På heder och samvete

Ja, jag lovar! I morgon SKA jag träna med TRX:n. Det låter väl inte klokt, men jag har faktiskt inte haft koll på var den har varit. Som vanligt löste min man det. Han är en riktig "sakletare". Så fort jag letar efter något, hjälper han mig och vips hittar han det. Jag har förstått att det är en ovanlig egenskap hos en man. De flesta i min omgivning klagar på att deras män, aldrig orkar lyfta på saker eller öppna skåp och verkligen leta. Jag har förstått att jag har en manlig approach, när jag lite håglöst tittar in i ett skåp och konstaterar, "nej här är den inte".

Nu visste min man, utan att ens titta (hur är det möjligt undrar jag?) att TRX:n ligger i en byrålåda i källaren. När jag påstod att jag i alla fall kände på mig, att den var i källaren någonstans, gav min man mig en skeptisk blick. Ja, jag inser ju att det är omöjligt att bevisa så här i efterhand, men jag hade faktiskt en stark känsla av att den var i källaren någonstans. Men jag kan gott erkänna, att jag aldrig hade kommit på tanken att leta i byrån...

Nej, idag blir det ingen träning. När jag kom hem gräddade jag våfflor och smaskade i mig fyra stycken med hallonsylt och grädde. Trots detta onyttiga intag, väljer jag att kura i tv-fåtöljen. Jag fryser trots att jag har ullsockar, långkalsonger, ulltröja med stickad tröja ovanpå och en filt. Självklart vore det så mycket bättre om  jag arbetade mig varm med lite träning. Men idag bejakar jag min lata sida.

Till och med på jobbet, tar jag det lugnt. Idag slutade jag strax efter tre, igår halv fyra och jag riktigt känner hur jag fylls av energi. Helt plötsligt orkar jag med att laga mat och göra matlådor (till min mans förvåning), när jag kommer hem. Häpnadsväckande för min man, att jag väljer att laga mat och softa istället för att träna.

Men i morgon lovar jag på heder och samvete, att jag ska ta fram TRX:n och riva av ett träningspass. Om 68 dagar ska jag gå i bikini och det är en stark motivator. Jag vill gärna komma i den bikini som jag köpte när vi var iväg i höstas...