tisdag 31 oktober 2017

Backintervaller genomförda

Nej! Jag gillar inte backintervaller alls! De är jobbiga för både ben och lungor. Idag pep det i bröstet på mig och det kändes så tungt så tungt. Som tur var hade jag världens bästa draghjälp av Kinna. Hon springer inte alls (bara när jag övertalar henne) men tränar en massa annat. Jag sa omtänksamt till henne "du kan gå eller vila om du inte orkar med alla intervallerna (jag vill ju inte att hon ska ta ut sig så att hon aldrig följer med igen). "Vi får se hur jag orkar" , sa hon och spöade skiten ur mig, ha, ha, ha. Det är himla häftigt att hon kan vara så allround att hon bara springer sådär plötsligt. För det var hon som låg på, så jag fick jaga henne. Åtta intervaller blev det. Hon filmade mig också och min armpendling har blivit bättre. Hurra på den!

Nöjd och belåten efter dagens pass kom jag hem och blev ännu nöjdare då jag upptäckte att mannen lagade tacos. Mums! Plötsligt blev tisdagen en riktigt bra dag!

måndag 30 oktober 2017

Förbättring av stentrappa

Vårt hus ligger på en kulle och trappor leder upp till det. Den nedersta trappan är gjuten i betong med uppstickande stenar i. De där stenarna är inte roliga när det är isigt. Dessutom saknas ett trappräcke. Nu har min man börjat snickra en trappa ovanpå den gjutna. Först fixade han ett trappräcke och nu bygger han på trappan. Han valde tryckimpregnerat virke med spår i. Förhoppningsvis gör spåren att det blir mindre halkigt.

Det blir nog inget snickrat under veckan, eftersom det är mörkt ute vid 17-tiden. Projektet fortsätter till helgen.

söndag 29 oktober 2017

Sköna söndag

Idag har jag både promenerat, sprungit och hållet igång så jag fick ihop drygt 33000 steg. I natt kommer jag att sova gott!

Springturen var kämpig i motvind. Jag fick sakta ner och gå tre gånger eftersom det blev jobbigt med andningen. Drygt 6 kilometer blev det, trots vädret. Ikväll hade jag mössa på mig för första gången den här hösten. Det var ett bra val i blåsten. Annars har solen  visat sig en hel del och vi har kunnat sitta par altanen och njuta av sol och värme.

Lite barnvakt har jag hunnit med. Hon är så go lilla Stella. Glad och nyfiken är hon. Hon rullar från rygg till mage och vice versa. Lite krypansatser gör hon med ena benet så det dröjer nog inte förrän hon provar att krypa.

lördag 28 oktober 2017

Trädgårdsarbete som träning

Idag har jag grävt, kört skottkärror med jord (går inte ett år utan att jag gräver någonstans i trädgården) och burit bort sten. Dessa stenar alltså! Vi har fullt av dem  i trädgården. Någon gång får jag organisera dem till en mur någonstans.

Anledningen till att jag gräver är att vi ska byta värmesystem till luft-vatten. Nu har vi luft kombinerat med direktverkande el och vedkamin. Det fungerar också men det blir bättre med luft-vatten. Vi har redan vattenburna element. Där jag gräver, eller rättare sagt ett område om en gånger en meter, ska det gjutas en klack där luftvärmepumpen ska stå. Det blir säkert bra.

Att planera för 2018

Startade dagen med frukost på Java med min syster Petra. Vi myste och planerade vad vi ska fylla 2018 med för aktiviteter. Det är ju inte så lång tid kvar på 2017 och tiden rusar fram. Vi vill båda uppleva nya saker och samtidigt ha några saker att längta till. Lite skissade vi på idag, men än är vi inte färdiga. Det är en njutning att planera också.

Det jag vet med säkerhet är att jag ska springa Midnattsloppet med Sofie och Sara i Göteborg. Troligen blir det ett vårlopp också med kollegorna. Två resor är inbokade och det kan nog bli fler. Jag vill prova att göra en heldagsvandring på något mysigt ställe också. Sen vill ju Petra klättra, så det måste vi prova också.

