Dyra tabletter

Äntligen slutade jag jobbet i så god tid, att jag hann till Apoteket. Det visade sig att de inte hade de hormontabletter jag skulle ha. Ja, det känner jag igen, sedan tidigare. Jag känner mig verkligen som den där udda personen, när de inte har medicinen hemma. Är jag den enda i den här staden som behöver hormoner? Man skulle kunna tro det i alla fall! Eller så avstår andra människor på grund av att de är så enormt dyra. Av en impuls frågade jag vad de kostade (de beställde hem dem så jag kan hämta dem på fredag). Jo, tabletter för tre månader kostar 538:- Ett års förbrukning av tabletterna kostar således 2.152:- Det är ju otroligt dyrt! Tyvärr var inte detta läkemedel subventionerat. Det finns andra (inte exakt likadana) liknande, som är subventionerade.

Men, jag kommer nog inte be om en liknande, mer prisvärd sort, eftersom jag inbillar mig att min läkare vet vad han talar om och att han har valt dessa med omtanke.

Min man hade lagat mat till mig när jag kom hem. Fisk, ris, broccoli och äggsås. Till efterrätt blev det två clementiner. Jag är galen i clementiner! Sen fick vi oväntat besök av min svärfar och det var trevligt. Ingen motion eller träning blev det idag. Jag nyser och det killar i halsen. Tyvärr är jag inte säker på om det är förkylning eller allergi. Det som talar mot allergi, är att jag känner symptomen även på jobbet. Men visst skulle jag kunna ta mig en springtur eller köra ett pass med TRX:n eller åtminstone promenera, om jag bara hade ork och lust. Det har jag inte nu och jag tänker att det kommer, så småningom.

September älskar jag, medan oktober känns lite tyngre med mörkret som kryper närmare eftermiddagarna.

För mig är det viktigt att få en dos dagsljus varje dag, för att må bra.