Tredje träningsveckan

Nu startar den tredje träningsveckan. Fem trx-pass har det blivit hittills. Idag hade jag tänkt att köra det sjätte. Tyvärr har jag haft huvudvärk hela dagen och när jag kom hem från jobbet sov jag en halvtimme.

Eftersom jag hade bilen till och från jobbet, tvingade jag mig ut på en kvällspromenad. Efter en stund kände jag mig bättre. Det var som om energin ökade när blodet fick pumpa igång lite. Men när jag kom hem kände jag mig darrig och hade lite öronvärk. Så jag kunde glömma att träna trx.

Hoppas jag är piggare i morgon!

Spännande år!

Jag har så många spännande saker att se fram emot det här året, att det inte är klokt! Det mest spännande är förstås att jag ska bli mormor. Inget slår ju det förstås. Sen har jag flera resor inplanerade. Det blir flera inom Sverige.  Nu närmar sig den första Göteborgsresan, då vi ska se musikalen Hair. I maj blir det Stockholm då min man ska lyssna och se bandet Kiss. Helen och jag ska hitta på något annat under tiden.  Mina svärföräldrar firar 50-årg bröllopsdag i maj och så föds vårt första barnbarn.

I juni blir det Rhodos och i juli blir det Öland. Den roligast resan i Sverige, blir den till Öland. Det var många år sedan jag var där senast och det är ju så vackert där. Åh, vad jag ska fotografera! Troligen blir det Strömstad i juli. I augusti blir det Göteborg igen och kanske även i september. I oktober planerar vi att åka till Fuerteventura.

Just nu längtar jag efter sol och värme. Det där underbara vårljuset som gör att man känner sig pigg och laddad, det längtar jag efter. När det är ljust om kvällarna, kan man hålla på och greja i trädgården hur länge som helst. Doften av jord och ljudet från kvittrande fåglar och insekter som surrar. Grillad mat och ljumna kvällar under filten på altan. Snart...

Det är Steffanie som har fotograferat

Lycklig över vad?

Det är de små sakerna i livet som gör mig lycklig. Idag skiner solen från en klarblå himmel och det ger mig ett lyckorus. Vår katt Panzer var extra kelig i morse och ville bli upplyft i min famn. På förmiddagen kommer jag träffa människor jag tycker oerhört mycket om. Det här är exempel på pusselbitar av lycka för mig. En hel del av dem kan jag inte styra över själv. Därför blir jag än gladare när de inträffar.

Ja, sen har jag de stora sakerna som gör mig lycklig. En del styr jag inte över alls och andra styr jag rejält. Mina barn till exempel, de skänker mig en oerhörd lycka, bara genom att finnas där. Tänk att alla tre är så kloka att jag kan rådgöra med dem om viktiga livsval! Dessa livsval jag själv styr över. För mig är det viktigt vem jag har valt att leva med. Skulle jag göra samma val idag? Om jag börjar tveka, vad kan jag göra åt saken? Är förhållandet värt att kämpa för? Hur ska jag göra det? Är båda beredda att kämpa för det? Nu har min man och jag hållt ihop i 27 år och under de åren har jag regelbundet ställt mig dessa frågor. Kanske är jag ensam om att göra så? För mig har det varit bra att känna att jag gång på gång gör aktiva val. Mitt liv ska inte bara "rulla på" utan eftertanke. Jag vill vara chaufför och styra och inte lämna viktiga livsval åt "ödet" eller "slumpen" eller något annat.

För mig är det viktigt var jag har valt att bo. Jag är uppväxt på landsbygden och älskade att bo där. Men så inträffade en ny fas i livet och jag kunde se fördelarna med att bo i stan. Min man hade sett fördelarna flera år tidigare, så det var inget svårt beslut att flytta. För det mesta trivs jag utmärkt att bo här. Det jag inte tycker om (insyn från andra) åtgärdar jag med häckar. När längtan efter att se grönskande gärden och vidder blir för stor, åker jag till min syster och njuter. Men även här ställer jag mig regelbundet frågan: vill jag fortsätta bo här? Vad fungerar bra? Vad fungerar mindre bra? Vad behöver åtgärdas? Behövs en annan typ av boende eller skulle jag välja det här igen?

En tredje viktig källa till lycka för mig är arbetet. Min arbetsplats behöver bestå av härliga medarbetare, bra lokaler och tillräckligt roliga och utmanande arbetsuppgifter. Helst ska det finnas en utvecklingspotential eller ett svårt dilemma, som jag blir lockad av. När arbetsuppgifter blir rutin, blir jag uttråkad och nedstämd, oavsett hur trevliga kollegor eller hur fina lokaler det är. Det är först på senare år som jag har vågat tänka förändring. Det har inte alltid varit så tydligt för mig vad som gör mig lycklig arbetet heller. Rutiner och tristess kommer ju smygande och i mitt första arbete (12 år på SDR Svensk Direktreklam) förstod jag inte att det var det rutinartade som gjorde mig less på jobbet. Idag är jag mer vaksam på det och på stress. Tidspress och rutinartade arbetsuppgifter är den värsta kombinationen för mig. Arbetet som är tråkigt måste då ske snabbt dessutom. Hemskt!