Men först ska vi avsluta 2017 med flaggan i topp.

fredag 27 oktober 2017

Härlig fredag

Idag åt jag lunch ute med en kollega. Sen gick jag hem och arbetade hemifrån med dokumentation. Gud vad bra det är att jobba hemifrån! Det är så smidigt att kunna stoppa en tvätt i maskin, hänga tvätt och sen jobba på. Plötsligt kände jag mig så effektiv. Efter ett par timmars jobb tog jag paus och tränade lite styrketräning. Idag provade jag att göra excentriska pull ups också. Tre excentriska chins och tre pull ups orkade jag göra. Sen blev det axelpress med kettlebellen och mountain climbs och hamstring curls med trx:n. Sen gjorde jag knäböj med kettlebellen. Oj, vad jag blev trött i ben och armar!

Sen satte jag en bulldeg och jobbade igen, när den jäste. Lagom tills min man kom hem, var det dags att baka ut bullarna. Samtidigt som jag gjorde det, lagade min man mat. Det är mysigt att jobba tillsammans i köket. Jag blev klar först och diskade undan allt. Fredagar brukar jag vara helt slut. Idag känner jag mig fylld av energi och jag tror det är för att jag är så nöjd över att jag hunnit träna, har fyllt frysen med bullar, tvättat tre maskiner och städat undan i köket. Det blir nog mer jobb hemifrån framöver.


onsdag 25 oktober 2017

Att mäta framsteg

När onsdagen är gjord, känns det som om resten av veckan går som hejsan. Tiden bara rullar på nu. Igår träffade jag PT-Sara igen och jag fick med henne på en springtur. Det var kallt och blåsigt, men vi blev snabbt varma. Efteråt pratade vi träning och planerade framåt, samtidigt som vi fikade. Jag har uppnått ett par av mina mål: att träna regelbundet, att börja springa igen. Men jag vet med mig att jag på sätt och vis är en besvärlig PT-kund, eftersom jag inte håller mig till de övningar hon har satt upp till mig. Det gör att hon har svårt att mäta eventuella framsteg. Så nu har vi pratat om att jag ska göra tester, för att få ett nuläge att mäta mot. När jag tidigare har gjort tester, har jag sprungit en viss sträcka, gjort så många upphopp, situps, armhävningar jag klarar av under en bestämd tid. Men mellan testerna, har jag tränat allsidigt. Nu har Sara i uppdrag att ta fram lite olika tester.

Jag tycker inte om att göra samma styrkeövningar gång på gång. Det blir för tråkigt, upplever jag. Helst vill jag att övningarna ska vara utmanande, till exempel genom att det både krävs balans och styrka, som det gör i många övningar i trx:n. Jag vill använda olika redskap och träna det jag känner för. När jag går på pass på gymmet, tycker jag inte heller om att de kör samma pass vecka efter vecka. De där licenserna de släpper och sen ska man gå och träna samma pass, så att man själv kan leda passet efter några veckor. Usch! Det är det värsta jag vet! Att springa tre pass per vecka, är ju inte vidare värst varierat, kan man tycka. Men jag kan välja rutt och jag kan välja intensitet, så det blir inte enformigt. Dessutom kan jag lyssna på poddar under tiden jag är ute och då tänker jag inte ens på vad jag gör.

Jag tror det mest är Sara som är angelägen om att mäta mina eventuella framsteg. Det är viktigt för henne att känna att utvecklingen går framåt. Visst kan det vara kul att mäta och se om jag kan förbättra mig. Men den största vinsten är att jag tränar regelbundet, det jag tycker är kul, vilket gör att jag känner mig stark. Löpningen är lätt att mäta. Där ser jag själv när jag förbättrar mina kilometertider.





måndag 23 oktober 2017

Det här med att vara 50-plus

Ibland funderar jag på vad skillnaden är att vara 50 plus till skillnad från 40 plus eller 30 plus. Här kommer några skillnader:

Orken!
Jag orkar inte längre på samma sätt fysiskt, som när jag var yngre. Helt plötsligt måste jag ha mat efter tre timmar (bränsle tack!) om jag till exempel ska jobba hårt i trädgården. Jag behöver också rejält med sömn för att orka prestera på topp fysiskt.

Humöret!
Mitt humör är såå mycket jämnare än tidigare. Eller rättare sagt, jag är mer harmonisk och hetsar inte upp mig lika lätt över småsaker. Jag minns när jag och min man var rejält osams senast och det var så länge sedan att jag inte minns om det var ett, två eller tre år sedan det hände. Däremot minns jag exakt varför jag var så arg och faktum är att jag fortfarande känner att det var en befogad ilska.

Hårväxten!
Jag har alltid haft mycket hår i ansiktet, men numer är jag närmast lurvig på kinderna upplever jag.  När det blir minusgrader, kommer det att vara rimfrost på kinderna, misstänker jag. Mitt hår växer som ogräs också. Jag behöver färga det varannan vecka och då ser det bedrövligt ut med utväxten vecka två.

Synen!
Andra människor får problem med synen på nära håll och håller böcker och tidningar en armlängd ifrån sig. Själv ser jag sämre och sämre på långt håll och undrar vad det ska sluta och framförallt när synen ska sluta försämras?

Stelhet!
Stelheten kommer och går. Vissa dagar går jag väldigt stapplande, när jag har suttit still länge. Andra dagar tänker jag inte ens på det., eftersom jag inte känner av någon stelhet. Förmodligen kommer jag bli stelare och stelare. Min pappa var väldigt stel och jag liknar honom mycket.

Hyn!
När jag var yngre hade jag en rödmosig hy. En hudterapeut sa till mig att jag aldrig kommer bli blek i ansiktet. Så fel hon hade! Numera är jag blek, tack vare någon hormonförändring som kommit på senare år. Min moster hade samma problem med röd hy i yngre åldrar och sedan bleknade hon plötsligt i övergångsåldern. Jag har alltid haft torr hud och det har inte blivit bättre med åldern.




Så länge jag kan hoppa, springa och göra rörlighetsövningar känns det helt ok att bli äldre. Det finns säkert fler områden jag har blivit förändrad inom. Men just nu var det dessa som "låg överst".

söndag 22 oktober 2017

Min söndag

Jag vaknade som vanligt först och laddade tvättmaskinen och åt sedan frukost i min ensamhet. Sen gick jag in på sidan jag fått tips av Sara om. Den heter goodreads där man betygsätter böcker man läst och får tips på nya böcker. Just det där med att få tips på nya böcker, är det jag gillar allra mest. Men plötsligt blev jag avbruten av Sofie som ringde och undrade om vi kunde vara Stellavakter. Det tackar vi aldrig nej till!
 
Hon är ju så himla söt vår Stella! Samtidigt som vi tog hand om henne, städade jag huset. Det är förbaskat tråkigt att städa, men idag när jag gjorde det mindes jag känslan när döttrarna var små. Då var det fart och fläkt varje stund de sov och nu blev det samma sak idag. Jag flängde och städade och kände mig supereffektiv. Ett tu tre, så var det färdigstädat. Min man lagade mat, eftersom mina svärföräldrar kom på lunch. Han gjorde kalvgryta, som blev supergod.

Under den sena eftermiddagen tog jag mig ut på en springtur. Benen var tunga och motvinden hård.
Det var inte mysigt alls! Jag har dessutom lite träningsvärk i rumpan efter gårdagens pass. Kanske 
berodde de tunga benen lite på gårdagens träning. Eller så hade jag en tung dag helt enkelt. Ibland
är det ju så. Men fem kilometer gnetade jag ihop i alla fall.

Efter springturen tog jag en varm dusch och sen smorde jag som vanligt in
hela kroppen med mjukgörande kräm. Krämskummet på bilden har jag på 
fötterna. Jag har fått den från Kinna och den har räckt i en evighet. Trots
att jag tar en rejäl skumklick varje gång. Om jag inte hade sprungit kanske
jag inte hade varit lika rädd om mina fötter. Nu tänker jag verkligen på att
sköta dem, så att jag inte ska få skavsår eller sprickor. 


