Löptur i regrusk

Idag var det inte så himla roligt att gå till och från jobbet i regnet. Värst var det i morse, när det var isigt på sina ställen. Till slut gick jag på gräset vid dikeskanten, för att slippa halka. Sen är det ju torsdag och det är min "springdag". Så det var ju bara att ge sig ut. Ikväll fokuserade jag på att försöka få upp tempot lite. Eftersom det var skitväder, såg jag inte klockan. Men jag känner i alla fall varje gång jag passerar en kilometer. Min tanke var att börja lugnt och sen öka tempot för varje kilometer. Det enda jag fick gå på, var min känsla för tempot. I vanliga fall håller jag ett jämnt (långsamt) tempo med få variationer. Andra kan ha problem med att de rusar fram för fort i början. Det bekymret har jag aldrig haft. Jag är den där typen som långsamt tar mig framåt i ett och samma tempo. Idag lyckades jag faktiskt öka tempot, så min sista, fjärde kilometer blev snabbast otroligt nog.

Jag har inga roliga bilder att visa från dagens springtur. Det var mörkt, blött och allmänt trist ute. Så jag visar några bilder Sofie tagit för två år sen, en solig dag.

Vardagsmotion är grejen

Sedan mitten av augusti har jag gått till och från jobbet fyra till fem dagar i veckan. På en vecka kan det bli drygt 3 mil. Ibland tar jag omvägar och när jag har åkt bil, har jag försökt att kompensera det med promenad på kvällen. Förutom att jag har gått till och från jobbet, står jag och arbetar vid mitt skrivbord. Jag sitter aldrig vid skrivbordet. Blir jag trött i benen, sätter jag mig en stund vid ett annat bord och tar då paus från datorn. Det är sällan jag behöver ta pauser. När jag skriver ut något, hämtar jag det i skrivaren som står längst bort i korridoren. Det finns en skrivare i mitt rum, men den har jag inte ens kopplat in.

Förutom att jag får många steg, har jag klarat att hålla mig på benen och vara på jobbet hela hösten (ta i trä! och hoppas jag fortsätter att hålla mig frisk) och det tror jag är vardagsmotionens förtjänst. Frisk luft och motion är kanon för immunförsvaret. Jag tycker också att jag har blivit starkare i benen och fått mer ork i flåset, även om jag sällan skyndar på stegen. Oftast njuter jag av att vara ute och vill inte stressa, istället är promenaderna avstressande.  Under de här månaderna har jag minskat lite i storlek. Kroppen har blivit lite mer spänstig (eller lite mindre sladdrig kan man också uttrycka). Det är ju också kul och jag tror faktiskt det mest är vardagsmotionens förtjänst.

Tyvärr jobbar jag inte på landsbygden, så det blir inte så mycket natur. Det får jag uppsöka om helgerna

Bilderna är tagna december 2015

Överraskningarnas dag...

I morse var jag trött och hade ingen lust att lämna den varma sängen. Jag blundade och tänkte på dagen och insåg att jag inte hade ett enda möte inbokat under dagen. Det har väl typ aldrig hänt på en tisdag. Så jag tänkte att det gör inget om jag är långsam och kommer lite senare till jobbet.

Som vanligt kan jag inte låta bli att gå upp och börja morgonrutinerna. Märkligt nog kom jag till och med iväg tidigare än vanligt. När jag promenerade i mörkret höll jag på att bli påkörd av en cyklist. Herregud! Hjärtat höll på att stanna av chocken. Det fick mig att vakna till, kan jag säga. När jag närmade mig jobbet sprang det plötsligt tre rådjur ut framför mig. Ännu en chock!

Trots allt kom jag välbehållen och i tid till jobbet. Där väntar en förälder på mig och undrar vilken lokal vi ska sitta i och ha möte. Jag lotsar föräldern till rätt rum och tänker "oj, här har någon tagit fel på dag", men inser snabbt, när mina kollegor strömmar till rummet, att denna någon är jag och ingen annan.

Efter mötet säger min ena kollega "Katarina kan du öppna fönstret lite innan nästa möte? “. Jag öppnar fönstret och upprepar frågande" nästa möte? " Japp! Jag hade missat att boka in ännu ett möte. Som tur var, hade jag inte bokat in något annat möte samtidigt. Så ingen skada var skedd. Det var bara jag som blev överraskad.

Men sen fortlöpte dagen i en lugn lunk och jag gick hem utan att någon försökte pricka mig med cykel. Efter kvällsmaten bytte jag om till träningskläder och gav mig ut på en springtur. Åh, vad det gick tungt! Fyra kilometer som kändes som att springa i sand. Varför håller jag på med det här, tänkte jag.

Bakdag

Aj, aj vilken träningsvärk jag har på den högra sidan i rumpan. Den vänstra är oberörd. Visst är det märkligt! Av någon underlig anledning får jag sällan träningsvärk i den vänstra skinkan. Igår körde vi ett ben i taget och Kinna kollade så jag inte fuskade, ändå är bara halva rumpan drabbad.

Idag är det vilodag som det ofta är på måndagar för mig. Istället har jag bakat småkakor (bruna bröd) och satt en deg vaniljkakor jag ska baka ut i morgon. Tror jag ska baka citronkakor någon kväll också. Sen får det räcka.

Bilden på mig är tagen av Petra i lördags morse. Hon tyckte det var kul att min hårfärg gick i samma nyans som tapeten.

Söndag är gymdag

Kinna undrade om jag skulle med till gymmet ikväll och det ville jag absolut. Det gick tungt med frivändningarna idag. Så tungt att jag undrade om det var fel på stången...

Men det var inte stången som var tyngre, utan det var jag som orkade mindre. Efter en stund var det som om kraften kom tillbaka och det kändes lättare. Den lilla extra vikten på bänkpressen gick också bra.

Vi gjorde två övningar för rumpan idag också, bland annat utfall med trx. Det brände bra och i morgon har jag säkert träningsvärk.

Första advent

Igår blev det bråttom att få upp alla ljusstakar, stjärnor och julgardinerna i köket. Idag hann jag pynta med lite granris. Åh, vad det är mysigt nu med alla ljus! Jag har köpt mandelmassa, nougat och choklad, så någon kväll ska jag göra julgodis. Två kaksorter till ska jag baka. Inte för att jag måste, utan för att jag vill.

Nötknäpparen på Liseberg

Igår åkte Petra och jag till Göteborg. Jag har aldrig varit på Lisebergs julmarknad, så det stod på programmet. Det var några minusgrader, sådär så att man fick lite julkänsla.  Tyvärr var det svårt att fotografera i mörkret, men några kort blev det i alla fall. Så himla mysigt var det! När klockan var sju började föreställningen Nötknäpparen på is. De var så duktiga!

Plus i kanten att de spelade klassisk musik på Liseberg

Sara är taggad till tusen!

Sara och Petra värmer händerna

Vackra kostymer och duktiga konståkare

Lite tåspets blev det också

De är så glada dansarna, trots kylan.