I väntan på inspiration

En del får motivation och inspiration till löpning och träning när de köper nya kläder eller skor. Jag får väl säga att mitt inköp av dessa Salomonskor är ett försök att få inspiration/motivation. Egentligen vet jag redan att det inte är en fungerande strategi för mig. Tvärtom kan jag bli löjligt sugen på att ge mig ut på en springtur när jag tar fram mina väl använda springkläder. Det är som om minnet av alla turer ger mig en lyckokänsla. Första gången jag märkte det, var förra vintern när jag plockade fram mina vinterkläder. De som jag har när jag springer alltså. Faktum är att jag känner ett litet, litet sug nu när jag skriver det här.

Hör och häpna! På torsdag har jag bokat in en springtur med Aud. Tills dess ska jag vara pigg och redo (frisk). Kanske testar jag mina nya Salomonskor då. De är supersköna!

Söndag

Grått och blåsigt ute och jag vill bara titta på serien Bloodline. Lite nytta har jag gjort trots det och städat huset. Min man lagade en god lunch som bestod av ugnsrostade potatisklyftor, morötter och sötpotatis. Till det serverade han fläskfilé och rödvinssås. All mat var gjord från scratch. Det känns lyxigt. Under veckorna blir det gärna halvfabrikat eller mackor.

Jag har bestämt mig för att ta det lugnt med träningen ett tag och hoppas att lusten återkommer, eller åtminstone idén om det. Just nu känns kroppen sliten. Det är något virus som jag inte blir av med. Jag harklar och hostar och sov både igår och idag på eftermiddagen. Kroppen behöver vila känns det som. Jag väljer att lyssna på den. När jag är frisk och pigg brukar jag bli rastlös. Så jag antar att jag bara behöver vänta på det.

Fredagsfin

Nyklippt, nöjd och så är det fredag. En bra start på helgen! Min frisör heter Jennifer och är världens gulligaste! Förutom det, är hon en väldigt duktig frisör. Därför är jag nöjd, trots att hon har plattat mitt hår och jag tycker jag ser stel och grym ut i det. Kan hända att jag kände för att vara stel och grym ikväll, hi hi.

Efter frisörbesöket träffade jag Kinna, min äldsta vän, och fikade. Nja, fikade och fikade. Jag åt Club toast med pommes (det är ju i alla fall fredag) och hon varm macka. Sen satt vi och pratade och uppdaterade varandra. Nja, det var mest jag som uppdaterade henne på allt som händer i mitt liv. Hon uppskattade berättelsen om Panzer (katten som flyttat hit). Många av mina vänner tycker det är komiskt att jag har fått en katt på äldre dagar. Särskilt ironiskt är det ju eftersom jag är allergisk mot katter. Nu är det som det är och jag kan inte tänka mig att neka Panzer att bo här.

Så har jag hämtat ut de svindyra hormontabletterna som heter Eviana. När jag läser om biverkningarna blir jag som vanligt skräckslagen. Förutom olika cancertyper kan jag drabbas av depression, huvudvärk, blödningar, håravfall m.m.

Sammanfattningsvis kan jag säga att förutom att tabletterna är svindyra tycks de vara farliga.

Det är dyrt och riskfyllt att åldras...

Att göra någon glad

Tror du att Katarina är sänd från Gud, frågade en vän en annan av mina vänner. Jag skrattade gott när jag hörde frågan. Dels är jag inte det minsta religiös, dels förtjänade jag inte att betraktas som om jag uträttat stordåd. Ibland är timingen rätt och allt klickar från idé till genomförande. Sen råkar det göra två människor mycket lyckliga och det är ju fantastiskt roligt!

Att kunna glädja någon, är mycket tillfredsställande för mig. Ibland tror jag att det är min största drivkraft i mitt arbete. Vissa menar att många drivs av kraften i att känna sig duktig. Det drivs inte jag av alls. Däremot känslan när någon blir nöjd och glad. Det kan räcka med att en arbetskamrat säger "att arbeta med dig är lustfyllt och gör mig glad", så blir jag i min tur nöjd och glad och jag får än mer arbetslust.

Idag skrev jag en lång "att göra lista" på whiteboard tavlan. Jag och Elisabeth gick igenom den och gjorde en tidsplanering och brainstormade kring en punkt. Efter 20 minuter hade vi en plan och satt och log ikapp över våra planer.

Vi är medvetna om att vi har en oerhörd arbetslust och driv när vi jobbar ihop. Ofta har vi så kul tillsammans att skrattet ligger nära tillhands. Troligen är det närmast provocerande för våra övriga kollegor att se och träffa oss. Vår energinivå är på topp. Just nu älskar jag verkligen mitt jobb! Måtte det här hålla i sig!

Bilderna är tagna i morse från min och Marias morgonpromenad. Vi gick i knappt en timme i rask takt. I början av turen frös jag. Mot slutet var jag riktigt svettig, så tempot var verkligen raskt. Ännu en skön start på dagen!

I morgon ska jag klippa mig och det kommer bli så himla skönt att bli av med "pudelfrisyren". Luggen är för lång och kommer hela tiden i ögonen. Håret på sidorna hänger och slänger och står ut (blir lockigt och ostyrigt). Japp! Klippningen är verkligen nödvändig.

Dyra tabletter

Äntligen slutade jag jobbet i så god tid, att jag hann till Apoteket. Det visade sig att de inte hade de hormontabletter jag skulle ha. Ja, det känner jag igen, sedan tidigare. Jag känner mig verkligen som den där udda personen, när de inte har medicinen hemma. Är jag den enda i den här staden som behöver hormoner? Man skulle kunna tro det i alla fall! Eller så avstår andra människor på grund av att de är så enormt dyra. Av en impuls frågade jag vad de kostade (de beställde hem dem så jag kan hämta dem på fredag). Jo, tabletter för tre månader kostar 538:- Ett års förbrukning av tabletterna kostar således 2.152:- Det är ju otroligt dyrt! Tyvärr var inte detta läkemedel subventionerat. Det finns andra (inte exakt likadana) liknande, som är subventionerade.

Men, jag kommer nog inte be om en liknande, mer prisvärd sort, eftersom jag inbillar mig att min läkare vet vad han talar om och att han har valt dessa med omtanke.

Min man hade lagat mat till mig när jag kom hem. Fisk, ris, broccoli och äggsås. Till efterrätt blev det två clementiner. Jag är galen i clementiner! Sen fick vi oväntat besök av min svärfar och det var trevligt. Ingen motion eller träning blev det idag. Jag nyser och det killar i halsen. Tyvärr är jag inte säker på om det är förkylning eller allergi. Det som talar mot allergi, är att jag känner symptomen även på jobbet. Men visst skulle jag kunna ta mig en springtur eller köra ett pass med TRX:n eller åtminstone promenera, om jag bara hade ork och lust. Det har jag inte nu och jag tänker att det kommer, så småningom.

September älskar jag, medan oktober känns lite tyngre med mörkret som kryper närmare eftermiddagarna.

För mig är det viktigt att få en dos dagsljus varje dag, för att må bra.

Äntligen lite motion!

Idag åkte jag med Margareta till jobbet och fick därmed cykla knappt 3 kilometer dit jag ska stiga på. Det var halvmörkt när jag åkte och naturligtvis fungerade inte mina lyktor på cykeln! Batterierna var slut. Men jag cyklade ändå och det gick bra. Jag älskar att motionera på väg till jobbet. Konstigt egentligen, eftersom jag inte är så förtjust i att träna morgontid! När jag susade fram på cykeln njuter jag av farten, att få upp pulsen, att röra på mig. När jag parkerade cykeln strålade jag av glädje. Egentligen borde jag nog cykla mer och oftare.

När jag på hemvägen klev ur den varma gosiga bilen, trodde jag att det skulle kännas kämpigt att cykla hem huttrande. Så blev det inte. Ganska snabbt bestämde jag mig för att ta en omväg. Sagt och gjort! Det var precis lika lustfyllt att cykla hem. Vardagsmotion kan verkligen vara underbar!

Ge mig hormoner tack!

Idag var jag till Kvinnokliniken igen. Jag trodde jag skulle klara mig utan hormoner, men det går inte. Jag har fått recept på nya hormontabletter, som jag inte minns vad de heter, just nu. Tydligen ska de bestå av östrogen och gulkroppshormon, om jag minns rätt. Förhoppningsvis ger de inte ångest som biverkning, vilket Indivina gjorde.

Gud vad jag avskyr att behöva utsättas för gynundersökning! Jag hade nästan ångest, innan det var över. Fy farao! När jag var gravid, tyckte jag inte att de här undersökningarna berörde mig. När jag närmade mig lasarettet, mådde jag fysiskt illa och hade hjärtklappning. Jag fick påminna mig om att jag bara skulle genomföra en enkel, rutinmässig undersökning. Vad är det att gnälla över?! Nej, just det, det finns människor som ska få sjukdomsbesked, som har det så mycket värre.

Nu är det gjort i alla fall. Min arbetsdag slutade strax efter 18, så jag hann aldrig ta ut tabletterna. Inte hade jag lust att träna eller motionera heller. Istället städade jag huset. Nu när vi har katt, måste jag dammsuga oftare. Igår kände jag av allergin (jag är ju allergisk mot katter). Dels killar det i halsen, dels nyser jag. Visst kan jag ta allergimedicin, men jag gillar ju inte att äta mer tabletter än nödvändigt. Helst skulle jag vilja slippa att äta tabletter över huvudtaget.