Förlamande trötthet

Ja, det känns verkligen att jag har haft lite för roligt i helgen och varit lite väl optimistisk i bedömningen av hur mycket jag orkar. Usch, vilket jobbig dag det har varit dag! Hela tiden har jag kvävt gäspningar, bara jag skriver ordet börjar jag gäspa, ha, ha. I morgon kommer mina arbetskamrater hit. Jag har gjort en tacopaj (en av mina paradrätter) och städat nedervåningen. Övervåningen drar jag över i morgon bitti (I like living on the edge...). De kommer 8:30 och vi ska jobba hela dagen hemma hos mig. Det blir avkopplande att vara hemma och samtidigt kommer vi få jättemycket gjort. Här kan vi inte bli avbrutna, utan kan tänka till punkt och jobba igenom hela processen.

Jag trivs jättebra på mitt jobb. Just idag har två olika människor frågat om jag kommer att jobba kvar till hösten. Javisst, svarade jag förvånat. Lite underligt att de frågar om jag kommer att jobba kvar, när jag nyss har börjat. Men, de har varit med om att flera på min post har slutat tidigare. Alla är supertevliga på jobbet, men (MEN!) vi tycker inte lika i flera viktiga frågor. Jag är ju envis som en gris och kommer att övertyga de andra att tycka annorlunda, eller i alla fall våga prova jobba på ett annat sätt. Jag säger bara lite torrt konstaterande, att vi tycker olika.

I morgon ska Anette och jag promenera i två timmar igen. Det ser jag verkligen fram emot!

Planen för kommande vecka

I morgon borde jag springa, men jag kommer att sluta så sent, att jag istället tar en vilodag till. När jag väl har börjat vila, är det svårt att ta sig ur det, har jag upptäckt. På tisdag vill Kinna att vi ska gå på ett pass kettlebells, men jag känner mig inte rede psykiskt. Jag tror att jag kommer stressa upp mig så mycket, att det bara är dumt att ens försöka. Det är bättre att jag tar ett löppass på tisdag, torsdag och ett långpass till helgen. Sofie och jag planerar att åka till ett speciellt ställe utanför Filipstad till helgen, där man kan ta fina kort.

Ett eller två TRX-pass vill jag också hinna med. Nu när jag jobbar är det kämpigt att inte hinna med eller jag kanske ska säga orkar med trädgårdspysslet. Jag älskar att påta i trädgården. Oftast rensar jag rabatter eller i grusgången. Men det är perfekta tillfällen att bara låta tankarna flöda fritt. Dessutom blir det prydligt i rabatterna och jag kan njuta av alla vackra blommor som blommar.

Det här är en av mina orkidéer som är inomhus.

Här är en annan sort

Att påta i trädgården

Idag har jag planterat de blommor jag köpte igår. Jag är ju en av de där knäppa personerna som faktiskt njuter av att det är svalt ute. Det är ljust ute, nästan vindstilla och fåglarna kvittrar som besatta. Sofie kom förbi en sväng och hjälpte mig att köra bort lite skräp med hjälp av skottkärran. Annars har jag inte gjort särskilt mycket idag, utom att slappa och återhämta mig efter gårdagens fest.

Att fira en 50-åring

Igår var min syster och jag till Klockargården,  en handelsträdgård utanför Kristinehamn. Jag köpte bland annat en rosenbuske och en grön hängande växt. De satte jag i en större kruka, för att ge bort i present till Anette. Hon hade 50-års fest igår. Vi var 24 kvinnor som samlades redan 14.30. Anette hade bokat in en konstnär som hjälpte oss att måla en stor tavla till Anette. Först ritade vi med krita och därefter oljefärg. Tre timmar senare var vi klara med tavlan och började äta av trerättersmenyn. Samtidigt som vi åt fick vi se 30 år gamla filmer på Anette. Det var fantastiskt roligt. Många höll roliga tal, bland andra hennes son. Ja det var en underbar kväll med många skratt.

Min syster Petra och jag fikade på Lev vackert i Kristinehamn

Supergod macka med salami och brie

Ha, ha det här är den enda bilden jag fick med från 50-års festen :)

Trög torsdag

Idag kände jag mig inte stark alls och hade helst vilat från träning. Mina ben känns fortfarande stela. Märkligt att stelheten inte vill släppa! På lunchen gick jag en rejäl promenad idag med Wiveka. Vi pratade nonstop och beundrade samtidigt omgivningen. Vi hittade en slinga där det var som taget ur Bullerbyn. Röda hus med vita knutar på lagom avstånd från varandra. Hästar i hagar och lite kullar och gärden. Vi kunde båda tänka oss att bo där.

När jag kom hem var jag trött och seg till tusen. Jag försökte få draghjälp genom Sofie, men hon var på lokal och drack bubbel. Jag försökte få min man att hitta på något med mig. Men han tittade på mig, log lite och sa att han inte ville knycka springtid från mig. Så jag bytte om och gav mig iväg på stela ben. Det blev 3.5 kilometer i långsamt tempo. Planen var att köra intervaller,  men med de stela ben jag hade undvek jag det. Bättre att benhinnorna håller!

Foto taget utan att hålla in magen

och ett där jag håller in magen

Här lyssnar jag på Träningspodden och vill därför inte ta ur lurarna

Avstressande promenad

Ikväll åkte jag till min syster och vi tog en promenad. Vi är helt överens om att promenader är världens bästa aktivitet mot stress. Dels blir själva gåendet lite suggestivt efter en stund. Ett lugn lägger sig över kroppen och axlarna sjunker ner. Dels kan tankarna flöda fritt. Är man två kan man utbyta tankar och vända och vrida på saker. Ibland hjälper det att någon har förmågan att se saker och ting ur ett annat perspektiv. Dessutom älskar jag att gå i naturen och njuta av allt det vackra jag ser.

Idag hade jag tänkt att träna lite TRX också, men jag körde några övningar igår, så jag skippade det idag. Jag blev helt enkelt lite slö. Benen känns lite stela, så det gör inget att vila lite extra. I morgon är det dags för ett löppass igen.

Vitsipporna kommer snart att vara utblommade

Älskar alla vattendrag och skulle gärna bo närmare en sjö

Den här bilden illustrerar det väl inte så särskilt bra, men gärden och att kunna se långt bort, tycker jag är underbart

Vår utsikt från balkongen är inte fy skam heller, trots att vi bor mitt i smeten. Vi ser långt och vi ser vatten (som jag dras till)

Tisdagsträning

Efter jobbet åt jag korv och makaroner och slappade. Det var så varmt ute och jag hoppades att det skulle svalna lit9e. Men tjugo i åtta gav jag mig iväg trots att det fortfarande var varmt. Visst gick det trögare i värmen och jag misstänker att jag var knallröd i ansiktet eftersom alla jag mötte log så rart mot mig. Första kilometern kände jag mig stark i kroppen. Bålen kändes stabil och benen lätta. Andra kilometern var kämpig och en hel del uppförsbackar. Tredje kilometern gick som hejsan eftersom den var en enda lång utförsbacke. Fjärde kilometern var kämpig igen. Jag gick drygt en kilometer hem. Det är otroligt skönt att känna att även om fyra kilometer var jobbigt att springa, återhämtar jag mig snabbt. Förra året klarade inte kroppen att återhämta sig efter ansträngning och det var en hemsk känsla. Jag är otroligt tacksam över att jag mår så mycket bättre nu.