vi 28000 steg, och andra dagen blev det 36000 steg. Tredje dagen blev det 14000 steg. Idag har jag krängt på mig stegräknaren igen och förmiddagens tur till Willys plus lite städning har renderat i 2409 steg. Om en stund ska jag ta en cykeltur och i eftermiddag blir det en promenad.

Mina fötter är i lite lätt chocktillstånd, kan man säga. De ömmar något i fotsulorna och av någon underlig anledning känns fötterna svullna. Därför blir det en cykeltur och en kortare promenad sedan. Syrran säger att en timmes cykeltur motsvarar 12000 steg. Jag antar att man måste cykla på ganska rejält och inte "snigla". Om stegräknaren visar 15000 steg idag blir jag nöjd.