Päronträdet

Nu har jag köpt mig en ny mobil som har en bättre kamera. Därför kunde jag inte låta bli att fota blommorna på vårt päronträd. Hoppas att det blir lika många päron i år som förra året. De är supersmaskiga!

Räddande ängel

Min vänsterarm värker rejält efter två timmars grävande. Fattar inte varför det ska vara så svårt att byta hand/arm och fot vid grävning och skottning. Efter några försök att byta arm och fot, var det bara att ge upp. Som tur är kom bästa väninnan med bullar och glada tillrop. Vad skönt det är med fikapauser! Tyvärr kom jag inte igång igen efter fikat. Fast det beror väl också delvis på att det regnade och haglade ute. Blåsten tilltog alltmer och vänsterarmen värkte onödigt mycket. Mannen i mitt liv tyckte att jag inte skulle utmana ödet och ta i för mycket på en och samma dag.

Nu ska jag ta en dusch och sedan glutta ut genom fönstert med jämna mellanrum och fantisera om hur jag sitter på den inglasade altanen nästa år vid den här tiden...

En tredjedel klar...

Ja, så här mycket blev klart idag.... En tredjedel ungefär

En bit på väg

Här har jag kommit en liten bit på mitt grävande.... Pust!

Grävning

Det gick rätt lätt att gräva, i alla fall till att börja med. Konstigt nog var det allra tyngst att gräva upp de partier med lite gräsväxt.

Underarbete för altan

Kockan 9:00 stegade jag ut och tog mitt första spadtag där altan ska vara. Mannen i huset anser att det inte gör något om det finns jord och gräs under altanen, medan jag vill ta vara på det. I vår trädgård finns det massor av ställen att fylla igen.

Älg i spåret

Ja, den här lilla älgen träffade jag och min promenadkompis på häromdagen. Tyvärr är inte min mobilkamera alltför bra, så bilden är lite suddig. Vi går ett spår som är 2,4 km, och under det tredje varvet såg min kompis älgen. Hon brukar gå långsamt, men efter mötet med älgen gick återstoden av promenaden i rask takt. : )

Igår hade vi bestämt oss för att gå fyra varv. När vi var inne det sista varvet stod han eller hon där lite gömd bakom ett par björkar. Stackars lilla älg som såg så förvirad ut. Min kamrat fick en uppsving i farten ännu en gång.
Ormar är min kamrats stora skräck. Till skillnad från mig som avskyr möss och råttor. Jag har sett ormar på spåret två gånger och det ska bli intressant att se vilken fart kamraten får när vi träffar på orm. Vi blev båda paralyserade av skräck vid ett annat tillfälle när en ilsken lös hund kom emot oss skällandes och morrandes. Hunden reste till och med ragg. Vi stod och höll om varandra och stirrade glasartat på hunden under skrämda pip och halvkvävda skrik. Ha, ha, måste ha varit en rolig syn. Undrar just var ägaren befann sig? Som tur var lyckades vi komma ur vårt paralyserade tillstånd och lämna hunden i rask takt. Men han/hon förföljde oss faktiskt en bit. Puh!