Så var det helg

Veckan har rusat fram och nu väntar en veckas semester. Idag fick jag en snickarbänk från jobbet. Det var några som skulle bytas så då fick vi anmäla vårt intresse om vi ville ha en. Det ville jag. Förmodligen kommer vi ha den i källaren.

Efter jobbet lastade vi på skräp och bråte (det tar liksom aldrig slut) från källaren och garaget. I morgon ska min man köra bort det och sen hämta virke till balkongen och verandan. Skönt att han kommer igång med det!

Torsdagstrött

Just torsdagar är jag ofta trött, har jag märkt. Det är som om all energi har försvunnit. Idag var inget undantag. Jag lyssnade på ett avsnitt på podden "P1 kropp och själ" och slumrade i soffan några minuter. Min man fixade mat och jag åt och packade sen väskan med simgrejer.

30 minuter simning i en ovanligt lugn bassäng. Det kyliga vattnet var uppiggande. Skönt att få röra mig rejält, att få flåsa. Mina hälar är bättre, men inte bra. Det går åt rätt håll i alla fall. Kanske blir det en springtur till helgen.

Jag åt kosttillskott under ett par veckor. Det gjorde mig pigg och vallningarna försvann. Plötsligt sov jag som en stock om nätterna. Men så kom smärtan i hälarna, fotlederna och baksidan på benen. Jag misstänker att kosttillskottet triggade igång mitt immunförsvar så det blev överaktivt. Jag är ju allergiker och har eksem så ledgångsreumatism är ju nästa åkomma jag kan förvänta mig, antar jag. Så jag slutade med kosttillskottet. Vips kom vallningarna tillbaka och sömnen blir därefter. Smärtan i fotleder fotlederna är nästan helt borta och nu hoppas jag den försvinner från hälarna och baksida ben.

Allt ordnar sig

Sofie lånade ut en sladd till bankdosan och vips kunde jag deklarera. Så himla skönt att ha det gjort! Som vanligt gick jag till och från jobbet idag, men jag har ont i hälarna. Så det blev ingen springtur idag. Jag måste ha överansträngt mig, genom att gå och stå mer än vanligt. Jag byter skor på jobbet, men känner av det ändå. Suck! Så är det när man är 50 plus, man är skörare än tidigare och kan inte längre lita på att kroppen ska hålla för vad som helst.

Visst skulle jag kunna träna mage, rygg, armar, bröst och så vidare. Nu gjorde jag inte det. Jag kom på det så sent att det inte var lämpligt att träna, för då skulle jag få svårt att sova istället.

Nu har jag börjat styra upp nästa veckas aktiviteter. Jag är ledig nästa vecka och ska passa på att träffa kompisar då. På måndag är vi ett gäng om fem personer som ska äta gott och prata ikapp allt som hänt oss de senaste månaderna. Vi ska ses hos mig. Tills dess ska jag komma på något smidigt att äta. På tisdagen ska jag träffa tre andra damer halvvägs till Örebro. Vi ska fika och uppdatera varandra på livets härligheter. Onsdagen träffar jag Maria. Vi ska äta och mysa i badtunna. Vi har inte setts på evigheter och jag längtar verkligen efter att få träffa henne!

Sen närmar sig ju påsken och på påskafton kommer Petra, Ulf och Simon hit på lunch. Sofie, David och Steffanie kommer också. Jag hoppas vädret kommer att bli bra, så att vi kan sitta på altanen och äta.

Vädret ja, jag vill ju jobba i trädgården under nästa vecka. Jag ska gräva för häck, rensa lite rabatter(ogräset har redan börjat komma har jag sett). Kanske kan jag få min man att fixa lite virke till verandan och balkongen. Då kan jag måla och förbereda för det som ska snickras. Förra året köpte jag balkongmöbler, som jag har undanstoppade. Nu börjar jag bli sugen på att få klart, så jag kan sitta och njuta av balkongen i vår, sommar och höst.

Tekniktrassel och kanske förändrade målsättningar

Jag är så frustrerad! Datorn har inte det program jag behöver och sladden till min bankdosa är puts väck. Så jag kan inte deklarera. GRRRR!

Mitt tålamod är så himla dåligt, när det gäller tekniska saker. Jag kan ha världens tålamod med pillergöra, tungt arbete eller nästan vad som helst, utom när det gäller teknik. När datorn inte fungerar som den ska, då kan jag bli så frustrerad att jag vill ta en hammare och hamra på den. Samma sak är det med mobilen eller surfplattan (fast de är ju enklare att kasta i golvet). Jag förstår inte varför jag inte kan ha bättre tålamod, när det gäller det här.

Nåja, det löser sig så småningom, som det brukar göra.

Annars kan jag rapportera att jag trivs bra med min polarklocka. Den är väldigt enkel att förstå sig på  och faktiskt tror jag att jag rör mer på mig, eftersom den larmar att det är dags att jag rör på mig. Jag har förresten bestämt mig för att inte transportspringa från jobbet, utan istället ta en tur när jag kommer hem (som jag gjorde förra veckan). Två pass i veckan till att börja med. Men jag är osäker på om jag ska springa Midnattsloppet i augusti. Anledningen är att jag tycker det är tråkigt att inte ha sällskap både inför loppet och under loppet. Förra året sprang ju Sara och Sofie också.

Ja, ja, jag behöver ju inte bestämma mig än för hur jag ska göra. Det viktiga är att jag träna på enligt min plan oavsett om jag anmäler mig till loppet eller inte.

Min träning har sett ut så här de senaste veckan: måndag: vilodag, tisdag; löpning, onsdag: vilodag(kör), torsdag: simning, fredag: tabatapass, lördag:vilodag, söndag: löpning. Alla veckodagar har jag promenerat. Oftast har jag fått ihop 12000-15000 steg per dag. Det är mina promenader som känns som den största hälsovinsten. Jag är jättenöjd över att jag prioriterar vardagsmotionen. Men det är ju lätt för mig, som inte behöver hämta barn på förskolan eller skynda hem för att laga mat.

Sara som har tagit fotografiet vid Delsjön

Min söndag

Den här dagen startade bra med frukost i lugn och ro. Efter en stunds slappande bytte jag till träningskläder och gav mig iväg på en joggingtur. Det blev drygt fyra kilometer igen. Benen kändes tyngre idag. Det beror på träningsvärken jag har på baksida lår. Men jag kämpade på, samtidigt som jag lyssnade på Träningspodden. NÄr jag kom tillbaka hade min man vaknat och jag åt en andra frukost tillsammans med honom. Sen fortsatte jag att städa och tvätta, tills det var dags att hämta Kinna. Vi hade bestämt att ta en promenad.

I början av promenaden blåste det och kändes riktigt kallt och otrevligt.

Men ganska snabbt kom vi in i lugnare partier

Kinna knyter skon

Just här var det helt vindstilla och jätteskönt.

Den där gröna mossan är så mysig att se. Man vill bara borra in ansiktet i den, för att den ser så härlig ut.

Egengjort klösträd till katten

Jag hade tänkt att köpa ett riktigt stort klösträd till vår katt Panzer, att ha på altanen. Det finns riktigt stora har jag sett. Ett sådant där som kan sträcka sig från golv till tak med lite avsatser på. Men så idag stirrade jag på grenen som brutits av från ena tallen bakom huset.  Varför inte göra ett eget klösträd, tänkte jag. Så sågade jag upp grenen, så att den blev lite kortare och sågade av alla grenar. Min man fick i uppdrag att skruva fast det och fixa ett par avsatser. Vips var klätterträdet klart. Nu hoppas vi att Panzer ska gilla det.

Så här såg det ut "naturellt"

Två avsatser blev det. Om hon vill kan hon hoppa från skåpet och

mot klätterträdet.

Hon kan också hoppa från den högsta avsatsen till hyllan ovanför

altandörren. Jag fick flytta bort alla prydnadsaker jag hade där

Det här med städning

Att städa är väl himla trist! Idag har jag tagit övervåningen. När jag dammsög tv- fåtöljerna tänkte jag "är det ens någon idé?" . Jag visste ju att min man hade köpt ostkrokar han skulle äta. Egentligen borde jag strunta i hans fåtölj, tänkte jag. Nej, så kan jag inte göra, tänkte jag sen (men han hade aldrig märkt det, jag lovar!). Det är det här som är så himla trist! Hur man än städar håller det sig inte mer än några timmar innan det är skräpigt igen. Eller som idag, när jag dammsugit, torkat golv och vädrat så fint. Jag går fram till fönstret i sängkammaren och lyfter ena gardinlängden och stirrar klentroget på världens största dammtuss. Trött suckar jag och släpper ner gardinen samtidigt som jag svär med hopknipna läppar. Jäkla damm! Jag som trodde jag hade utrotat det!

Kylskåpet har jag rensat ur (herregud vad mycket gammalt vi hade!) och skurat. Så tråkigt att det känns som om tiden stannar. Men nu är det skinande rent och så tomt att det borde eka. Min man är den som lagar mat 99 gånger av 100. Men det här med att rensa bort matvaror, det har han aldrig gjort. När jag tänker efter är han dålig på att rensa ut överhuvudtaget. Han köper nya kläder utan att kasta gamla. Han köper nya verktyg utan att kasta uttjänta. Gud vet hur många fogsvansar vi har. Man skulle kunna öppna en utställning. Så irriterande att ha ett sådant överskott av prylar och kläder!

Ja, som du säkert har anat är jag inte på topphumör idag. Vissa dagar ser jag allt i ett harmoniskt ljus (nästan varje dag ärligt talat). Andra dagar retar jag upp mig på ALLT. Jag skyller på hormonerna. Måste vara klimakteriet som ställer till det. Sömn är det enda som hjälper mig ur det här hemska tillståndet. Tack och lov att jag sällan är på sånt här humör!

Mannen är bra på att läsa av mitt humör och lagade god mat med gott vin till. Det hjälpte nästan...