Sammanfattningsvis  blir jag lycklig när jag upplever att jag har ett meningsfullt förhållande och arbete samtidigt som jag bor på en plats jag har valt. När jag upplever att jag kan styra och påverka i min vardag upplever jag lycka. Det påminner en hel del om KASAM - begreppet (känslan av sammanhang).

Härlig torsdag

Strax före fyra åkte jag mot Örebro och träffade mina före detta kollegor. Åh, vad det var mysigt att träffas igen! Vi fikade (den där morotskakan på bilden var suveränt god med limeglasyr) och uppdaterade varandra på såväl jobbfronten som privat. Så bokade vi in ett nytt datum då vi ska ses.

Många av mina arbetskamrater har blivit nära vänner. De betyder mycket för mig. Vi har varit med om många svåra samtal och situationer. Det är säkert en orsak till att vi har en nära relation.  Vi har också stort utbyte av varandra och det är drivkraften till varför vi fortsätter att träffas, trots att vi bor och arbetar på olika orter. Det krävs lite trixande för att ses och det är det verkligen värt.

Men det innebar att jag körde bil till och från jobbet idag. Ingen simning blev det heller. Men jag gick en promenad på kvällen och fick ihop 14500 steg. Ingen styrketräning blev det idag. Det skulle ha blivit för sent och risken skulle vara att jag blev för pigg för att somna. 

Recension av varor köpta på Zooplus

Den 30/1 beställde och betalade jag för varor hos Zooplus. Det var en tunnel, en rörlig fjäril och en bana formad som ett S med kula i. Det skulle ta mellan 5-7 vardagar innan varorna kom.

Efter 14 dagar mailade jag företaget och undrade när varorna skulle komma. De svarade att de inte kunde se att jag hade beställt varor. Mycket märkligt tyckte jag, eftersom jag hade betalat för dem. Men jag beställde snällt varorna igen. Efter en tid fick jag meddelande om att jag skulle betala varorna. Jag meddelade att jag redan gjort det och skickade en screenshot där man såg att summan var dragen från kontot.

Nästan på dagen en månad efter att jag hade betalat varorna levererades dem. Ingen förklarade hur det var möjligt att jag hade betalat för varor jag tydligen inte hade beställt,  eller varför de inte upptäckte att jag hade betalat varorna. Det kom ingen ursäkt heller.

Varorna var helt ok. Men det var första och sista gången jag köpte varor från dem.

När kände du dig lycklig senast?

Fundera på det! När jag ställde frågan till min man fick han fundera en stund, innan han kunde svara. Ärligt talat är han rätt dålig på att besvara den typen av frågor. Han tycker inte om att få dem heller. Vi är väldigt olika på många sätt.

Jag är en sådan där människa som blir löjligt glad och belåten över småsaker. Därför känner jag mig lycklig så gott som varje dag. I måndags var jag lycklig över att jag kände mig så pigg.  Idag blev jag så glad över att sluta tidigare. När jag klarar att hålla min träningsplan blir jag också lycklig. Igår sa jag till min man, "visst blir man på bra humör när man får god mat". Han bara skrattade åt mig. Jag tror han tycker jag alltid är glad, bar jag får mat. Men det stämmer inte. På jobbet är mat för det mesta bara något som ska mötta magen och ge energi. Det är inte ofta jag njuter av skolmaten, det måste jag erkänna. Min man gör den godaste maten, den som gör mig riktigt lycklig.

Ikväll har jag rensat ut i källaren. Tre flyttkartonger ska jag lämna till loppisen i morgon. Jag har rensat ut glas, en kastrull, några gräsliga tavlor och en himla massa dockor. Jag hittade tjejernas först lackskor. Tyvärr var de förstörda (det är väl plasten som inte pallar), men det värmde hjärtat att se de där allra första lackskorna. När jag får saker och ting gjorda, som jag kan bocka av, blir jag också löjligt glad och nöjd.

Jag tillhör den sortens människa som i grunden är positiv. Det får jag också ofta höra. Kanske är det biologiskt, kanske är det inlärt? Jag är i alla fall tacksam över att jag ofta känner mig lycklig. Livet är för kort för att slösa bort. Om jag inte vore lycklig, skulle jag förändra något. Det behöver inte vara stora förändringar eller många, för att man ska bli lyckligare.

Jag och min man i Göteborg. Sara har tagit bilden

Modifierat träningspass

Under ett par dagar har jag haft känningar i knäna. Inget allvarligt men jag vill inte förvärra det. Jag känner det när jag promenerar. Troligen är det utfallen och enbensböjen som blivit för mycket. Så idag bytte jag ut utfallen mot fallskärmshopp  (tror det kallas så). Jag gjorde 10 med båda benen i marken och därefter 10 per ben (enbenshopp).  Det gick lätt som en plätt.

När jag gör fallskärmshopp har jag trx handtagen vid midjan och hoppar fram och tillbaka. När jag gör med ett ben, har jag det andra lite uppdraget mot bröstet.  Det är svårt att beskriva. Jag får lägga upp några bilder framöver.

Annars känner jag mig stark i magen. Jag ökade på mountain climber så jag gjorde 60 istället för 30. Idag tog jag sidoplankan också. Den gick tyngre idag. Men nu är den jobbiga kvarten över!