Ibland har jag tur

Igår hade jag fortfarande känningar i den högra höften, men joggade trots det. I morse kände jag direkt att smärtan var helt borta. Vilken tur och vad skönt, att det är så! 

Däremot var jag trött och seg i morse. Fysisk aktivitet som slutar vid 20-tiden, är inte helt bra för mig, då jag har svårt att komma i säng i tid. Men när det är så underbart ute, vill jag bara gå omkring och njuta av naturen. Det är nästan som om jag själv vill äta av det gröna, krispiga, fräscha gräset (förstår att kossorna får glädjefnatt, när de släpps om våren).

Tur att nästa vecka är en kort vecka. Mer ledighet att njuta av under den här underbara perioden.

Vilken frisyr är bäst?

Mitt hår är för långt. Varje morgon får jag kämpa för att det ska se lite "fluffigt" ut. Allra skönast är det att samla det i en hästsvans eller knut. På onsdag är det dags för klippning. Jag har bokat tid hos en ny frisör, utan att veta något om hennes skicklighet. Det enda jag vet är, att jag tycker oerhört mycket om henne som person. Men hur fel kan det bli liksom? Egentligen skulle jag vilja veta vilken frisyr som skulle passa mig bäst. Jag vill ju ha en frisyr som också är ok för min ålder. Fast å andra sidan kan jag inte tänka mig att ha kort hår nu. Det är så behändigt att bara sno upp det i svans. Särskilt när jag tränar! Men tanken på att slippa färga håret lockar, måste jag medge. Nej, det får nog dröja ett tag till innan jag låter håret bli gröda. Suck! Det blir nog inget revolutionerande klippning, utan en toppklippning bara.

Underbart!

Vilken härlig kväll! Naturen är fräsch, liksom nyduschad av dagens regn. Fåglarna kvittrar, luften är ljummen och jag vill inte gå in. Det blev en långsam joggingtur om 5,2 km. Jag försökte tänka på att lyfta benen ordentligt (dra upp knäna liksom), eftersom jag misstänker att jag lyfter dem för dåligt. Det kändes som om farten ökade, när jag tänkte på att lyfta dem, särskilt i nedförsbackarna. Efter joggingen gick jag 3 km och bara njöt. Allt är så spirande fräscht och jag kände hur stressen rann av mig och ett inre lugn infann sig. Jag skulle ljuga om jag så att det kändes lätt att springa, men det var inte vidrigt heller. När det går lite tungt påminner jag mig om, att träning ska kännas. Jag ska bli trött, få ömma muskler och tycka att det är motigt. Det är bara att bita ihop, precis som vid all annan träning.

Imorgon blir det ett styrkepass hemma. Är sugen på Burpees. Hm, får se vad jag snickrar ihop för ett pass.

Söndagsarbete

Mannen tapetserade klart vardagsrummet och jag kunde städa ut det ordentligt och flytta tillbaka möblerna. Annars har jag ägnat hela dagen åt trädgården. Klippt bort döda buskar, rensat ogräs och klippt gräs. Min högra höft krånglar sedan gårdagens flyttkörning. Min äldsta kompis flyttade från fyrarummare (på andra våningen) till hus. Det blev några språng från lastbilens bakgavellift till marken. Oftast landar jag på högerbenet och då och där uppstod smärtan. Så idag smärtar det när jag går i trappor (så här är det när man åldras!). Därför blev det ingen joggingrunda idag. Tänkte att det är bäst att vara lite försiktig.

Fredag och liten joggingtur

Gud vilken härlig kväll! Det blev en tur om 3 km med ett snittempo om 6:21 min/km. Det är jag super nöjd med. Jag har ju haft ett 10 dagars uppehåll och varit sjuk i feber. Jag njöt av att kroppen kändes stark. När jag sprang om en kille med hund och hörde den stackars hundens andning, påmindes jag om hur långt jag har kommit: ingen kippande andning hos mig längre!

Nu står min man och förbereder kvällens grillmat. Underbart med vår, fredag och inte minst: att ha en frisk, stark kropp!

De sista ljuva åren

Igår frågade plötsligt en kollega "fyller du år snart, eller har du fyllt". Tusen tankar for genom mitt huvud "nej, svarade jag, jag fyller under semestern". Vad ska de nu hitta på, tänkte jag. "Jag hörde nämligen på lokalradion att du skulle fylla 50 och så spelade de låten De sista ljuva åren". Herregud! Jag kände att jag blev röd i hela ansiktet, nu vet alla som lyssnar på lokalradion (det måste vara ett fåtal) att jag snart fyller 50. Jag kunde inte låta bli att fnissa och fnisset blev till gapskratt. De sista ljuva åren, var inte den enda låten som har spelats. Tydligen har de önskat (jag misstänker starkt två manliga släktingar) en låt varje dag, bland annat med Snoddas (Flottarkärlek) och någon låt (vågar inte tänka på vilken) med Eddie Meduza.

Men hämnden är ljuv, nu ska jag bara komma på något riktigt bra. Hm, får ta hjälp av mina döttrar. De är bättre på det här!

När man inte kan träna som man vill

Så får man muntra upp sig med andra saker. Glädjen var till exempel stor när det visade sig att yngsta dottern hade bakat en smulpaj av rabarber/jordgubbar till kvällsfikat (ja, jag vet att det är onyttigt men jag njöt av de två bitar jag tog och tänker inte gräma mig!). Jag glädjer mig åt att mannens tapetsering har gått bra (bara två hörn kvar) hittills (lägg märke till reservationen i och med ordet hittills).  Jag är också nöjd med rosplantan jag fixat till Ida, som tack för lånet av pulsklockan. Gullvivorna jag plockat på vår tomt får mig att le, de blommar så hysteriskt mycket och grannens körsbärsträd likaså. Underbart med vår och fräsch grönska!

Så jag försöker att inte gräma mig över huvudvärk, trötthet och smärtan i vänster sida (som uppstår när jag andas). Jag är övertygad om att jag har en sträckning i ryggen. Min man befarar att det kan vara inflammation i lungsäcken eller att jag har en propp i lungan (positiv peppning är ju alltid välkommet... Herregud! ).  Aldrig att jag besvärar sjukvården med en sträckning!

Mantra: imorgon är jag frisk, pigg och kan springa. Det här är bara tillfälligt avbrott i träningen och rentav bra för benhinnorna att få vila.