Kylan håller envist i sig och jag tycker det är för kallt för att vara ute. Hur gärna jag än vill, tar det emot att gå ut. Visst tar jag min omväg till jobbet och får på så vis motion i alla fall. Men det är så kallt att jag fryser om armarna och ansiktet, trots lager på lager av kläder och en fuskolle som är uppdragen över halva ansiktet. Så att jogga i kylan är inget alternativ för min del.
Om jag vore energisk, skulle jag träna på egen hand hemma. Men nu är jag inte det och förmår mig inte att träna själv. Så irriterande, att jag skulle vilja skaka om mig själv. Var är min motivation? Nedkyld och fastfrusen kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar