Mina ben värker av trötthet ikväll. Faktiskt känner jag till och med av benhinnorna. Man skulle kunna tro att jag har joggat eller gått en långpromenad, men icke! Jag har bara arbetat i trädgården. Syrenhäcken som jag satte av sticklingar från mina föräldrars syrener år 2010, behövde klippas rejält. Det tog emot, måste jag erkänna. Jag älskar mina syrener. Nu har jag klippt ner dem så hemskt mycket att jag blir lite orolig. Men bara lite. Mina föräldrars hus byggdes i slutet på 1800-talet och syrenerna har nog suttit där länge. De kantade uppfarten till huset och det var väldigt fint. Syrenerna hos dem var stora som träd. När min mamma gick i pension 1999 reste hon och pappa till Tyskland under en månad. Då passade vi på att såga ner alla syrener. Det blev kalt, men oj vad de växte sen och blev ännu tjockare. Det var därför jag kunde ta sticklingar 2010. Jag grävde upp plantor, satte i en hink med vatten, körde hem och grävde ner. Sen har jag vårdat dem ömt med täckbark, hönsskit, blåkorn och vatten. Nu hoppas jag att de tar sig fint igen.
När häcken var klippt och allt skräp låg i trädgårdstunnan, rensade jag ogräs i gruset. Sen krattade jag gruset på garageuppfarten. Det ska ju forslas upp så småningom. Idag blev jag helt slut av att pressa krattan och flytta grus. Alltför många kattor har jag förstört när jag dragit krattan mot mig, därför pressar jag den från mig, så den inte ska lossna.
En liten promenad blev det sent i eftermiddag. Det doftade nyslaget hö. Solen strålade från en klarblå himmel. Jag älskar när solen silas genom trädens grenar och blad. Det är så vackert nu!
När jag kom hem möttes jag av doften av nygrillat. Min man hade lagat mat. Livet är allt gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar