I morse kom jag äntligen iväg på en springtur. Intervaller stod på schemat. 4min ×4 med 2 minuters joggvila emellan. Efter 10 minuters långsam jogg som uppvärmning satte jag fart. Det låter bra, eller hur?! Med fart, menar jag. I verkligheten ökade jag tempot med kanske 30 % och insåg direkt att här blir det inga 4 minuter långa intervaller! Efter 1 minut och 15 sekunder ville jag sluta, men jag plågade mig igenom 4 stycken 2 minuters intervaller. Mellan dessa intervaller fick jag kämpa från impulsen att gå istället för att jogga. Benen kändes helt opåverkade. Så himla konstig känsla att benen är pigga men det brinner i bröstet och ett enda ord mal i hjärnan (SLUTA!). Jag plågade mig igenom det och sammanlagt blev det 4 kilometer.
När jag såg den usla tiden var det som om luften gick ur mig likt en ballong man stuckit hål på. Har jag någonsin varit så långsam? Hur lång tid kommer det ta att bygga upp konditionen igen? Men så peppade jag upp mig. Vem bryr sig om tiden? Ingen mer än jag och jag ska inte springa något lopp förrän nästa år. Jag hinner bli bättre.
Bilden är tagen när jag ska gå in i duschen. Det som om jag är solbränd i ansiktet. Men jag är bara lite ansträngd...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar