Kort men intensiv tur

Kändes som att det var lite för varmt idag för att motionera utomhus. Men Sofie och jag hade bestämt oss för att ta en tur. Eftersom solen fortfarande stekte, men vi villa ha turen gjord innan kvällen, valde vi att åka till Degerfors och ta spåret i Råbäck. Det blev en utmaning om endast 2,6 km. Herregud vad tungt det gick! För det första var det backigt, för det andra var underlaget så grymt mjukt. Sofie sa "det är som att springa på en madrass". Vi blev så trötta i baksida lår och vader, så det var inte klokt! Varenda meter fick vi kriga oss till. När vi var färdiga rann svetten om oss, men vi var nöjda. Vi tog oss runt på en snitt-tid om 7:14/kilometer. Om en månad ska vi test igen och se om vi kan förbättra tiden.

Lite blommor, lite himmel, träd och vatten, det vill säga natur. Jag har läst att vi mår bättre och blir avstressade bara genom att se bilder på naturen. Just nu tycker jag naturen är helt magiskt vacker!

Underbar kvällspromenad

Just nu har jag lite känningar i såväl knän som benhinnor. Därför får jag nöja mig med promenad Ikväll. Men vilken promenad! Det var varmt och marken fuktig. Efter två dagars regn kom solsken och värme, vilket gör att marken liksom ångar. Alla dofter kommer fram än tydligare. När vi gick förbi kossorna i hagen blev syrran (som jag promenerade med) och jag påminda om våra barndoms somrar i Åslamåla i Småland. Nästan samtidigt sa vi att doften påminde om Småland. Märkligt vilka doftminnen man har! Vi såg får och lamm också och som vanligt en underbar natur. Jag älskar landsbygden! Kärleken till landsbygden  finns för alltid i mitt hjärta.

Förhållningssättet till sorg

Det är snart fem år sedan min mamma dog och drygt ett år sedan min pappa dog. De pratade aldrig om sorgen de upplevde när deras föräldrar dog. Jag antar att det är en förklaring till att jag är så

förvånad över att jag fortfarande har stunder då jag är oerhört ledsen över att mina föräldrar inte finns mer. Ofta ser jag någon gammal man, som påminner mig om pappa. Det händer aldrig att jag ser en kvinna som påminner om mamma. Min mamma var så speciell, att ingen liknar henne. Däremot saknar jag henne och tänker mycket på henne i vardagen hemma. Det kan handla om sådana här saker som "mors dag" eller när jag bakar, när vi ses hela familjen vid högtider, eller när jag påminns om henne, för att jag använder något jag fått av henne.

Jag trodde att sorgen skulle blekna och till slut inte kännas alls. Det är klart att jag sällan gråter, när jag tänker på dem. Men jag är genuint ledsen flera gånger i veckan. De var oerhört viktiga i mitt liv och i min familjs liv. De tillförde och gav så mycket av sig själva i relationen. Vissa människor kan man känna i många år, men inse att de sällan bjuder på sig själva. Både mamma och pappa, trodde på min förmåga och peppade mig, fast på olika sätt. För min mamma tycktes det inte finnas några begränsningar. Hon trodde till exempel att vår äldsta dotter skulle bli politiker och helst partiledare, den mellersta skulle bli inredningsarkitekt. Den yngsta kunde bli vad som helst och henne brukade mamma kalla "vår lilla Einstein". Konstigt nog kändes inte hennes tankar om barnens framtida karriärer som krav, utan mer som att hon såg deras potential.

Sorg och hur sorgen påverkar oss, borde vi prata mer om överlag, tycker jag. Det ska jag tänka på  mer framöver. Jag ska fråga hur mina vänner som mist en anhörig, upplever sorgen och hur deras tankar går. Ofta tänker man och pratar mycket om det, när den anhörige gått bort. Men sen är det som att man ska "ha kommit över det".

Äppelblom som landat likt tårar på garagetaket

Produkter från Rituals

Jag har testat några produkter från Rituals. Eftersom jag har känslig hud klarar jag inte av vilka krämer, lotioner eller duschtvålar som helst. Därför är jag alltid lite skeptisk till att byta till nya. Men för ett par veckor sedan var jag inne på Rituals i Örebro och blev helkär i doften  i en av hudrämerna. Den doftar körsbärsblom och till att börja med känns den fet, men det sugs upp snabbt av huden, så den blir mjuk. Samma tillfälle köpte jag en duschtvål med olja, med samma doft. Den löddrar när man tar den i handen och tillsätter vatten. Det är meningen att den inte ska torka ut huden så mycket. Ärligt talat känner jag ingen skillnad på den och exempelvis Dove duschtvål. Men den doftar ju supergott!

