Årets kortaste runda?

Efter den årliga kalkonlunchen hos mina svärföräldrar, klädde jag mig för en tur. Det var sju grader kallt ute, så jag tog ylle shortsen och strumporna. Det kändes bara kallt om ansiktetnär jag sprang. Eller jag trippade fram mest. Utan broddar är det inte roligt att springa på is. För isigt var det och fruktansvärt snålt med sand. Efter två kilometer gav jag upp. Då hade jag varit ute i 15 minuter. Nåja, bättre kort runda än ingen alls. Benen kändes pigga och smärtfria. Skönt!

När jag kom hem skötte jag mig exemplariskt och gjorde 20 tåhävningar per ben och gick hälgång.

Att börja löpa vid 50

Jag har funderat mycket över vad det är som gör, att jag inte kan springa tre pass per vecka. Varje gång jag försöker, börjar benhinnorna krångla. Kanske beror det på min ålder, eller att jag började löpträna först när jag var nästan 50. Kanske sprang jag för långa (för min kropp) pass för tidigt. Kanske tar det längre tid för mina benhinnor att läka, än jag har trott. Även om benen har känts bra, kanske inflammationen inte var helt utläkt.

När jag ställde lite frågor till löpcoachen, som hjälpt mig med löpteknik,  ställde han motfrågor till mig. Har du gjort tåhävningar? Har du gått på hälarna? Lite skamset fick jag neka. De övningarna gör faktiskt stor nytta, så han. Mmm, svarade jag och lovade att följa hans rekommendationer. Han tyckte också att jag skulle massera benhinnorna/framsida underben fem minuter/ben varje kväll med hjälp av min knottriga boll. Om det ligger någon liten inflammation kvar, kan den släppa genom massage, tydligen.

Som tur är frågade han aldrig om jag värmer upp, innan jag ger mig ut. Det brukar jag aldrig heller göra eftersom jag tycker jag springer så långsamt. Inte varvar jag ner med långsam jogg heller. Jag går hem den sista biten och nu när det är kallt, ser jag till att den sträckan blir kort.

Det var tre dagar sen jag pratade med coachen och jag har inte gjort något av det jag lovade. Otroligt dumt, men idag ska jag börja. Tänk att jag kan vara så lat, när det gäller så små enkla åtgärder. Möjligen beror det på min misstro om effekten. Jag har lite svårt att ta in, att de små åtgärderna ska hjälpa. Men om jag aldrig provar, kan jag inte heller uppleva någon effekt.

Trots allt är jag glad och tacksam över att min kropp klarar att springa mellan 14-17 km/vecka. Jag ser det som bonus om kroppen håller för längre distanser.

Bilden är från ett löppass i somras.

Dagens hemmaträning avklarad!

Puh, nu har jag just avslutat ett intervall -pass på cross-trainern.  Precis  som förra gången valde jag att köra 30 sekunder  fullt ös och 30 sekunder i återhämtningsfart. Den här gången var det tungt redan från start. Ibland är det så, men jag hade bestämt mig för att orka fler set den här gången och det gjorde  jag faktiskt.  Tre set om sex intervaller orkade jag. Det tog 20 minuter  och sträckan (enligt cross-trainern ) blev 8,2 kilometer.  Jag har aktiv vila mellan  seten och rör således på benen även då.

Skönt att ha veckans andra intervall-pass  avklarat. De är urtrista, jobbiga och jag är inte ens säker på att de är det minsta effektiva i syftet att jag ska bli en snabbare löpare. Det får tiden utvisa. En sak är i alla fall säker, de är inte skadliga...

Familjemys

Igår firade vi min mans födelsedag. Sofie och Steffanie kom på middag. Tyvärr bor Sara alltför långt bort, för att kunna komma hit över helgen. Jag älskar att umgås med mina barn. De är roliga, omtänksamma, smarta människor. Alla tre har slagit in på liknande yrkesbana som jag, vilket också gör det extra intressant att ses. Vid ett tillfälle diskuterade vi till exempel för- och nackdelar med tjej- respektive killtoaletter kontra unisex-toaletter, på skolor. Det fina är, att vi kan vara tre, som är helt insnöade på ett perspektiv, när en plötsligt ger oss ett helt annat perspektiv. Det är guld värt och jag har insett att jag lär mig oerhört mycket, genom att umgås mina döttrar. Vi är förstås enormt stolta över dem.

Igår blev det bara familjemys och ingen träning. Skönt för kroppen att få vila och jag sov som en stock i natt. Det ömmar lite i knäna, efter Boxjumps och knäböjningar. Men det är absolut ingen fara. Träningsvärken känns knappt i armar och axlar. Eftersom axelpress var kämpigt för mig, trodde jag att jag skulle känna av det. Konstigt nog känner jag inget alls i axlar och armar.

Vad pågår?

Min kropp undrar säkert vad som pågår. Jag har kört styrkepass söndag och tisdag. Ikväll tränade jag styrketräning igen. Den här gången var det cross-fit träning. Fem Boxjump, 10 kettlebells swing, 10 axelpress och 5 Burpees i sex varv. Det gick riktigt bra. Fast Boxjump gjorde jag i två varv, därefter klev jag upp och ner istället. Jag är rädd att jag inte ska ta mig upp på lådan. Det jobbigaste var axelpress med en 10-kilos hantel. Extra nöjd är jag över att jag klarade sammanlagt 30 armhävningar i Burpees.

Nu har jag ett löppass och ett intervallpass på crosstrainern kvar den här veckan. Jag gick till och från jobbet idag också och fick lite vardagsmotion där. Min kropp känns stark och inte alls nedbruten. Tydligen är jag starkare än jag tror. Härlig känsla!

Nu blir det välförtjänt fåtöljhäng resten av kvällen.

Dagens styrketräning

I eftermiddags var Maria och jag på ett kettlebells pass. Det var riktigt roligt! Först värmde vi upp med lite jogg. Därefter fick vi jobba två och två. Under 25 minuter skulle vi göra en lista med "uppdrag" så många varv vi hann. Det var 100 svingar, 50 Clean (tror jag det hette), squats,  kolmasken (man står fyrfota och kryper fram med händerna till plankställning och så skulle vi kliva upp och ner på en box.
Vi hann nästan två varv. Jag trodde man tränade armarna mest, men det tog mest på rumpa, höftböjare och mage. Himla bra övningar för en löpare alltså!

Det här passet vill jag gå fler gånger på!

Bilden är tagen från www.rdelltraining.com

Återhämtning psykiskt och fysiskt

I december upplever jag alltid att jag är uttömd på energi, när det gäller arbetet. Det är svårare att vara kreativ, att se lösningar, perspektiv och att bevara lugnet. Självklart påverkar den här dränerade känslan, även mig privat. Jag tar gärna genvägar. Det vill säga, hoppar över träningspass, gör dumma matval i övertygelse om att jag "skonar" mig själv, eller "tröstar" mig själv.

Sen kommer julledighet med många upplevda måsten, men också med mycket familjemys, motion, god mat och total avkoppling. Jag har städat, tvättat (ordning och reda är härligt!) och läst en hel drös med böcker. Jag har också hunnit träffa flera vänner.

Även om jag varje december, har svårt att föreställa mig själv utvilad i januari, är jag det. Rejält utvilad till och med! Jag känner mig stark, redo för nya utmaningar och sugen på att jobba. Det ska bli skönt att komma in i rutiner igen och jag längtar efter att få flyt i vardag och träning.  Nu ska de närmsta 40 dagarna fyllas av arbete kombinerat med två löppass, två intervallpass på crosstrainer, två styrkepass per vecka och så många promenader jag hinner med. Jag bara älskar att promenera, gärna med kameran i släptåg.

Tjoho! Nu tar vi tag i de kommande 40 dagarna, eller hur!