Folk som säger att “jamen, du ser ut så”, när någon uttrycker att de är missnöjda med en bild, vet inte vad de pratar om. Se ovan bilder som bevis på att saker som fotovinkel, belysning och hållning spelar väldigt stor roll.
Jag skickar bilder på mig själv till min äldsta vän, om min morgon är extra tung. Det är upplyftande att mitt lidande kan bidra till lite humor här i världen. Jag tror det började med att jag skickade kort på hur roligt mitt hår kan se ut vissa dagar, men har nu utvecklats till ett bilddokument över mitt allmänna förfall.
Jag tycker att det kan vara befriande att få vara ful. Det är ju den stora skräcken man har som kvinna, att vara ful. En ful man klarar sig oftast bra, som man kan se ungefär överallt i samhället, framförallt samtliga delar av media, men en ful kvinna, nej det är inte lika lätt. Kvinnor synas på ett sätt som män aldrig utsätts för, de blir inte kallade slampor om slipsen har en viss längd och får inte förslag om att le lite, för de ser ju så sura ut annars.
Så att tillåta sig själv att vara ful, det är på något vis att möta en av sina värsta rädslor. Att försöka stå ut i den känslan, att påminna sig själv om att värdet inte sitter i utseendet, det är svårt. Bland det viktigaste jag gjort är, att jag försöker kommentera andra kvinnors utseende mindre, både bra och dåligt. Jag försöker att uppmärksamma andra saker. Att säga “vad bra vad stark du blir” när någon tränar, istället för att säga beach 2016! Att uppmärksamma när andra är glada och sprider glädje, istället för att ge komplimanger, när deras kläder är snygga.
Ja, vad vet en stackars förvirrad kvinna? Jag vet att jag vill vara snygg, men att jag helst skulle önska att det inte spelade någon roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar