Annorlunda helg

Jag är helt slutkörd så här på söndagskvällen. Hela helgen har vi hållt på i gästrummet. Nu är det så gott som klart. Men jag har även kört skräp till tippen, varit på loppis och hjälpt ett par kompisar med skräpkörning. De har köpt ett hus, där ägaren lämnade allt, utom en säng och ett bord. Allt innebär till exempel att handdukar, lakan, kläder (inklusive smutstvätt), skor, husgeråd, matvaror och så lite smutsig disk ovanpå det,var kvar i huset. Det är ett tvåvåningshus, som var fyllt av möbler. Som tur är vår vi ett gäng som högg i och mina kompisar hade hyrt en bautastor kontainer. Efter fyra timmar var huset tömt och kontainern de trodde skulle fyllas under en månads tid, var överfull.

Summan av helgens aktiviteter är, att jag har rört mig nonstop, men ingen jogging. Mina ben är trötta ändå (känns som om jag skulle vilja skruva av benen från höfterna, likt en barbiedocka). Jag ska försöka få till det imorgon, men vet samtidigt, att jag ska besöka min pappa efter jobbet. En liten tur borde jag hinna med. 

Backträning avklarad

Bytte om efter jobbet och utmanade backen bakom vårt hus. Så himla trögt gick det. Det var bara att bita ihop och kämpa på, men jag orkade inte att öka antalet från 8 till 10, utan joggade lite längre och i två andra backar också istället. Det blev en liten längre sträcka den här gången, men på usel tid. Suck!

Kompressionsstrumporna är invigda,men jag tycker inte att jag märkte av dem något. Kanske behöver jag en mindre storlek?

Kommer jag någonsin tycka att det här är kul?

Lite shopping

Avvaktar med joggandet ännu en dag, då jag har känningar i höfterna fortfarande. Istället blev det lite shopping. Tapet till gästrummet, matta och matchande filtar till tv-rummet. Bilden är från Indiska. De har mycket fint och jag var intresserad av ett brickbord, men jag sansade mig och köpte det aldrig.

Kompressionsstrumpor

Mina benhinnorn kändes svullna igår kväll, svullna och liksom svampiga. Turligt nog gör de inte det minsta ont nu och svullnaden har också gått ner. Men jag har i alla fall béställt ett par kompressionsstrumpor från Sportamore, då min kollega Ida har övertygat mig om, att det måste man bara ha för att skydda benhinnorna. Benhinnorna är ok som sagt var, men mina höfter, aj, aj, de är inte att leka med idag. Ida råder mig att strecha rumpan efter varje joggingtur. Hon säger att rumpmusklerna har fästen i höften och det är förmodligen dem jag känner av. Jag tror ju på det Ida säger, eftersom hon är van löpare och dessutom skolsköterska. Så hädanefter ska jag verkligen strecha bättre efter jogging.

 

Min långtur...

Äntligen fick jag till en längre joggingtur! Direkt efter jobbet bytte jag om och stack ut. Långsam, lång joggingtur stod på schemat. För en gång skull kändes det riktigt bra att jogga. När jag hade kommit drygt fem km var det kämpigt i uppförsbackarna, men det tog jag igen i nedförsbacken. Benen kändes bra, andningen också och jag intalade mig att alla har varit nybörjare, när andra swishade förbi med spänst och längd i löpsteget. Drygt åtta km blev det och jag tror det är det längsta jag har joggat i vuxen ålder. Känns himla bra!

  

Varför göra det lätt för sig...

Vaknade och mådde uselt. Illamåendet sköljde över mig i vågor och jag var helt säker på att jag fått maginfluensa. Åt frukost och väntade, men nej, ingen magsjuka startade. Bestämde mig för att avvakta joggingturen och istället pyssla med gästrummet. Då hade jag nära till badrummet, ifall att.

Mitt humör var nu inte glatt, kan jag avslöja. När jag hade spacklat 2/3 av rummet insåg jag att spacklet inte skulle räcka. Väggarna var täckta av gammalt klister efter glasfiberväven och kändes som blindskrift. Inte hade jag lust att köpa mer spackel, utan provade en ny teknik. Väggarna blöttes med blomspruta och därefter skrapade jag bort "blindskriften" med spackelspaden. Blöta och skrapa, blöta och skrapa. Tapetresterna kom ner i stora, blöta, kalla, klistriga sjok. Blä, men det gick snabbt att få väggarna rena. En gul skiva (någon typ av gipsskiva) framkom. Men, vad smidigt, tänkte jag och beslöt mig för att blöta upp allt spacklat för att få även dem väggarna rena. Nu var tapetresterna blöta, kalla, klistriga och liksom sandiga (spacklet). Spacklet gjorde att jag fick blöta/spraya så mycket mer innan tapeten kunde skrapas bort. Nu slipper jag slipdamm i alla fall.

 

Sen var det dags för målning av tak och väggar. Rollerhylsan jag hade köpt, visade sig vara för liten för min roller. Provade en mindre roller, då var hylsan för stor (vad är oddsen för det?!). Valde den som var för liten. Började rolla taket sedan väggarna. Ganska snart släppte rollerhylsan från rollern och jag fick kladda och dra rätt den igen. Humöret sjönk ytterligare. Gång på gång upprepade jag manövern och den fungerade kortare och kortare stunder. Till slut, när det var dags för snedtaket, gav jag upp och tog elementrollern istället. Färgen drippade och droppade till förbannelse och jag blev mer och mer frustrerad, alltjämt medan min man kikade på Vasaloppet i lugn och harmoni.

Lägg till det faktum att jag hade bjudit in pappa på fika och hade lovat att hämta honom kl 14. Klockan 13:40 slutade jag måla, kastade mig i duschen och åkte därefter och hämtade pappa. Självklart hade jag förträngt att svärfar fyller år idag och skulle uppvaktas. Efter ett par timmars samvaro med pappa, skjutsade jag hem honom (släppte av min man hos svärfar på ditvägen) och åkte sen till svärfar. Klockan 19:15 åkte vi därifrån i snövädret. Ingen jogging för mig idag.

Jag skulle ha behövt boxas ikväll, för att bli av med lite frustration/aggression. Nu vill jag bara glömma den här dagen, grrrr!

En del av "blindskriften avskrapad och det spacklade till höger som ska
blötas upp och skapas, varför göra det lätt för sig... När man kan göra
det krångligt liksom...

Stora färgklickar på golvet som inte var mysiga att trampa i

Min pappa och jag

Pigga ben

Igår var det första dagen sedan jag började jogga, som mina ben kändes normala. Under flera år har jag varit noga med att byta skor under dagen. Adidas- skorna använde jag under torsdagens joggingtur. På jobbet går jag i mina puma (se bilden). När jag är hemma går jag alltid i mina Birkenstock inomhus. Om jag har haft ett par skor på jobbet, använder jag ett par andra när jag promenerar, går till gymmet, åker till affären eller vad jag nu gör. Jag upplever att det håller mina fötter och ben piggare. Tyvärr har jag Hallux valgus och måste använda fotvänliga skor, så högklackat använder jag mycket sällan (sorgligt, men jag vill inte operera fötterna). Det är en anledning att jag har många olika träningsskor.