Att inte göra något

Idag har jag inte gjort många knop. Jag har kikat på en serie, två filmer och läst bloggar. Jag har suttit i solen, den stund det var soligt och jag har vilat och åter vilat.

Regnet trummar lätt mot altantaket och jag handlade lite smått och gott. Garderoben är rensad och numera ligger tröjorna i snöräta rader. Drygt en vecka kvar av semestern och jag erkänner, jag är uttråkad. Varje år är jag lika skeptisk till att jag ska känna mig utvilad och få arbetslust tillbaka och varje år blir det så.

I morgon är en ny vecka och jag ska jaga presenter till fyra personer, äta ute med Katta och Kent och eventuellt ha middagsgäster på fredag eller lördag.

När formen är så långt borta

Som tur är, har jag ingen fungerande personvåg hemma, så jag har inte svart på vitt hur mycket jag har ökat i vikt. Ökat har jag i alla fall och det rejält. Knappt några byxor sitter som de ska. Jag avskyr den känslan och vet att jag måste ta tag i det.

Det känns som det var evigheter sedan jag sprang backinervaller. Evigheter sedan jag var i form, kände mig stark och motiverad att träna.

Nu måste jag ta tag i det och komma in i goda vanor.

Takstolar över spabadet

Min man har satt upp takstolarna över spabadet, så nu är det färdigt också. Nu ska vi bara beställa markisväv och sätta fast i skenor under takstolarna. Väven ska hindra alla kottar och barr att ramla ner i vattnet.

Visst är det lyxigt och härligt med spabad, men det är inte bara ett nöje. Vi har haft problem med vattnet redan från första dagen. Tydligen kan det vara så, när det är nytt. Märkligt att en så dyr investering inte fungerar helt hundra på en gång, tycker jag. Vi har bytt vatten, men idag var det bekymmer igen.

Innan man badar måste man duscha noga. När man duschar innan bad, minskar man föroreningar med 200 %. Alla som har badat hos oss har duschat, ändå har vi haft bekymmer med vattnet. Det skummar och blir grumligt. Jag hoppas att det ska bli bättre.

 

 

Mobil vägg à la Ernst

När vi sitter i spabadet är det himla trist att se våra stegar, skottkärran, krattor och gud vet allt. Därför ville jag att min man skulle bygga ett plank, så vi slapp att se det. Men så tittade vi på Ernst förra veckan och såg den mobila väggen han byggde. Då bestämde jag mig för att prova att göra en likadan.

Det som tog absolut längst tid, var att måla alla bräder. En del bräder var gamla, andra nya. De var också olika breda.

Först målade jag dem med grundfärg (Bestå) och därefter med den gula färgen två strykningar.

Sen la jag ut alla bräder, med en bräda i botten, för att få dem i samma läge.

 
Sen skruvade jag fast spikbanden. Jag skruvade två bräder nertill och därefter skruvade jag två bräder upptill

Herregud vad det är jobbigt att skruva så många skruv, trots att jag använde skruvdragare (två skruvar i alla smala bräder, tre i de breda).

Idag har jag träningsvärk i fingrarna...

De visade aldrig i programmet hur de fick den mobila väggen på plats... Det var inte lätt kan jag säga! Min man och jag baxade upp den på skottkärran och körde den till platsen och tippade av den och fick verkligen ta i för att få den på plats. Den var supertung!

Det blev en rak början och sedan en halvmåne.

Min man fixade en hylla av tryckimpregnerat virke. Den ger stadga åt väggen, så den inte blåser iväg. Jag har "lyktor" som jag kan vara helt orädd om och inte behöver släpa in och ut beroende på väder. Det är gamla syltburkar jag har haft lite turkost sand i och lagt ett värmeljus i.

Två "lyktor" hängde jag upp med hjälp av ståltråd, de andra fick stå på hyllan. Det blir ett jättefint sken om kvällen och när det blåser vajar de hängande lyktorna lite.

Jag målade över spikbanden, så det inte skulle blänka så mycket och var utmärkande.

Fler undersökningar väntar

Läkaren ringde idag och sa att han skickar remiss till röntgen. Han misstänker att det kan vara små proppar perifert i lungorna som påverkar andningen. Jaha, det är bara att vänta på tid för lungröntgen för att få besked om det kan vara det. Av någon underlig anledning är jag inte orolig.  Det har ju inte visat sig vara något hittills, så jag känner mig som värsta hypokondrikern. Jag får fina mig i att vänta och helt enkelt ta det med ro och försöka leva så vanligt jag kan.

Häromdagen tog jag och Sofie en kort promenad.  Hon är bra på att dra upp tempot, men fick sakta ner eftersom jag hade svårt att hänga med. Till och med promenader tar emot för mig nu. Jag vill inte promenera eftersom jag redan vet, att det blir motigt.  Det kommer ta tid för mig att komma tillbaka i den kondition jag hade.

Utflykt

Häromdagen var min man och jag på en liten utflykt till Trystorp.

Det finns ett naturreservat där.

Här var det en mycket stor ek. Det stod på skylten att den troligen är 400 år gammal och att ekar kan bli runt 1000 år.

Det var en mulen dag, men det var skönt att gå där i skogen, när man hade jacka på sig.

Sen åkte vi vidare och min man fick stanna bilen så snart jag såg något jag ville fotografera.

Vackert, vackert!

Ett besked

I måndags fick jag veta att alla prover som tagits var helt ok. Så min teori om att min flåsighet beror på något med sköldkörteln, stämde inte alls. Mitt blodtryck var högt och kanske är det det som påverkar, så att jag blir flåsig. Annars kan det vara något med lungorna. På måndag ska de kontrollera mitt blodtryck igen och om det finns tid, får jag även göra en spirometri (mäter lungkapaciteten).

Självklart är jag frustrerad över att inte kroppen fungerar som den ska. Samtidigt måste jag släppa det, eftersom jag blir knäpp av att hela tiden fundera på vad det kan vara som orsakar det. Tröttheten har i alla fall minskat och jag behöver inte sova i tid och otid. Men många gånger tvingar jag mig själv, att vara aktiv och vaken, så trött är jag fortfarande. Men semestern rullar på och jag genomför mina projekt. Just nu håller jag på att måla en massa bräder, som ska bli en vägg för att dölja stegar, skottkärra m.m som står på baksidan av huset. Jag kommer lägga upp bilder när det är klart.

Altanen har jag pimpat lite med nya dynor från Jysk och tallriksunderlägg från Happy Price. Den svarta duken, är i själva verket ett svart lakan.

 Jag har även köpt en svart regummerad gångmatta från Ö&B, som tål att man går på den med blöta fötter från spabadet.

Toppen jag har på mig, var en av dem jag fick i födelsedagspresent. Den är underbart skön och från H&M. Som jag väntar på att håret ska växa ut. Just nu verkar det bara krulla upp sig, så jag upplever det kortare och kortare...