Morgontur

Vaknade sju i morse och bara ville ut, när jag såg solen skina och hörde  fåglarna kvittra. Halsont i lördags, lite snuva och huvudvärk på söndagen. Idag var jag bara lite snuvig med lite huvudvärk, så jag bestämde mig för att försöka mig på distanspasset.

Sju kilometer avverkades i ett tempo om 6:23 min/km i snitt. Det är jag supernöjd med. Efter 4 km gick det trögt. Men jag peppade mig själv med att mindre än hälften var kvar. Det gick uppför och det var asfalt, grus och det värsta av allt: lerig, klaffsig åker som sluttade uppför. Varje steg liksom sög fast i leran och jag tänkte "undra om det är så här det känns att springa tjurruset?". Nåja snart var leråkern avklarad och 5 km gjorda. Nu var det asfalt igen, med motvind och uppför, uppför. Jag lovade mig själv att stanna och gå lite, när jag klarat uppförsbacken. Så när jag kom upp på krönet började jag gå och försökte hämta andan. 6 km avklarade och jag började springa igen. Sista kilometern var grymt jobbig (den var faktiskt inte min långsammaste trots att jag gick en bit). Men jag klarade det! Trots snuva, trots motvind, trots backar och jag är så jäkla nöjd!

Dagens aha-upplevelse: det går att stanna och gå och pusta en stund och ändå klara att hålla snittiden!

Här avslutades turen och jag gick hemåt. Skönt!

Ser du vad proffsig jag ser ut med pulsklockan och gps på armen :)

Nu är det förkylt!

Plötsligt fick jag ont i halsen igår och idag är jag snuvig, hängig med huvudvärk. Det är väl typiskt, när jag har kommit igång så bra med joggandet! Vad göra? Inget! Det är ju bara acceptera och hoppas att det vänder rekordsnabbt.

Idag var uppdraget att ta en tur om 7 km i 6:30 min/km tempo. Men det blir fortsatt vila i fåtöljen istället.

Dagens pyssel

Länge har jag gått och irriterat mig på hur ful mattan är på vår lilla toalett. Mellersta dottern tipsade om att man kan köpa självhäftande plast på golvet. Genast surfade jag på nätet och fastnade för en plast med marmorliknande mönster. Idag klistrade jag dit den. Det gick förvånansvärt lätt. Svårast var det att dela på plasten, tyckte jag. Själva klistrandet gick lätt och jag är supernöjd med resultatet. Golvlisten är borttagen och ligger nymålad i källaren på tork. Imorgon kommer den på plats.

Upp som en sol, ned som en pannkaka

Fredagens uppdrag var att springa i 10 minuter i ett tempo om 5,3 min/km. Därefter fem minuters vila och så en tiominutrare till i samma tempo och så 10 min nedjogg, efter det. De första tio minutrarna var hemska, och då menar jag HEMSKA! Jag tyckte mitt tempo varierade kraftigt mellan 6 minuter och 5 minuter. Att det ska vara så himla svårt att hålla ett och samma tempo! Det visade sig att mitt snittempo var 5:29 min/km. Skönt att jag klarade hålla det, trots allt. 

Fem minuters gåvila (det fanns inte på kartan att jag kunde jogga). Så drog jag igång den sista tiominutraren. Efter fem minuter gav jag upp. Hela kroppen kändes slak och det surrade lite i öronen. Snittempot under de fem minutrarna var 5:35 min/km. 

Hur kunde det bli så här då? Hur kan orken vara borta bara sådär? Energibrist! Jag åt frukost 5:45 och en macka vid 9:30, sen tre bananer klockan 12:30 och ett par mackor klockan 15. Tre koppar kaffe drack jag sammanlagt under den tiden. Lägg till stress på det här, såsom att jag åt de tre bananerna i bilen, på väg till ett möte. 

Nej fy! Aldrig att jag slarvar så igen  med maten innan jag ska springa!

Kompressionsstrumpor

Igår köpte jag mig två par kompressionsstrumpor till. De jag har blir söndertvättade annars. Jag måste erkänna att jag var skeptisk innan jag hade provat att springa med dem på. Ska den här "fjuttiga" åtstramningen verkligen ge resultat, tänkte jag. Det gjorde den. Faktiskt hjälper den väldigt bra mot ömmande benhinnor. Dessa är inte de allra dyraste och bästa, men de har effekt på mina ben. De kostade 189:- hos Sportamore.

Det positiva med Röhnisch Running School

Vet du vad? Sedan jag började följa löpschemat från Röhnisch Running School, har jag tappat ett kilo i vikt! I morse när jag stod framför spegeln i mina träningskläder, kände jag mig riktigt fit :) Ett kilo är väl inget, kan många tycka. En del menar att de kan gå ned ett kilo över en natt. Så är inte fallet med mig, kan jag säga. Jag väger mig en gång per vecka på jobbet hos Ida (som är skolsköterska om någon har missat det). Så jag har koll på min vikt och har sett hur den gradvis har minskat under dessa två och halv vecka, jag har tränat (tre invägningar). Antar att det är intervallträningen som har gett resultat. Under dem passen, tar jag i rejält och det borde bränna en hel del.

Annars är jag mest chockad över hur mycket snabbare och mer uthållig, jag har blivit. Jag som inte förväntade mig just någonting, annat än att jag med hjälp av schemat, skulle hålla i och verkligen ta mig ut på pass. Jag tycker att min utveckling är fantastiskt!  Inte tycker jag det är roligt att jogga eller springa. Inte upplever jag något flow - nej, långt ifrån! Men jag tycker det är roligt med dessa olika typer av pass och jag har fått ett bättre självförtroende - jag klarar ju av pass jag aldrig trodde var möjligt. Tänk att jag för tre veckor sedan sprang 2 kilometer på 12 minuter med kippande andning och jag var totalt slut. I min fantasi skulle det ta hela sommaren att utvecklas, dit jag är idag. Ingen kippande andning längre, förstå hur skönt det är för mig, att låta "normal" när jag är ute och springer!

ut med bröstet och inte slänga med armarna hur som helst. Jag stretchar ben, höftböjaren och rumpa mer noggrant nu. Eftersom vi har trapport överallt på jobbet, kör jag rusher uppför dem, där jag tänker på hållningen. Ja, jag erkänner, jag har blivit en "löpnörd", även om jag aldrig upplevt "flowet", utan bara sliter och sliter varje gång jag är ute. Snart har jag gjort halva schemat (tre veckor av sex) och jag hoppas att jag kommer klara kommande utmaningar lika bra!

 

Jag är superglad att jag antog utmaningen att följa RRS. Du begriper ju hur bra upplagt det måste vara, när jag har kommit så här långt på så kort tid!

När jag värmer upp eller joggar ned, tänker jag på vad jag gör: inte för långa steg, lätta fötter, hålla still bäckenet, räta på ryggen,

Intervallträning

Ledig onsdag firades med sovmorgon, lång frukost och därefter intervaller. 10 minuter jogging som uppvärmning. Därefter intervall 1 minut 5:15 min/km/vila 30 x 6. Vila 2,5 minuter och därefter sex likadana intervaller igen och så jogg 10 minuter som nedvarvning.

En grad varmt och uppehåll när jag värmde upp. När jag började intervallerna, började det snöa som på en given signal. Tack och lov hade jag på mig fingervantar! Till min hjälp hade jag mobilen, där jag använde en intervall-app som jag i förväg hade ställt in på sex omgångar 1min arbete, 30 sek vila. För att veta vilket tempo jag sprang i, använde jag Idas pulsklocka med gps.

I början joggade jag mellan intervallerna, men efter de fyra första fick jag gå. De första sex intervallerna tog 9 min och 19 sekunder och sträckan blev 1,61 km. Snittpulsen låg på 171. Snittempot låg på 5:46 min/km och maxtempot på 4:05 min/km. Det var förmodligen lite snabbare än vad som var tänkt. Den enda förklaringen jag har till det är, att pulsklockan är lite långsam med att hitta vilken hastighet jag springer i, så till slut tänkte jag att det bara var att springa på när mobilen pep. Jag struntade i att titta på pulsklockan. 

Nästa sex intervaller tog 8:52 och sträckan blev 1,56 km. Snittpulsen låg på 174. Snittempot låg på 5:40 min/km och maxtempot var 4:02 min/km. Jag tyckte jag kunde ta i lite mer på intervallerna under andra omgången, när jag hade gå-vila emellan. Men jag var spyfärdig efteråt och benen kändes som tegelstenar. Jag gick en lång stund efter intervallerna och joggade därefter lite lätt, men fick ge upp och gå det sista. 45 minuter var jag ute totalt och kom upp i sammanlagd sträcka om 6,4 km.