På med strumpor (man kan ha det direkt efter att man har smörjt fötterna, för krämen går in direkt)
och sen på med mjuka, värmande sockor. Älskar att gå i sockor!
Ja och sen provade jag mitt nya strykjärn. Det förra var uselt. Min man köpte ett nytt åt mig.
Varje söndag stryker jag kläder som jag kan ha under veckan och hänger upp på klädhästen. I vårt gamla hus finns det så få garderober, att min man och jag får hänga skjortor och klänningar i samma garderob. Det är så trångt, att allt blir skrynkligt, om man stryker det, innan man hänger in det. Därför har jag mina kläder jag ska ha under veckan, på klädhästen i gästrummet. Jag stryker alltid lite mer kläder än jag behöver, så jag har att välja mellan.

Min man brukar göra matlådor till veckans luncher på söndagar. Vi har lite olika rutiner, men gemensamt för dem är att vi förbereder oss för arbetsveckan som ska komma. Tänk att vi går in i vecka 43 nu och nedräkningen till jul kan börja. Snart dags att tänka på julbak och julklappar. 

lördag 21 oktober 2017

Hemmaträning - check!

Så fick jag äntligen till lite styrketräning idag. Det är fösta gången på länge jag får till två styrkepass under en och samma vecka. Nu försöker jag verkligen göra chins. Jag har förstås hjälp av ett gummiband, men det är så svårt ändå.

Först "hoppar jag upp" och sen försöker jag långsamt sänka mig ner, för att det
ska vara bra att göra excentriska chins.

Jag ser sned ut, men det är dörrfodret/karmen som är sned. Så det är i ett gammalt
hus...

Steffanie har tagit "chinsbilderna"


Jag hänger även utan gummiband och drar upp benen lite för att träna bålen   



Förut hade jag smalt grepp, men nu tränar jag bara på det breda.
Idag blev det gummibandsövningar också. Den här gör gott för rumpan!

Utebilderna har Sara tagit


Här är en annan favorit för rumpan




Så använde jag kettlebellen och gjorde Clean and Jerk och bicep curls. Jag försöker att få lite mer armmuskler, för att klara chinsen. Men jag misstänker att det som skulle göra allra störst verkan. är om jag kunde gå ner ett antal kilon, så jag blev lättare.

Sen blev det mountain  climb, hö- och sänkningar av ben med gummiboll mellan benen och rygglyft.

En annan sak jag försöker bli bättre på, är att stretcha, för att bli rörligare i bröstryggen. Det går trögt, men jag försöker i alla fall. Så vad jag än gör, blir det 100 % förbättring.

onsdag 18 oktober 2017

Onsdag och backintervaller

I vanliga fall brukar jag springa backintervaller på torsdagar med Åsa och Marlene. Men i morgon ska jag på äventyr, så det fick  bli ett pass idag istället. Vädret  var på min sida idag. Vindstilla och uppehåll och lite halvmörkt är bra förutsättningar, för mig som inte gillar att synas när jag springer. Jag valde att springa i backen vi har bakom vårt hus. Den är rätt vidrig, upplever jag. Den startar förrädiskt flackt, men blir brantare och brantare. En rejäl genomkörare blev det för rumpa och ben.

Åtta intervaller blev det. Fördelen med intervaller är att det är snabbt avklarat. Jag flåsar och svettas och känner att jag är nära max för vad jag mäktar med. Det går bra trots allt, eftersom det sker under en begränsad tid.

Idag har jag sjuk träningsvärk i armarna. Jag gjorde få armhävningar igår, men många repetitioner. Kanske är det det som ledde till en sådan rejäl träningsvärk?

tisdag 17 oktober 2017

Tisdag fylld av promenader och styrketräning

I morse var det inte kul att gå till jobbet, när det regnade småspik, sådär så jag blev dyngsur. Mina jeans var genomblöta om benen när jag väl kom fram. Trots diverse genvägar, tar det ändå 35 minuter att komma fram. Dessutom blir det så förbaskat varmt i regnkappan. Nåja, fram kom jag i alla fall. Men väl framme tog jag en titt i almanackan och fick till min fasa se att jag under eftermiddagen hade ett möte 5 kilometer bort. Jag insåg att jag inte skulle hinna att gå dit, det skulle ta alltför mycket arbetstid. Som tur var fick jag åka bil med en snäll kollega, som också skulle till samma möte.

