Underbara torsdag

Torsdagar är min favorit dag. Förutom att jag har sovmorgon, består arbetsdagen bara av lustfyllda arbetsuppgifter. Inte nog med det, varje torsdag är vi ett gäng kollegor som lunchar ihop.

Därför var mitt humör på topp, när jag kom hem. Min egenlagade kvällsmat slog alla rekord ikväll. Jag hade en matlåda med fjärilspasta jag slängde i stekpannan. Stekt pasta är något av det godaste jag vet! Det ska vara mycket smör i pannan och så ska den stekas tills den är brun och krispig. Ja, den åt jag bara sådär utan något till, inte alls näringsrikt, men mättande och snabblagat.

Sen bytte jag om och gav mig ut på en tur. Pastan låg tungt i magen förstås. Man kunde tro att den hade sjunkit ner till benen, så tunga som de kändes. Men jag trotsade tröttheten och kämpade på. Fyra kilometer att lägga till veckans springkonto. Fyra tunga, långsamma kilometer är bättre än inga alls!

Bra onsdagskväll

Äntligen! Idag blev ett möte inställt och jag var hemma tjugo i fyra. Helt otroligt skönt att komma hem tidigt. Jag tog disken som stått ett par dagar och lagade kvällsmat. Som vanligt blir det lite konstig meny, när det är jag som är kock. Jag åt pastafjärilar och bacon. Min man fick omelett gjord på rökt skinka, inlagda tomater, gräslök, turkisk yoghurt och så ägg förstås. Han påstod att den var god. Själv avskyr jag omelett.

Efter maten skrapade jag väggen ovanför balkongdörren och fönstret. Sen grundmålade jag det. Ett läkt måste bytas, då det är för murket.

Panelen under fönstret målade jag med gul färg igen. Panelen är bytt där och behövde en andra strykning. Det är också snyggare att dölja spikhuvuden. Även om det är väldigt varmt ute, är det fuktigt. Så färgen torkar inte lika snabbt som när man målar i juni, juli.

Sen tog jag en dryg timmes promenad med Sofie. Jag siktar på att gå 8000 steg om dagen, men hamnar ofta på 10000. Tidigare hade jag 6000 steg som mål, men nu har jag ökat kraven på mig själv.  Idag blev det drygt 11000 steg. Det är jag superdupernöjd med.

Kort tur

Tro det eller ej, men jag blev ännu senare hem ikväll. Det är som förgjort just nu! Jag blir bara senare och senare hem. För att behålla förståndet beslöt jag mig för att en springtur var nödvändig. Hjärnan måste rensas och benen luftas! Bävande gav jag mig iväg. Löpningen har ju inte precis varit lätt efter Midnattsloppet. Tvärtom har det varit tungt och slitsamt. Därför blev jag glatt överraskad när benen kändes lätta idag. Så himla otippat efter en jobbig arbetsdag! Tre kilometer bara rann iväg och jag var löjligt lycklig. Nu ska jag bara springa längre och mer regelbundet. Formen kommer att bli bättre, bara jag håller i nu!

Kämpar med motivation

Jag kom hem tjugo i sju ikväll, nästan exakt 12 timmar sen jag åkte till jobbet. Hungrig, trött och irriterad på mig själv och min brist på motivation för träning bestämde jag mig för att strunta i träning. Istället lagade jag mat: pasta (färsk som är klar på 3 minuter) och falafel (också bara några minuters tillagning) med ketchup. Direkt efter maten frågade jag Sofie om vi skulle ta en promenad. Sagt och gjort!

Även om jag är trött vill jag röra på mig och idag hade vi riktigt bra tempo. Bättre promenad än att sitta passiv i fåtöljen. Heja oss som orkade promenera!

Trätrappa till veranda

Nu är trappan till verandan så gott som klar. Den är fin, enkel och praktisk. Jag gillar verkligen räckena/handledarna! Vi hade ett vitt tidigare. Det blev alltid så smutsigt. De här räckena känns bättre i handen också. Eventuellt kommer min man att täcka vänster sida med staket eller dylikt. Det ser lite kalt ut nu men det kanske det gör för att det inte finns något verandastaket ännu heller. Min man har satt upp nästan all panel runt balkongdörren och fönstret.

Halsont och 50-års firande

Ingen träning sedan i onsdags, men jag har gått promenader i alla fall. Alltid något. Det är så typiskt att jag blir krasslig när jag ska dra igång träningen. Det är inte så att jag har tagit i för hårt, utan det är alla baciller som drabbar mig varje hösttermin, när jag träffar så många elever.

Igår var vi på 50-års fest. Det var superb mat, trevlig underhållning av trubadurer och för en gång skull fick jag en bordsgranne som också arbetar i skolans värld. Hon kom från Uppsala och vi skrattade flera gånger, när vi upptäckte att vi hade så liknande erfarenheter/bakgrund.

Jubilaren

Kvällspromenad

Trött och vansinnigt hungrig kom jag hem sent igen. Syrran hade hört av sig och kom 10 minuter efter mig. Hon ville gå ut och gå och det gjorde jag ju gärna. Att promenera är fantastiskt avkopplande. Efter en stund åker axlarna ner och jag tankar energi, konstigt nog. Vi gick inte någon särskilt fin tur förbi vattendrag eller sjöar, utan vi gick en slinga i stan. Inte min favorit, men ibland behöver jag lite ombyte.

Sedan semestern har jag jobbat rätt hårt. Förutom att det är intensiva dagar, är de långa. Men jag har så hila kul på jobbet, att det inte gör något alls. Varje dag skrattar jag högt och hjärtligt, inte bara en gång, utan många gånger. Idag blev jag hes av allt skrattande. Ni förstår ju hur bra det måste vara!

Det är svårt att fotografera dimma, tycker jag. Det ser mest ut som om bilden är lite suddig. Antagligen bör man ha en speciell lins, eller så är det jag som inte har talang för det...

Min syster Petra, som fick en flaska vin i present för att hon är så himla bra! Idag fick hon också en löneökning på flera tusen i månaden. Så himla kul för henne, som haft det så tufft en lång tid!