Att städa är väl himla trist! Idag har jag tagit övervåningen. När jag dammsög tv- fåtöljerna tänkte jag "är det ens någon idé?" . Jag visste ju att min man hade köpt ostkrokar han skulle äta. Egentligen borde jag strunta i hans fåtölj, tänkte jag. Nej, så kan jag inte göra, tänkte jag sen (men han hade aldrig märkt det, jag lovar!). Det är det här som är så himla trist! Hur man än städar håller det sig inte mer än några timmar innan det är skräpigt igen. Eller som idag, när jag dammsugit, torkat golv och vädrat så fint. Jag går fram till fönstret i sängkammaren och lyfter ena gardinlängden och stirrar klentroget på världens största dammtuss. Trött suckar jag och släpper ner gardinen samtidigt som jag svär med hopknipna läppar. Jäkla damm! Jag som trodde jag hade utrotat det!
Kylskåpet har jag rensat ur (herregud vad mycket gammalt vi hade!) och skurat. Så tråkigt att det känns som om tiden stannar. Men nu är det skinande rent och så tomt att det borde eka. Min man är den som lagar mat 99 gånger av 100. Men det här med att rensa bort matvaror, det har han aldrig gjort. När jag tänker efter är han dålig på att rensa ut överhuvudtaget. Han köper nya kläder utan att kasta gamla. Han köper nya verktyg utan att kasta uttjänta. Gud vet hur många fogsvansar vi har. Man skulle kunna öppna en utställning. Så irriterande att ha ett sådant överskott av prylar och kläder!
Ja, som du säkert har anat är jag inte på topphumör idag. Vissa dagar ser jag allt i ett harmoniskt ljus (nästan varje dag ärligt talat). Andra dagar retar jag upp mig på ALLT. Jag skyller på hormonerna. Måste vara klimakteriet som ställer till det. Sömn är det enda som hjälper mig ur det här hemska tillståndet. Tack och lov att jag sällan är på sånt här humör!
Mannen är bra på att läsa av mitt humör och lagade god mat med gott vin till. Det hjälpte nästan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar