Kort runda

Jag tog en så kallad transport-runda ikväll. Syrran och jag tog en promenad och jag joggade till henne och tillbaka, en tur om knappt 3 km. Vi tog en promenad om drygt 3 km. Skönt att röra på sig. Jag har jobbat övertid varje dag hittills den här veckan. Det är inget vidare, särskilt inte så här nära inpå semestern. Man vill ju känna sig pigg och utvilad, inte stressad och trött.

Nåja, snart är det helg i alla fall!

Tuff arbetsvecka

Långa arbetsdagar med mycket sittande, är inte kul, men min verklighet den här veckan. Dessutom har jag fortfarande ont i halsen. Så himla tröttsamt! Frustrerande att inte kunna träna. Men jag gick till och från jobbet i alla fall. Längtar redan till helgen. Just nu vräker regnet ner. Men hoppas på bättre väder (och frisk hals) på onsdag. Kanske kan jag ta mig en springtur då.

Födelsedagsfirande och halsont

Igår firade vi Peter, min svägerskas sambo, som fyllt 40 år. En mycket rolig kväll med många trevliga, glada människor, god mat och levande musik. Vi kom hem i skaplig tid och jag hade planerat ett långpass idag. Tyvärr vaknade jag med halsont och jag tror jag till och med har feber. Typiskt!

Syftet med backintervaller

Gårdagens backintervaller känns i rumpan idag. En arbetskamrat hade åsikter om vårt val av backe. Allt för branta backar ger bara styrka i rumpan, påstod han. Om man ska bli snabbare, måste man välja en flackare backe, menade han. I en för brant backe orkar man inte springa, menade han, utan det blir istället styrketräning av rumpan. Ja, jag köper det totalt!  Igår kändes det som jag stapplade med pyttesmå steg i slutet, där lutningen var kraftigt uppför.  Min stil liknade inte löpning alls.

Jag vill bli snabbare, därför kommer jag att välja en flackare backe nästa gång. Jag vill kunna springa med ordentligt steg, hela backen igenom.

När livet blir svårt

Ibland tuffar livet på, som på räls, ibland är det krokigt och man är av banan helt. Under några dagar nu har min pappa legat sjuk på lasarettet. De trodde inte han skulle klara sig. Det väckte ångest och tankar hos oss anhöriga. Livet är skört, men vi glömmer det ibland. Naturligtvis kan vi inte gå och tänka på att vi kan dö när som helst. Det skulle ju skapa alltför stor ångest och oro. Men det känns lite nödvändigt att ibland fundera över vår dödlighet och hur mycket energi vi kan lägga på skitsaker, som egentligen är obetydliga.

Nej, jag är än mer övertygad om att min kraft och energi ska ägnas åt det jag verkligen vill göra och inte det jag förväntas göra!

Backintervaller

Halv nio ikväll värmde Ida, Therese och jag upp med 2 km joggingtur. Därefter sprang vi i backen på bilden. Fast den här bilden är tagen på toppen av backen. Målet var 10 omgångar. Ida klarade 10 med lätthet. Therese klarade 8 lika elegant. Jag klarade två hela och sju kortare. Benen stapplade de sista metrarna och när jag hade kört omgång nio var jag så nära att kräkas. Benen skakade och jag kände bara för att lägga mig ner och tjuta av trötthet.

Men nu är det gjort och den backen är bara några meter från vårt hus, så jag har alla möjligheter att träna på den och bli starkare. Puh!

Morgonpromenad

Vaknade strax före sju och gick ut i jakt på den  perfekta bilden.  Helst ville jag ha en bild där både vatten och dimma fanns med. Men jag var för sent ute. Det blev 3 km lång promenad i alla fall, alltid något!