Årets första springtur

Foto från appen Endomondo

 

Ikväll tog jag mig samman och stack ut på en joggingtur. Planen var att ta en kort tur om max 3 km, men så bidde det inte. Det blev lite längre, eftersom det kändes så bra. Regnet drippade och droppade och jag var helt ensam ute. Perfekt för mig som tycker det är pinsamt att möta folk när jag lufsar i min takt. Ja, jag vet att det är en löjlig känsla och att alla har varit nybörjare. Ska skärpa mig! 

 

Invigde den rosa reflexvästen

Hade reflexband runt benen

Sjukt nöjd och glad =)

Ännu en enögd dag

Ögat är bättre, men inte bra, så det blir en kontaktlins idag också. Skräcken är ju att även det andra ögat ska drabbas. Jag kan ju inte gå till jobbet med glasögon som hålls ihop av en säkerhetsnål! Varje gång jag tittar ner, halkar de ner på näsan, eftersom de är så instabila. Dessutom är de oerhört repiga. Undrar när jag köpte dem? Måste ha varit någon i slutet av nittiotalet... Måste ta tag i det där och skaffa mig nya glasögon! Det hamnar högt på min "to do list" .

I natt sov jag som en stock (så jäkla skönt!). Hårda träningspass har den effekten på min sömn. Egentligen borde jag träna så hårt oftare, men då måste träningen vara varierad. Annars får jag problem med axlar eller knän. Idag är tennisarmen bättre också. Inte undra på att jag är uppåt idag =)

Lyktan på bilden fick vi av mina svärföräldrar i julklapp. Jag har inte "pimpat" den så mycket (fantasin tryter). Lite vita stenar och ett grått hjärta. Men det får duga så länge.

Boxning och rött öga

När jag såg mig själv i spegeln Imorse blev jag förfärad. Herregud! Mitt vänstra öga var rött i yttre ögonvrån. När jag kollade närmare såg jag att "den vita hinnan" var svullen och liksom hängde över nedre franskanten. Det var bara att gå enögd till jobbet, dvs utan kontaktlinser på det ögat och skippa mascaran. Tur jag inte har vita ögonfransar naturell, men jag ser ju trött och glåmig ut utan mascara.  Ikväll var ögat lite mindre svullet och jag hoppas det är ännu bättre imorgon.

Ikväll boxades jag med min syster. Det gick så himla bra, trots att jag inte tränat så hårt på evigheter. Alla 37 armhävningar orkade jag med på tå och tjugo burpees. Igår hade jag ont i höger "tennisarm", vilket jag försökte bota med stretch och liniment. Idag var armbågen bättre, men inte bra. Trots det gick boxen bra. Men nu ska jag stretcha armen rejält!
Nu skulle jag bli glad om alla konstiga symptom (kliande, röda, svullna ögon och tennisarm och min konstiga hals)  kunde ge med sig!

Hur snedtak kan utnyttjas

Envis som en åsna, det är jag det. Därför testade vi "garderobidén" jag har haft. Min man var inte förtjust alls i idén, men ibland måste jag köra över honom för att han ska inse vilken strålande idé jag har :)

Vi la alltså en garderob på golvet under snedtaket i tv-rummet. Innan vi la den ner, skruvade min man fast hyllor, så att vi har som tre fack, när den ligger ner. Det gjorde han för att den skulle bli stabil.

Utrymmet kändes större när den låg ner, vet inte varför. Locket blev tungt och när jag öppnade garderoben fick jag ha två tjocka böcker emellan. Nu ska ovansidan kläs med pärlspont och under den ska det fästas två kraftiga läderremmar, så det går lätt att öppna den. På snedväggen vill jag ha två krokar att fästa läderremmarna i, när luckan ska vara öppen.

En garderob borta från gästrummet (en av fyra) och jag tycker det redan ser rymligare ut. Nu ska jag googla på tapeter, eftersom jag vill börja planera för renoveringen av gästrummet.

 

Det bästa är att garderoben knappt syns bakom fåtöljerna :)

Snart ska jag sätta igång med det här rummet på allvar. Det blir mitt
egna projekt. Jag ska prova att tepetsera själv för första gången.       

Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom eller utbrändhet är en diagnos som många av mina närmaste har fått. På rak arm kan jag genast räkna upp åtta personer i min närhet som har eller har tidigare fått den diagnosen. En faktor man upplever som utsatt är, att man har försökt allt (upplever man, även om det inte är så objektivt sätt) och att man inte längre har fler handlingsalternativ. Därför blir man utmattad (inom psykologin kan man ibland kalla det för inlärd hjälplöshet). Det måste vara en hemsk känsla: du kommer inte på fler handlingar som kan lösa situationen och du upplever dig som hjälplös. Särskilt jobbigt är det för personer som i vanliga fall är handlingskraftiga och vana vid att lösa problem.

Självklart är det fler faktorer som påverkar att man blir drabbad. Det kan till exempel vara kombinerat med en obearbetad förlust av en anhörig (dödsfall, skilsmässa, utflugna barn). Det kan också vara så att man är i en relation som inte fungerar, eller att man blivit drabbad av sjukdom eller andra bakslag. Livet är ibland mer komplicerat än vi mäktar med.

Sömn, vila, motion och nära relationer är bra förebyggande faktorer. De hjälper även när man blivit drabbad, tillsammans med samtalsterapi och medicin.

Yogamorgon

Vaknade och kände mig fortfarande hängig. Mannen jobbar och jag åt frukost ensam och tyckte oerhört synd om mig själv. Just nu ser jag inte klok ut heller med svullna ögon (de kliar kopiöst trots allergidroppar), vilket heller inte är särskilt upplyftande- Nåväl, jag tog mig i kragen, tände alla levande ljus jag kunde och tog fram yogamattan. Eftersom jag inte känner mig helt hundra (huvudet dukande varje gång jag böjde mig ner mot fötterna) tog jag det lugnt och gjorde inga försök till genomhopp. Mellan varje sittande övning ska man göra ett så kallat genomhopp. Det innebär att man från sittande korsar benen, lägger all tyngd på armarna och hoppar med benen bakåt (utan att flytta armar eller händers position) och därifrån gör man en armhävning, och går upp i hundens position (det här är en slarvig beskrivning och min yogalärare skulle inte vara nöjd) sen ska man hoppa därifrån med korsade ben in mellan armarna (som inte får rörda sig utan armar och händer står stabilt i samma position).

Ja, det låter ju bra och jag är lika fascinerad varje gång jag ser människor faktiskt klara de här genomhoppen. Själv känns det som jag har för korta armar och för tung rumpa. Men jag brukar klara att "korva mig" bakåt, med fötterna i kors, släpandes, skavandes i matten och med stor ansträngning hoppa bakåt (med en rejäl duns). Däremot klarar jag aldrig att hoppa från hundens position till sittande utan att flytta händer och armar...

Här är jag med mina svullna kliande ögon...

 Jag yogade i alla fall igenom det jag kan. Kroppen kändes stelare än vanligt, men efteråt var jag nöjd att jag tog mig igenom det.

Gott Nytt År!

Trotsade förkylningen och startade året med en promenad. Lite flåsigt, men med tanke på dagsformen, helt ok.

Mina målsättningar för 2014:

1. Försätta att yoga och därmed förhoppningsvis kunna göra en snyggare brygga.

2. Jogga så ofta att jag upplever det lustfyllt.

3. Skaffa en eller flera träningskompisar!

Den första målsättningen känns enkel, det är ju bara för mig att yoga på. Den andra målsättningen är en större utmaning. Visst, jag joggar lite då och då (oerhört sporadiskt) men jag har (förmodligen på grund av bristande kontinuitet) aldrig upplevt jogging som lustfyllt eller känt det där flytet. Det är det jag vill åt! Nummer tre på listan känns svårast. Hur ska jag hitta någon (en känns svår nog) eller några att träna med. Jag vill ha sällskap på joggingturerna. Jag får testa med sociala medier eller flirta in mig hos någon på gymmet. 

Om jag lyckas med dessa målsättningar tror jag att jag kommer få en ännu bättre fysisk utveckling under året.