När jag åkte till kvällens körövning var jag så trött att jag hade svårt att tänka sammanhängande. Det var som om jag hade sirap i hjärnan. Förmodligen var det den där lilla powernappen jag tog, som gjorde mig vimmelkantig. Alternativt var det Panzers fel, eftersom hon väckte mig innan jag hade "nappat" klart.
Hela vägen till kören försökte jag sortera mina tankar. Vad var dröm och vad var verklighet? Herregud det kändes nästan som om det var fel i hjärnan, så trött var jag.
Sen började körövningen och likt ett mirakel, återkom min kraft och energi. Som vanligt flög tiden fram och ett tu tre var det dags att åka hem. Det här med att börja sjunga i kör är en av de bästa sakerna jag gjort för mig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar