I morse var jag trött och hade ingen lust att lämna den varma sängen. Jag blundade och tänkte på dagen och insåg att jag inte hade ett enda möte inbokat under dagen. Det har väl typ aldrig hänt på en tisdag. Så jag tänkte att det gör inget om jag är långsam och kommer lite senare till jobbet.
Som vanligt kan jag inte låta bli att gå upp och börja morgonrutinerna. Märkligt nog kom jag till och med iväg tidigare än vanligt. När jag promenerade i mörkret höll jag på att bli påkörd av en cyklist. Herregud! Hjärtat höll på att stanna av chocken. Det fick mig att vakna till, kan jag säga. När jag närmade mig jobbet sprang det plötsligt tre rådjur ut framför mig. Ännu en chock!
Trots allt kom jag välbehållen och i tid till jobbet. Där väntar en förälder på mig och undrar vilken lokal vi ska sitta i och ha möte. Jag lotsar föräldern till rätt rum och tänker "oj, här har någon tagit fel på dag", men inser snabbt, när mina kollegor strömmar till rummet, att denna någon är jag och ingen annan.
Efter mötet säger min ena kollega "Katarina kan du öppna fönstret lite innan nästa möte? “. Jag öppnar fönstret och upprepar frågande" nästa möte? " Japp! Jag hade missat att boka in ännu ett möte. Som tur var, hade jag inte bokat in något annat möte samtidigt. Så ingen skada var skedd. Det var bara jag som blev överraskad.
Men sen fortlöpte dagen i en lugn lunk och jag gick hem utan att någon försökte pricka mig med cykel. Efter kvällsmaten bytte jag om till träningskläder och gav mig ut på en springtur. Åh, vad det gick tungt! Fyra kilometer som kändes som att springa i sand. Varför håller jag på med det här, tänkte jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar