Uttråkad

Det är så himla trist att inte kunna träna. Känner mig helt försoffad och liksom förlamad. Vad ska jag göra? Jag kan inte ens förmå mig att göra en träningsplanering. Det allra värsta är att jag tröstäter också. Lite glass, lite godis, lite kaffebröd där. När jag är frisk, kommer jag vara en flåsande rulta på gymmet. Det är så himla typiskt mig, att tröstäta!Grrr! Blir så sur på mig själv.

Nu ska mitt fokus ligga på:

1. BLI  FRISK

2. BÖRJA JOGGA

3. SKAFFA TRÄNINGSKOMPIS

Hur svårt kan det vara?! Nu får det vara slutdeppat!

Onsdag

Fortfarande är jag rejält förkyld. Jag låter hemskt sjuk, tjock röst och med hostningar och snörvlingar i parti och minut (hemskt irriterande att inte ens nässprayet mot täppa och rinnsnuva fungerar!). Konstigt nog känner jag mig pigg annars. Träning är dock uteslutet!

Istället får jag glädja mig över att jag har flyt i mitt jobb just nu. Beröm från högsta chefen, har jag fått till och med och det är inte vanligt. Jag har också fått ett litet sidouppdrag, som innebär att jag ska arbeta tillsammans med skolpsykologerna. Det känns riktigt kul! Mest förvånande är nog att de har upptäckt att jag har kompetens inom ett område och att de vill utnyttja den. Jag trodde inte mitt arbete var bättre än någon annans. Nu hoppas jag att jag kan leva upp till deras förväntningar! Nej, nu ska jag inte få prestationsångest! Istället ska jag njuta av att jag har gjort ett gott jobb och känna mig trygg i det!

Att längta efter det onåbara

Jag är fortfarande rejält förkyld och nu har även min man insjuknat. Som vanligt blir han tre gånger så drabbad som jag. I jämförelse med honom, är jag mer frisk än sjuk. Trots det är jag alltför krasslig för träning. Jag hostar och nyser om vartannat. Så jag nöjer mig med att stirra längtansfullt på crosstrainern. Tänk att jag längtar aldrig så mycket efter att träna, som när jag är sjuk eller skadad. Varje dag utan träning, känns som en evighet. Alla träningskläder ligger tvättade och väntar i prydliga högar. Hoppas, hoppas jag är bättre i morgon!

Byrån färdig

Äntligen är byrån klar. Det blev tapet på ovansidan. Den la jag två läger klarlack ovanpå, så att ytan tål att torkas av. Jag är jättenöjd med renoveringen. Nu ska jag fylla den med äldsta dotterns strumpor och trosor (hon är ju i USA just nu).

Blixtar i ögonen

Igår var en kämpig dag på jobbet, eftersom jag mådde pyton. På kvällen blev jag än sämre, hade lite frossa och så blixtrade det i högerögat hela tiden. Läkaren har sagt att jag får leva med blixtarna. Det är ärr på näthinnan efter operationen. Trots att jag vet det, blir jag rädd, när det plötsligt blir så intensivt med blixtar. I vanliga fall ser jag en eller två blixtar per dag. Igår kväll såg jag en blixt i minuten, typ. Så jag gick och la mig och somnade tvärt, slapp jag se dem i alla fall.

När jag vaknade i morse blev jag lycklig och tacksam över att ingen svart skugga skymde min syn på högerögat (som det blir när näthinnan lossnar) och inga blixtar förekom. Tack och lov, näthinnan sitter fortfarande på plats!

På bilden är den fina blombukett jag fick av Maria och Tord igår. Så gulligt av dem!

Ibland är det som förgjort

Vaknade med hosta och halsont. Den här veckan alltså, den blir inte alls som jag planerade. Nu blir det ingen träning ikväll. I och för sig är nog mina vadmuskler glada över det. Fortfarande hasar jag fram på grund av träningsvärken efter Trx-passet i måndags. Jag minns inte när jag senast hade så ont i just vaderna.

Usch, vad skröpplig jag känner mig idag! Hoppas jag inte blir sämre! Jag orkar inte ens tvätta håret, det får bli hästsvans idag och varma, mjuka kläder (ett par värktabletter också). Nu är det dags att ta sig an torsdagen, heja, heja!

Crosstrainer

Nu slipper crosstrainern skämmas i källaren (där takhöjden är för låg) och står istället på övre hallen. Drygt trettio minuter höll jag på. Två låtar uppvärmning, sen körde jag intervaller blandat med ställningen där man hukar sig för att träna rumpa. Sista låten värvade jag ner och körde lätt och avslappnat. Det gick ju kanonbra att köra på egen hand! Jag lyssnar på samma låtlista som när jag joggar och försöker att föreställa mig backar och rusher. Hoppas att det ska kännas lätt den dag jag joggar ute igen.

Det här gav mig blodad tand! Kul!