Morgonträning är inte min bästa gren, om man säger som så. Dels känner jag mig klen, oavsett om jag har ätit frukost eller inte. Dels är inte kroppen igång ordentligt, upplever jag. Det tar tid att väcka den. Förmodligen tar det längre tid nu, när jag är 54, än när jag var 34.
Kvällsträning har jag varit orolig för tidigare, när jag tränade. En tid gick Maria och jag på Trx-pass som började 20:15 och jag kommer ihåg att jag var orolig för att kroppen redan skulle ha ställt in sig på soffläge då. Så det blev en glad överraskning att det var precis tvärtom. Jag kände mig urstark, särskilt när jag hade ätit två rejäla mål mat under dagen.
Ikväll provade Marlene och jag att träna en timme senare än vanligt. Vi hoppades på att det skulle vara mindre folk och vi hade rätt. Det var väldigt mycket färre människor där, vilket gjorde mig mindre stressad. När det är folk överallt som man känner sig i vägen för, stöter emot eller som väntar på att ta över, stressar det mig enormt. Det här blir nog vår nya tid att träna på torsdagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar