Jag hade tänkt att springa 15 intervaller. Fem stycken tvåminutsintervaller med en minuts gåvila mellan, fem stycken enminutsintervaller med en minuts gåvila och fem stycken 30 sekundersintervaller med 30 sekunders gåvila mellan.
Men när jag skulle sätta igång klockan, tvärdog den. Jag blev så förbannad att jag hade god lust att kasta klockeländet. Alltså min Polarklocka börjar mer och mer leva sitt eget liv. Det är inte första gången den ballar ur. När jag cyklade till Petra, fungerade den tills jag skulle stänga av och spara data. Då tvärdog den. Jag tycker en så dyr klocka ska fungera! Grrrrrrr!
Eftersom jag hade bestämt mig för 15 intervaller, bestämde jag mig för att genomföra lyktstolpsintervaller. Jag sprang tre lyktstolpar och gick en, sprang tre och gick en. Mellan var femte intervall hade jag en längre gåvila. Efter de första fem, blev det så automatiskt, eftersom det inte fanns lyktstolpar där jag gick. Efter den andra omgången behövde jag längre vila, eftersom de råkade komma i en enda lång backe. De fem sista gick riktigt bra, för då hade jag nerförsbacke.
Jag mötte en löpare och en cyklist. Båda hälsade glatt. Så mötte jag en karl med hund. Vi möttes precis vid en gåvila när jag flåsade som mest. "Går det tungt" frågade han lite sådär lagom nedlåtande. Det måste ju ha varit en retorisk fråga, eftersom jag flåsade som en galning och var säkert eldröd i ansiktet. Ja, svarade jag, fast jag hade lust att ryta "Ja INTERVALLER SKA vara tunga". Varför måste en del människor kommentera allt? Min pappa hade en skylt hängandes i sitt arbetsrum "Om du inte har något att göra, gör det inte här!" Det är en väldigt bra devis. Man skulle göra en variant typ "Om du inte har något att säga, var då tyst!".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar