Det här med lösfransar alltså... Är inte min grej och jag ska försöka minnas det hädanefter. För det första märkte jag att jag ständigt gick och "petade upp" fransarna eftersom jag upplevde att de kom i vägen för min syn hela tiden (och då hade jag den kortaste varianten!). Jag märkte till min fasa att jag gjorde samma grej med fransarna som eleverna gör. Då hade jag ändå fått med mig skötselråd, där det stod att man INTE ska röra fransarna med fingrarna.
För det andra verkade jag inte tåla något med dem. Antingen var det klistret eller så var det fransarna. Något retade ögonen så att de klibbade varje morgon och jag ville bara klia och klia och klia. Frustrationen över att inte kunna klia, eftersom man inte får röra fransarna... Ja, du fattar hur irriterande det kändes.
Ja, så jag bestämde mig efter en veckas försiktigt petande och klibbande i ögonen, för att så här kan jag inte ha det. Man ska absolut inte ha olja på fransarna (helst bara lite vatten), så jag dränkte ögonen i olja och äntligen fick jag klia rejält. En hel del fransar försvann, men förvånansvärt många satt kvar, vilket inte såg klokt ut. Proceduren med oljan genomfördes tre gånger, utan att fler fransar lossnade (man kan tydligen peta en hel del, är min slutsats). Så då bestämde jag mig för att klippa de fransar som stack upp, eftersom det såg så knäppt ut. Efter ytterligare en vecka med normal "ögongnuggning" har jag fortfarande ett par fransar kvar. Nästa vecka skulle jag ha fyllt på dem, men det har jag avbokat. Nu måste jag bara minnas att det här är ingenting för mig, så jag inte blir lockad att testa igen! Jag beundrar de människor som går omkring med superlånga fransar och som klarar det utan att ständigt peta upp dem. Hur sjutton klarar de det?!
Det får bli en höstbild på det. Visst har vi ett underbart väder just nu. Snart vänder det och blir regnrusk. Bäst att njuta av varje minut vi får!
