Små, små framsteg

Ikväll sprang Åsa och jag 7,3 km med snittempo 6:38 min/km. Lite längre och lite snabbare än förra veckan, trots att vi stannade vid två trafikljus. Dessutom hade vi motvind och kände oss sega (jag mest).

Jag är ständigt den långsamma som måste kämpa för att hålla farten. Ibland känns det lite hopplöst, men jag tröstar mig med att jag faktiskt gör små framsteg och att jag är tio år äldre och då tar det förmodligen längre tid att komma i form. Än så länge är jag skadefri (ta i trä!) och har inte ont någonstans. Bara det är ju glädjande! Kroppen håller, jag orkar mer och förbättrar snittempot.

Efter löpningen blev det lite armhävningar och bollövningar. I morse körde jag benböj, som vanligt.

Stegräknare

Min nya jobbtelefon har en stegräknare. Det är rätt intressant att se hur många steg jag tar om dagarna och vilka klockslag. Jag blir också mer motiverad att gå, eftersom jag vill ha bättre och bättre resultat. När jag har möten på olika platser inom kommunen, måste jag ta bilen till jobbet. Den här veckan har jag klarat mig bra utan bil. Imorgon ska jag på möte ett par km bort, men då går jag. Blir skönt med lite extra steg i dagsljus!

Kvällspromenad

Det blev en kortare promenad ikväll, men  det blev en i alla fall. När jag kom hem gjorde  jag benövningar, armhävningar och magövningar. Ikväll tog jag fram bollen till magövningarna. Det är perfekt  att ligga på rygg, ha bollen ihopklämd  mellan benen  och höja och sänka benen. Det tar rejält på de nedre magmusklerna.

Inga sötsaker  har slunkit ner idag heller.  Huvudvärken släppte under kvällspromenaden. Som vanligt blir jag förundrad över hur avslappnande promenader faktiskt  är. Nästan ännu mer när man går i mörker. Ingen ser en, ingen  bryr sig hur man ser ut eller är klädd. Mycket befriande!  

Att äta "rätt"

Jag vet hur jag ska äta, för att vara sund och vad jag behöver göra för att minska vikten. Nämligen ta bort sockret, som är det onyttiga jag har svårt att låta bli, samt att minska matportionerna. Tyvärr kommer huvudvärk som biverkning, när jag sköter min kost. Möjligen är det sockerabstinens, eller så äter jag för dåligt. Fast jag känner mig inte hungrigare än vanligt.

Idag vaknade jag med huvudvärk. Men upp kom jag, trots allt och till och med tidigt. Funderade på att tända ljus, för att muntra upp mig lite, men orkade inte. Nu ska jag peppa upp mig lite! Lite huvudvärk är ingenting att bry sig om. Idag blir det promenad till och från jobbet. Tjoho!

Powerwalk

Ännu en dag utan sötsaker, hurra för det! Tyvärr har jag suttit på möten dagen lång. Men när jag kom hem tog jag en rejäl promenad i raskt tempo. Jag fick ihop 6.3 km i regn och mörker. Fy katten vilket dåligt mörkerseende  jag har! När jag väl får syn på något är det knappt jag tror mina ögon. Som killen som sprang i kortbyxor  ( ! ). Jag vände mig om för att kontrollera  att jag sett rätt, men han var som uppslukad  av mörkret. Kanske var han en hägring, inbillning  tänkte jag. Tills jag kom på att inte ens jag kan föreställa  mig att någon skulle springa i kortbyxor när det regnar och är 6 plusgrader ute.

Äntligen sol!

Underbart att vakna och inse att solen visar sig! På förmiddagen hälsade jag på pappa och lämnade blommor på fars dag. Han bor på korttidsboende nu. Varje gång jag hälsar på honom kniper det i hjärtat och jag önskar jag kunde ta med honom hem en eftermiddag. Just nu går inte det.

Efter besöket åkte jag till Grytsjön och fotograferade lite. Det var vindstilla, tyst och solen värmde.

När jag kom hem storstädade jag och möblerade om lite. Min man och jag satt på altanen och njöt av sol och värme, medan vi drack eftermiddagskaffet. Tänk att kunna göra det den 9/11! Strax efter fyra kom yngsta döttrarna och firade sin pappa med presenter och så åt vi middag tillsammans.

Ingen träning idag alltså, men ändå har jag varit aktiv hela dagen. Inte en sötsak har slunkit ner!

Kort löppass en grå eftermiddag

Under förmiddagen blev det loppisrunda, "farsdagspresentjakt", pocketjakt och en snabbis till tippen med skräp. Sen blev det latmask-lunch: tre Wasa sportknäcke och några tomater. Lite slöande i fåtöljen och plötsligt kommer DET, nämligen sötsuget. Min hjärna började fantisera om kaffe och mandelkubb. Ok, tänkte jag, men först en kort springtur, för att förtjäna fikat.

Sagt och gjort! Planen var att springa en kort och snabb tur. Första kilometern kändes bra, trots träningsvärk i mage och ben. Därför mosade jag på med en till direkt. Därefter gåvila och långsam jogg en kilometer och så promenerade jag sista biten hem. Snittempot på de två första kilometrarna var 6:02. Det är jag jätte nöjd med. Nästa korta pass, ska jag prova att köra 4 x 1 kilometers intervaller, men med ordentlig gåvila emellan. 

När jag kom hem stod mannen och lagade mat. Inget fikasug fanns kvar längre. Hur jobbigt det än är att springa, är det så värt efteråt!