Oro, ångest och hormoner

Som jag skrev i det här inlägget, hade jag en tung period av obehagskänslor under semestern. Till slut började jag fundera om det möjligen kunde vara så, att de här oros- eller ångestkänslorna var en biverkning av hormontabletterna jag äter (Indivina). Det var ju så underligt, att jag vaknade och mådde bra, men en stund efter frukost, bubblade obehaget upp i halsen och bröstet. Känslan höll sig sedan kvar resten av dagen, som typ en arbetsdag.

Först tänkte jag att det hade med jobbet att göra, just för att det höll i sig lika länge som en arbetsdag varar. Men det är ju inte alls likt mig, att må dåligt över jobbet. Jag brukar vara glad och fylld av energi och det var jag definitivt inte nu. Istället kände jag mig orolig och ledsen. Vad var det för fel på mig egentligen?

Sen började jag misstänka att det hade med hormontabletterna att göra. Jag  brukar, som nämnts,  ta dem till frukost. När jag googlade på biverkningar, läste jag att vanliga biverkningar är depression, nervositet, letargi och mindre vanliga är bland annat ångest. Hm, tänkte jag och slutade med tabletterna. Efter två dagar utan dem, försvann oron/ångesten och jag kunde känna glädje igen. Herregud vad skönt!

Kroppens hormonnivåer är inte konstanta, utan ändras lite. Min teori är, att de här tabletterna fungerar bra, när mina egna hormonnivåer är låga, behöver jag tabletten, för att slippa vallningar och för att kunna sova. När mina egna hormonnivåer är höga, måste jag sluta ta tabletterna, annars mår jag dåligt, vilket jag gjorde nu under julledigheten. Kanske finns det bättre tabletter som skulle fungera bra hela tiden för mig. Ärligt talat orkar jag inte krångla och gå till läkare igen. Som tur är kan jag sluta och börja med tabletterna när jag vill. Det är inga problem för mig, eftersom jag inte mår dåligt när jag slutar med dem. Tack och lov för det!

Tänk att kemiska substanser kan påverka mitt mående så mycket. I bäst fall, har jag kommit över fasen med vallningar nu. I värsta fall får jag börja med tabletterna igen, om vallningarna kommer tillbaka...

Nu känner jag igen mig själv igen: trygg och harmonisk och snar till skratt