Nu har jag fått en ny duschtvål från Malin, som också kommer från Rituals. När man trycker ut den, ser den ut som genomskinlig gelé, som efter en stund och i samband med vatten blir ett vitt, mjukt, doftande skum. Helt underbar!

Så här ser den underbart doftande hudkrämen ut!

Här är tvålen som innehåller olja

Här är den fantastiska "skumtvålen" som också doftar supergott

Ja, och som alltid är det här helt mina egna erfarenheter och åsikter, som ingen har betalat mig för att skriva!

Kidnappad och totalblåst

Plötsligt stod de två yngsta döttrarna på trappan och jag fattade nada. De tyckte jag skulle ha begripit direkt att det var de som låg bakom förra veckans anonyma brev. Men det gjorde ju inte jag. De bjöd på rosėbubbel och så fick jag ett halssmycke i present och en framtida ridtur tillsammans med döttrarna att se fram emot. Sen skjutsade min man oss till Bullseye och där blev jag bjuden på öl och mat. Så mysigt och roligt! Jag har världens bästa döttrar som jag älskar oändligt!

Vänskap som är som bomull runt hjärtat

Malin kom i eftermiddags och vi drack bubbel, babblade och badade i spabadet. Vi åt lite mat också förstås. Strax efter klockan tio följde jag med Malin till bussen och när jag gick hem började det mörknade alltmer. Mätt, trött och så glad att det sved lite i hjärtat, gick jag gatan fram. Dofter från syrenerna spreds i mörkret. Tryggt gick jag stadigt framåt och tänkte på hur tacksam jag är över alla mina vänner och Malin specifikt. Jag vet inte hur länge vi har känt varandra, men vår vänskap fördjupas för varje år och blir bara bättre.

När jag tänker efter har jag flera nära vänner jag utvecklas tillsammans med. Det är riktigt fint och dyrbart för mig. Att växa tillsammans och möta såväl motgångar som medgångar tillsammans.

Saker att se fram emot

Jag ser verkligen fram mot semestern. Det bästa med semester är att inte ha några tider eller åtaganden att passa. Just nu har jag dåligt samvete över två vänner som jag inte har hunnit träffa på evigheter. Jag känner mig som en usel vän. Istället har jag prioriterat träningen. Men under semestern kan jag ägna mer tid till vännerna och slippa dåligt samvete.

Vi inleder semestern med att resa bort till Rhodos. Att resa bort, gör att vi måste koppla av. Annars blir det lätt att man drar igång projekt hemma och så blir det dåligt med vila. När vi reser bort, kommer jag att längta efter att få sätta igång med projekt hemma. Jag längtar efter att få göra mina egna projekt. Golvet på altanen ska jag byta till ett annat pergogolv. Jag vill skapa en till uteplats i trädgården och jag vet precis var jag vill ha den.

I sommar blir det några födelsedagskalas som vanligt. Sofie fyller 25 till exempel. Nu verkar det inte bli någon riktig släktträff direkt, men vi kommer att fira henne! Mina systrar fyller, Kinna och Katta fyller och min svägerska. En himla massa kalas blir det!

Sen blir det en och annan "kortresa" till än det ena och andra stället. Hm, jag ska planera lite med döttrarna, lite med vänner och min man. Vad är det som lockar i att resa? Dels är det att upptäcka nya platser och då fotografera dem. Dels är det att komma bort hemifrån och uppleva andra saker. Ju äldre jag blir, desto mer benägen har jag blivit att resa. Mina föräldrar var nog lite åt andra hållet. I alla fall var min pappa det. Han ville helst vara hemma och pyssla i trädgården. Det var avkoppling för honom. Det skulle det vara även för mig, om jag inte hade full insyn i min trädgård och grannar ett par steg ifrån.

Träning blir det ju också förstås! Men jag planerar faktiskt att vila veckan vi är på Rhodos. Nu ska jag försöka hålla i och springa tre gånger per vecka fram tills dess och därefter ha en vilovecka och sedan snäppa upp träningen med intervaller, för att få upp tempot. Ja, det är planen men vi får se om jag klarar att hålla den. Nästa vecka är sista veckan med späckat schema, sen lugnar det ner sig på jobbet.

Jag hoppas jag kommer hitta nya platser och objekt att fotografera. Förhoppningsvis har jag möjlighet att köpa mig ett nytt objektiv, eller så får jag önska mig lite olika filter i födelsedagspresent (även jag fyller ju år i sommar).

Dessa två fotografier är tagna ett stenkast från vårt hus. Man behöver inte alltid resa bort för att hitta vackra vyer eller objekt. Ibland finns de precis i vår närhet.