Har livet blivit som du tänkt dig?

När man är 54 år,  har mer än halva livet gått och man kan kosta på sig att se lite i backspegeln. Hur har livet blivit, vad hade du för planer en gång i tiden?

Själv drömde jag en gång i tiden om att arbeta som journalist. Men när jag gick ut gymnasiet var jag så skoltrött, att jag aldrig mer ville sätta mig i en skolbänk. Istället började jag arbeta hos min pappa, som hade ett franchiseföretag (SDR Svensk Direktreklam). Där arbetade jag i 12 år, innan jag var så trött på jobbet att jag önskade jag skulle ramla från en stege och bryta benet och bli sjukskriven. Jag började fundera över vad jag tyckte var kul med jobbet och kom fram till att jag gillade att arbeta med ungdomar och att planera och organisera mina arbetsuppgifter själv. Min syster Petra var lärare och jag tyckte att de faktorer jag gillade ingick i det jobbet. Med peppning från henne sökte jag utbildningen och kom in. Jag njöt varje sekund jag pluggade och tyckte det var så ansvarsfritt att bara behöva tänka på att klara nästa tenta. När jag var färdig insåg jag att jag lika gärna hade kunnat utbilda mig till fritidspedagog, som gymnasielärare i svenska och psykologi. Det var arbetet med ungdomarna som var det roliga. Men då jag tyckte jag hade för lite kunskaper om olika funktionsnedsättningar, började jag läsa till specialpedagog (halvfart) samtidigt som jag arbetade heltid. När jag gjorde min praktik, tyckte jag specialpedagogjobbet verkade så roligt, att jag bestämde mig för att jobba som det. Så från att aldrig mer vilja sitta i en skolbänk, tillbringar jag varje dag i skolmiljö, rätt ironiskt!

Mitt yrkesliv har inte blivit som jag hade tänkt mig från början. Det har istället blivit så mycket bättre. Jag har haft tur och haft chefer som insett betydelsen av att ha medarbetare med god kompetens, vilket har lett till att jag har fått mycket kompetensutveckling. De har också låtit mig prova jobba med det som jag har tyckt varit utmanande och  lustfyllt. Det är jag väldigt tacksam över. Under mitt yrkesverksamma liv har jag haft två företag; ett handelsbolag och en enskild firma. Det hade jag väl aldrig trott heller, men väldigt kul att prova på.

När jag var tonåring, var jag helt övertygad om att jag aldrig skulle ha barn. Dels gillade jag inte barn, dels var jag livrädd för att föda dem. Men så fick andra i min närhet barn och även jag ville ha barn. Jag minns känslan av skräckblandad förtjusning, när jag insåg att jag var gravid. Nu finns ingen återvändo, nu måste jag föda det här barnet. Sara föddes när jag var 22 år. Sen separerade hennes far och jag. Under några år levde jag som ensamstående mamma och var rätt säker på att jag skulle förbli ensam. Plötsligt träffade jag min nuvarande man och vi fick två barn till. Jag hade kunnat skaffa än fler barn, men min man tyckte det räckte med tre. Så familjebiten har också blivit så mycket bättre än jag en gång vågade drömma om. Jag vågade och klarade av att föda barn och jag har varit förlovad och gift med en och samma man i 24 år.

Under större delen av mitt liv har jag bott på landet. De senaste 11 åren har vi bott i "stan". Jag har nog aldrig haft någon exakt dröm om var jag ska bo. Det har kommit mer med åren. Nu tycker jag vi bor perfekt; centralt men med närhet till naturen, då vi har skogen bakom huset.

Jag är väldigt nöjd med mitt liv. Det jag är allra mest nöjd och stolt över är våra döttrar. De är så jäkla grymma!

Men så klart finns det bitar i mitt liv som jag kan känna mig väldigt uppgiven över. Människor som har förändrat sig, eller om det är jag som har förändrat mig eller om det är båda parter. Resultatet är att relationen inte längre är densamma som den en gång varit. Det jag inte kan styra över, får jag acceptera. Kan jag inte acceptera det, får jag själv ta tag i det. 

Jag ser framåt och är en sådan person som ser framåt nästan i absurdum och har svårt att titta bakåt eller vara i nuet. Mitt mål är att bli 100 år och då friska år, även om jag kanske är halvblind, är stel och stapplar, vill jag vara frisk.

En av mina framgångsfaktorer är att jag har arbetat hårt på alla fronter såsom arbete, familjeliv och relationer. När jag vet med mig att jag har gjort mitt bästa inom alla områden, då känns det gott. Nu för tiden har jag till och med blivit bättre på att vara lat och inte vara en "duktig flicka". Det gör mig otroligt nöjd!