Klockan 8 i morse, var jag hos Ida. Vi sprang drygt 7 km. Snitthastigheten var 6:29 min/km. Kilometertiderna var, 6:29, 6:28, 7:03 (lång uppförsbacke), 6:17, 6:50, 6:14, 6:10.
Ida pratar och snyter sig helt obehindrat. Jag flåsar, grymtar fram svar och stirrar på henne med oförställd beundran. Hur kan man snyta sig (hände två gånger), springa och vara helt opåverkad? Hon är grymt bra på löpning. Dessutom agerar hon "hare", men märker när jag flåsar obehärskat och bromsar då in farten. Världens bästa coach är hon också: peppar, berömmer och ger tips.
Idag skulle jag egentligen ha kört ett distanspass om 5 km i 5:45 min/km tempo (enligt RRS). Jag valde att strunta i km-tiden idag under passet. Först när vi var klara, tog jag fram mobilen och kollade Endomondo-appen. Det kändes bra, trots lite kräk-känsla. Den går i alla fall snabbt över. Cyklade hem och tog några varv med gräsklipparen, så helt slut var jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar