Ja det tog emot att ge mig ut i regnet. Egentligen ville jag krypa ner i fåtöljen efter en traumatisk dag (den var verkligen det!) och bara slappa med boken jag håller på att läsa ut. Ibland har jag sådana där dagar att all skit händer slag i slag. Till slut blir jag sådär att jag tänker att nej, det är bäst att jag håller mig lugn och still, så inget mer kan hända. För det mesta tycker jag det är superskönt att träna, att känna hur all stress bara rinner av. Därför bytte jag om till mina tjockaste träningstights, en merinoull t-shirt och en tunn regnjacka och gav mig iväg. Jag frös i början av turen och häpnade när jag blev omsprungen (Jag blir förresten ofta omsprungen. Tänker att det kanske är min uppgift, att få andra att känna sig starka och snabba) av en man i t-shirt och kortbyxor. Hu, vad kallt!
Själv försökte jag öka tempot lite på min korta runda. Jag har ingen lust att springa intervaller ännu, eftersom det sliter på mina benhinnor. Men korta rundor försöker jag öka farten på. Det lyckades jag faktiskt med. Min kropp känns riktigt grym just nu. Så härligt när det blir en progression och jag själv märker att jag blir starkare och snabbare. Trots att jag är 53 år!
Nu blir det fåtöljen och boken. Älskar att läsa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar