Att träna fyra dagar i rad

Otroligt nog, har jag idag styrketränat fyra dagar i rad. Varannan dag har jag tränat med Marlene och varannan dag med Kinna. Det bästa är att kroppen har klarat av det bra. Jag har förstås konstant träningsvärk i någon del av kroppen. Igår provade Kinna och jag en ny magövning, som vi inte tyckte kändes särskilt effektiv. Den var för tung och svår, tyckte jag. Men idag har jag grym träningsvärk, så den var tydligen effektiv. Vi hängde och "sparkade upp benen" i 90 grader. Jag klarade tre ok, men den fjärde blev väldigt låg.

Förutom styrketräning, har jag promenerat en del, trots ishalkan. Igår kväll gick jag i skogen för att undvika halkan. Det var becksvart och jag lyste upp stigen med mobiltelefonens ficklampa. När jag gick där insåg jag, att det är när huvudpersoner i filmer går i sådant här mörker, jag tycker de ska springa till tryggare platser. Det var nästan så att jag skrämde upp mig själv, där jag gick. Men så närmade jag mig bebyggelse. En person gick ensam några meter framför mig. Våra steg ekade i mörkret. Ibland halkade jag till, ibland den andra. Jag närmade mig den andra och till slut vände personen sig om och kastade en blick på mig. Jag föreställde mig att personen tyckte det var obehagligt att jag gick bakom, men när hen såg mig i min utstyrsel förstod hen genast att jag var en nörd i reflexväst och ingen mördare. Det har sina fördelar att bära reflexväst, insåg jag. Många utgår säkert också från att man är äldre och försiktig, när man har den på sig. Kanske att man själv löper mindre risk att bli utsatt för våld, när man bär reflexväst?

Aktiv lördag, trots halka och överbefolkat gym

I förmiddags hasade jag mig till gymmet. Man skulle kunna tro att jag gångstilen var anpassad efter träningsvärk. Men så var icke fallet. Jag hasade mig fram på grund av ishalka. Naturligtvis hade det varit mycket säkrare att ta bilen. Men det gör inte att jag får ihop motion om drygt en timme per dag. Istället hasade jag mig fram med lätt böjda knän.

Väl på gymmet konstaterade Marlene och jag att det inte skulle bli några stånglyft idag. Killarna som lagt beslag på stängerna är inte snabba, om man säger. Vi körde maskiner istället och det blev mycket överkropp. Sen fyllde vi upp passet med en promenad. Jag invigde mina träningstights från Stronger. De sitter riktigt skönt. Jag gillar verkligen den breda linningen.

Ikväll var jag ute på ännu en halkig promenad, men nu i sällskap av Maria. Man kan aldrig få för många vänner att motionera och träna med! Väldigt bra med många vänner, så man inte behöver slita ut samma person, hi, hi. Vi gick i drygt 1,5 timme och lyckades hålla oss på benen, konstigt nog med tanke på vissa vägar vi tog. Jag har tagit drygt 30 000 steg i dag och känner mig inte ens trött i benen.

När någon är drabbad av man cold

Det var en vecka sedan jag tränade styrketräning senast och det kändes idag, kan jag säga! Tungt, tungt gick det, men det var bara att kämpa på. Kinna och jag lyckades hålla de vikter vi skulle i fyra set, så vi var nöjda.

Efteråt gick vi till Subway och åt. Deras mackor är väldigt goda. Min man är genomförkyld, så jag visste att jag inte skulle få något hemlagat. När han är sjuk, stannar matlagningningen av här hemma. Jag har inte lust att laga mat. Det är inte min grej alls. Inte ens hunger är motivation nog för mig, nej jag väntar på att mannen ska bli frisk...

Fina vantar

På nyårsafton fick jag ett par hemstickade vackra vantar av Stellas farmor Marina. Hon är så himla duktig på att sticka. Tyvärr är jag själv helt usel på det. Misstänker att det skulle vara en väldigt rogivande och samtidigt kreativ aktivitet annars. Jag älskar i alla fall de här vantarna. Förutom att de är vackra, är de varma. Det var många år sedan jag hade yllevantar senast. Jag minns hur snön brukade sitta i klumpar i ullen, när man rullat snöbollar. Vantarna blev exakt formade efter ens egna händer, ju mer man använde dem. Ett par av mina favoritvantar var orangea minns jag. Det låter gräsligt nu i efterhand, men var antagligen typiskt för 70-talet.

Den viktiga vardagsmotionen

Idag var jag till jobbet under förmiddagen. Förutom att det var trevligt att träffa kollegorna igen, var det underbart att få vardagsmotionen. Tänk vad smidigt det är att få till rörelse i vardagen, bara genom att promenera istället för att köra bil! Det går an för mig att tycka det, jag som har 3,7 kilometer till jobbet. När jag hade 40 minuters bilresa till jobbet, var det inte lika lätt och roligt att få till motionen. Jag tog promenader på luncherna, när det fanns tid för det. Men det var alltför sällan. Om jag skulle pendla igen, skulle jag behöva ta till någon smart strategi, för att få in mer rörelse i vardagen. Ju längre pendlingstid jag har haft, desto större utmaning har det varit, att få till motionen. Det tar för mycket tid, bara att sitta i bilen. Därför ska det vara mycket som lockar, innan jag pendlar, så långt igen.

Fördelar med vardagsmotionen är att jag blir piggare både när jag kommer till jobbet som hem. Det är bättre än kaffekoppen jag annars har tagit. Dessutom blir jag mer uthållig och van att gå och därmed blir steget till att jogga kortare. När jag går bearbetar jag olika händelser eller får idéer. På morgonen lyssnar jag ofta på poddar, vilket gör att jag lär mig saker samtidigt som jag går. Många gånger passar jag på och pratar i telefon också, det gör att jag inte ens tänker på att jag går. Så vardagsmotion är superduper viktig för mig.

En ledig onsdag

Idag har jag städat. Det känns som om jag städar väldigt ofta just nu, men i brist på annan sysselsättning passar jag på och gör det. Jag kikade på en långfilm på morgonen också, sen hämtade jag Stella och var med henne några timmar. Hon är förkyld stackarn, men leker glatt i barnbarnsrummet. Hon klarar att hoppa jämfota från stillastående och är själv förtjust över sin nya förmåga. Hon kan gå på tå, hon kan springa och jag tycker hon rör sig så otroligt smidigt. Snart kan jag lära henne hoppa tvist och hopprep. Nej, jag skojade bara.

På eftermiddagen jobbade jag vid datorn en timme, innan det var dags att hämta mannen från jobbet. Lite senare på kvällen, tog Kinna och jag en promenad. Men nu är det snart sovdags för mig. Den där förkylningen bråkar lite.

Så har en dag bara "försvunnit". Idag upplevde jag att det var ljust lite längre på eftermiddagen. Långsamt, långsamt går vi mot ljusare tider igen. Skönt!

Träningsåret 2018 och mål för 2019

Det här året har varit mitt bästa år någonsin, ur motions- och träningssynpunkt. Jag har tränat drygt 120 styrkepass under året. Dessutom har jag promenerat till och från jobbet flera gånger i veckan. Från början hade jag som mål att promenera till jobbet minst tre dagar per vecka. Ofta blev det mycket mer. Till slut gick jag varje dag. Trots att december har varit en hektisk månad, har jag tränat och motionerat drygt 30 timmar.  Jag är grymt nöjd över det! Jag hade som mål att minska sockerintaget under 2018 och det har jag gjort. Men jag skulle kunna skära ner ytterligare, om jag vill.

Min styrkeutveckling har varit god och det har gett mig bättre självförtroende. Jag har vågat att ta mig till gymmet på egen hand. Det här året hade jag nacksmärtor i månader, som jag har lyckats få bukt med. Så skönt att slippa smärtan och istället känner jag mig stark.

Jag hade också som mål, att ta tillvara på all frukt och all bär från vår trädgård. Det misslyckades.

Under 2019 ska jag försöka öka motionen och träningen till mer än en timme per dag. Just nu känner jag även för att ta upp löpningen igen på något sätt. Ibland har jag känt så, men inte lyckats hålla i löpningen. Under 2018, hade jag tänkt att hålla, men misslyckades. Nu ska jag vara lite mer envis, har jag tänkt. Idag är jag lite krasslig fortfarande, med huvudvärk och allmän hängighet. Människor runt mig är förkylda, så det är väl inte konstigt att även jag blir det. Men jag är jättetaggad för ett nytt träningsår!