Men jag blev sen hem. Trots att jag gick raskt frös jag. Nu regnade det inte längre, men hade blivit lite kyligare istället. Min man hade lagat hemmagjorda pizzor, som jag glupskt slukade. Herregud vad hungrig jag kan bli om kvällarna! Efter en stunds vila satte jag igång med lite träning.

100 swingar med kettelbellen blev uppvärmningen. Sen gjorde jag tre (rekord för mig!) excentriska chins. Min yngsta dotter Steffanie, har påpekat att jag har ett för smalt grepp, när jag gör chins. Så nu försöker jag hålla så brett jag kan. Det harmonierar ju även med mina breda armhävningar jag försöker få till. Några sådana gjorde jag också och rygglyft (från liggande). Sen gick jag sidogång med gummiband och avslutade med tåhävningar. Ett kort program, men hellre lite träning än ingen alls!

Swingar tränar höftfällning, men jag tycker de tar i rumpan också, kanske för att jag 
spänner rumpan hela tiden, för att trycka fram höften.



Ansiktsbehandling med följder...

Igår utnyttjade jag mitt presentkort jag fått på ansiktsbehandling. Ett mysigt ställe där det var lugnt och behagligt med lite svag musik i bakgrunden. Först rengjordes huden, därefter plockades ögonbrynen. Sen la hon halvmåne-formade pappersbitar under ögonen. Jag fick blunda och så la hon på färg och lite större halvmåne-formade papper ovanpå ögonlocken. Med ett gurglande rossel startades ångmaskinen som riktades rakt mot ansiktet. Jag lämnades ensam och tyckte det var svårt att andas i ångan. Hjärtat pickade i bröstet hårdare och hårdare och tiden kröp fram. Jag vred huvudet lite för att undkomma ångan. Då började det svida i ögonen av färgen och det kändes som om jag hade legat där i en evighet med andnöd och hjärtklappning. Aldrig i livet att jag färgar ögonfransarna igen, tänkte jag.

Till slut befriades jag från den svidande färgen. Tårarna sipprade fram en lång stund. Så började klämmandet med någon typ av papper som gnisslade av friktionen. Plötsligt säger hudterapeuten "oj vad du blöder". Därefter stack hon hål i huden innan hon klämde, vilket gjorde att hon inte behövde klämma så hårt.
.
Efter ansiktsmask och massage lämnade jag tacksamt stället. Att folk gillar sånt här!? När jag kom hem upptäckte jag att hon har klämt min hud så hårt att det uppstått en blödning i huden. Inte käckt alls! Hoppas det inte blir permanenta skador!

måndag 16 oktober 2017

Det här med att springa utan att flaxa med armarna...

Idag var det rena drömvädret ute, så det var lätt att snöra på sig skorna och ge sig ut på ett kortare pass. När jag springer kortare pass försöker jag att hålla ett lite högre tempo. Det tempo jag på sikt vill springa milen på. Idag gick det riktigt bra och snittempot blev den jag haft många gånger på milen förr. Det blev en runda om 3,6 kilometer och jag är supernöjd.

Under tiden jag sprang, försökte jag tänka på armpendlingen. Jag försöker tänka mig att armbågarna ska "gå ihop bakom ryggen" för att öppna upp bröstet och att armarna inte ska gå som krokar framför bröstet. Jag vet inte om jag lyckas, utan får be någon filma mig igen, för att se hur det ser ut. Jag vill springa ekonomiskt. När jag för armarna framför kroppen liksom i krokar, rör sig hela bålen. Det tar onödig energi. Det är bättre att jag håller still bålen och bara pendlar med armarna. Jag tycker att när jag får in pendlingen med den högra armen, känner jag en skjuts och hjälp av pendlingen. Det är ju bra.

Här nedan ser man hur jag flaxar med armarna. Det är Katta som har tagit fotografierna.