Under förmiddagen blev det loppisrunda, "farsdagspresentjakt", pocketjakt och en snabbis till tippen med skräp. Sen blev det latmask-lunch: tre Wasa sportknäcke och några tomater. Lite slöande i fåtöljen och plötsligt kommer DET, nämligen sötsuget. Min hjärna började fantisera om kaffe och mandelkubb. Ok, tänkte jag, men först en kort springtur, för att förtjäna fikat.
Sagt och gjort! Planen var att springa en kort och snabb tur. Första kilometern kändes bra, trots träningsvärk i mage och ben. Därför mosade jag på med en till direkt. Därefter gåvila och långsam jogg en kilometer och så promenerade jag sista biten hem. Snittempot på de två första kilometrarna var 6:02. Det är jag jätte nöjd med. Nästa korta pass, ska jag prova att köra 4 x 1 kilometers intervaller, men med ordentlig gåvila emellan.
När jag kom hem stod mannen och lagade mat. Inget fikasug fanns kvar längre. Hur jobbigt det än är att springa, är det så värt efteråt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar