Backintervaller - check!

Min kollega Åsa ville att vi skulle springa backintervaller tillsammans. För det mesta säger jag ja, till det folk vill dra med mig på. Det gör ju att jag vågar tänja lite på gränserna, för vad jag orkar och vågar göra. Jag värmde upp en kort (väldigt kort stund) och mötte Åsa som varit duktig och värmt upp en längre stund. Så tog vi oss ann backen med stort B. Sex gånger sprang vi upp. Hon med lätta steg och närmast ljudlös andning. Jag kom ständigt bakom henne och lät som en överviktig, astmatisk sankt bernhardshund. Efter åt säger Åsa glatt "nu kör vi det här tillsammans en gång i veckan" och jag nickade flåsande och började genast fundera på vilka skäl jag kan ta till för att slippa, ha, ha.

Skorstenen är klädd med plåt

Äntligen är skorstenen helt färdig! Plåtslagaren var här och satte plåt runt om och ovanpå. Jag har ju sett hur grannarnas skorstenar ser ut och var skeptisk till hur det skulle bli. En del har ju helt fel färg på plåten och någon har gjort ett otroligt klumpigt jobb (själv kanske?) med plåten, så den ser gräslig ut. Men den plåtslagare vi anlitade kunde sina saker och det blev kanonbra!

Snabbt löppass

Ikväll ville jag bara bli av med träningen för att istället läsa min bok. Enligt mig finns det få saker som slår känslan av att ha en oläst bra bok framför sig. Nu har jag haft flyt ett tag och fått tag på bra böcker (som är roliga). Så roliga att jag skrattar högt och min man skrattar i sin tur åt mig, eftersom det blir höga och utdragna skrattattacker. I rättvisans namn gråter jag häftigt och snörvlar åt sorgliga böcker också. Jag bara undviker dem eftersom jag tycker om att skratta.

Men tillbaka till mitt löppass. För att bli av med träningen snabbt fick det bli intervaller, bestämde jag. Sagt och gjort! Det blev 3 kilometer intervaller med gå- och ståvila emellan. Jag lyckades hålla mig 1 minut snabbare per kilometer än min nuvarande sega fart. Men uj vad stela benen kändes sedan söndagens runda och vad trött jag kände mig. Men fort avklarat var det.

Min motivation till träning

Det var först när min mamma blev sjuk och döende, som jag på allvar gick in för träningen. Till att börja med, var tanken på att bli stark, det som var min inre drivkraft. Att bli stark för att bättre klara att motstå framtida sjukdomar och åldrande. Jag såg min pappa bryta bäckenet och därefter aldrig återfå sin forna styrka igen. Så för att vara i bästa form för att möta sjukdomar och åldrande, tränade jag. I början promenerade jag, därefter blev det simning och vattengympa tillsammans med Maria. Sen gick hon på ett trx-pass och jag blev nyfiken och följde med. Trx var den träning jag verkligen fastnade för direkt. Jag gillar det här med kroppskontroll, som man måste ha i många av övningarna. Sen provade jag boxning, viper, yoga, bootcamp, rodd, zumba, tabatapass, kettlebells och spinning. Därefter blev det löpning och jag fick rutin på tre löppass per vecka, helt otroligt och något jag aldrig trodde om mig själv!

I början klarade jag inte att träna själv hemma. Men när jag började springa ,och la upp träningen själv, kändes det inte längre omöjligt att också träna styrketräning själv hemma. Nu har jag även provat att gå till gymmet, men tycker att det är smidigare att träna hemma. En anledning till det, är att jag själv kan styra över när och vad jag ska träna. Jag har en grov plan - tre löppass och två styrkepass per vecka. Mitt långsiktiga mål är att springa två lopp nästa år: ett på våren och ett på hösten. Mitt andra långsiktigt mål är att klara en chins. Just nu känns det omöjligt, men jag jobbar på.

Om jag inte hade gillat att springa och styrketräna, hade jag nog inte klarat att träna flera gånger per vecka på egen hand. Det är nog en viktig pusselbit till min motivation. Att känna hur kroppen blir starkare och starkare är en sådan häftig känsla som också motiverar mig. Sen mår jag ju så mycket bättre, när jag tränar, speciellt när jag tränar utomhus. Naturen är världens bästa energiladdare! Ibland får jag med mig någon att träna tillsammans med. När jag tränar tillsammans med någon, ger det också lite extra guldkant på träningen och motiverar mig än mer.

Fönsterbyte - check!

Å, så skönt! Nu är alla tre nya fönster på plats! Vad smidigt det var att byta fönster, retades jag lite med min man och sa. Det var ju smidigt för mig, eftersom jag bara behöver måla lite virke. Min man däremot fick jobba hårt för att få bort de gamla fönsterna som satt. Dels var de tunga, dels satt de rejält. Förr i tiden gjorde man saker och ting rejält. Vårt hus är byggt 1918 och min man tror att fönstren har suttit sedan dess. Nu är de ett minne blott. Det största fönstret fick min man såga isär, för att få bort. Men det lite mindre kan jag göra en odlingslåda av. Det allra minsta fönstret som var i trappan, ska min man göra om till ett hängande skåp. Men, jag gissar att det först kommer ske nästa sommar.

Här är de gamla fönstren kvar

Min man började med att skära tapeten runt fönstren, för att den inte skulle följa med. Det var ju inte så länge sedan vi tapetserade, så vi vill gärna slippa gör om det...

Fönsterbrädorna sågades bort. De satt fast i fönstret, allt i ett liksom.

Här har han satt in det nya fönstret. De mittersta fönstren gick inte att öppna. Det var oväntat. De går inte att ta isär, så jag behöver bara putsa på två sidor (inne och ute) istället för fyra.

Tyvärr har elementen varit bruna ( ! ) en gång i tiden och har inte blivit ordentligt målade, så jag måste måla dem, innan vi sätter dit fönsterbrädor.

Här ser man lite skillnad mellan det nya fönstret och det gamla.

Det gamla fönstret är på väg ut.

Så var det ute och kan återanvändas som odlingslåda, så småningom.

Jag passade på att skrapa och grundmåla lite av fasaden runt fönstret, när jag ändå höll på. Nästa år måste vi måla om huset.

Härlig joggingtur

Efter frukost bytte jag om till träningskläder och gav mig iväg på en joggingtur. Vädret var perfekt. Det är så länge sen jag försökte att ta en längre tur att jag var lite nervös. Men jag intalade mig själv att bara ta det lugnt så skulle det gå. Det blev min favoritrunda som jag tagit så många gånger förr. Benen kändes pigga och jag höll snigeltempo som planerat. Vid 5 kilometer hade jag en liten dipp, men den tog jag mig igenom. Det var så härligt att jogga vid vattnet, att känna hur benen levererade och att jag orkade jogga 7 kilometer.  Sen gick jag de sista 3 kilometrarna hem. Lite chockad var jag över att jag kände mig så "normal". Inget darr i benen eller illamående . Istället kände jag mig som vanligt, bara lite mer svettig än annars. 

Fredagsfys innan mys

Idag körde jag styrka igen. Följande övningar gjorde jag tre varv:
Trx suspended lunges
Armhävning med lutning i trx
Rulla ut boll liggande (rumpa baksida ben)
Rodd trx
Biceps curls
Triceps press
Situps
Ryggresning
Sidoplanka med dips
Armhävning bred på tå
Armhävning smal på tå

Efter tre varv körde jag 50 svingar med min kettlebell om 12 kilo.

Fördelen med att träna styrka hemma är att jag kan ta alla övningar efter varandra i tre varv. På gymmet gör jag klart en övning i taget och då orkar jag inte lika mycket sista setet.