Ja, den här lilla älgen träffade jag och min promenadkompis på häromdagen. Tyvärr är inte min mobilkamera alltför bra, så bilden är lite suddig. Vi går ett spår som är 2,4 km, och under det tredje varvet såg min kompis älgen. Hon brukar gå långsamt, men efter mötet med älgen gick återstoden av promenaden i rask takt. : ) Igår hade vi bestämt oss för att gå fyra varv. När vi var inne det sista varvet stod han eller hon där lite gömd bakom ett par björkar. Stackars lilla älg som såg så förvirad ut. Min kamrat fick en uppsving i farten ännu en gång.
Ormar är min kamrats stora skräck. Till skillnad från mig som avskyr möss och råttor. Jag har sett ormar på spåret två gånger och det ska bli intressant att se vilken fart kamraten får när vi träffar på orm. Vi blev båda paralyserade av skräck vid ett annat tillfälle när en ilsken lös hund kom emot oss skällandes och morrandes. Hunden reste till och med ragg. Vi stod och höll om varandra och stirrade glasartat på hunden under skrämda pip och halvkvävda skrik. Ha, ha, måste ha varit en rolig syn. Undrar just var ägaren befann sig? Som tur var lyckades vi komma ur vårt paralyserade tillstånd och lämna hunden i rask takt. Men han/hon förföljde oss faktiskt en bit. Puh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar