Jag har varit otroligt pigg efter vår semesterresa. Två mornar i rad har jag vaknat fyra på morgonen och varit pigg. Trots det har jag legat och dragit mig till halv sex innan jag har gått upp.
Jag har även varit fylld av energi dagtid och har fått mängder av arbetsuppgifter färdiga. Ja, det är så jag blir chockad över mig själv. Som vanligt (det kan vara så att jag faktiskt lider av hypokondri) börjar jag undra om det här är normalt. Tänk om jag har blivit bipolär och börjar gå in i den maniska fasen? Jag känner mig så energisk och lycklig. Det är vår i luften. Fåglarna kvittrar och det är ljusare om kvällarna.
Nej, för oss som lider av lättare hypokondri, blir det knappast enklare att höra att en läkare saft "Det finns inga fullt friska människor. De som tror att de är friska, är inte tillräckligt undersökta än'. Det var avsett att vara ett skämt och jag skrattade glatt, när jag hörde det. Men skrattet fastnade lite i halsen och jag började undra om det faktiskt kan ligga lite sanning i det läkaren sa. Så börjar jag grubbla över vilka möjliga dolda sjukdomar jag kan ha just nu.
Crazy tankar man kan ha va!? Tänk att jag har så svårt att njuta av att jag mår bra och känner mig energifylld till tusen! Ja, förutom när det gäller löpningen då. Den går segare än segast. Idag var jag ute på en tur igen. Kroppen känns tung, trög och stegen stötiga, stela och knäna vobblar (måste börja styrketräna!) Men jag fick ihop 4.5 kilometer och det är jag superdupernöjd med. Mitt mål är nu att jag ska känna mig bekväm i kroppen, när jag springer.
På senaste tiden har jag lyssnat mycket på "Träningspodden med Jessica och Lofsan". Lofsan talade bland annat om att vi vuxna behöver bli bättre på att även göra de saker vi är dåliga på. Vi kräver ofta att våra barn ska prova på olika aktiviteter, även om de inte klarar av dem så bra. Vi pushar dem att inte ge upp. Men själva är vi sämre på att genomföra saker vi inte är bra på. Det kan till exempel vara därför vi inte deltar i löpargrupper, eftersom vi inte vill jämföra oss med andra och märka att vi är sämre. Det här stämmer in väldigt bra på mig. Jag tycker inte om att göra aktiviteter jag inte är bra på. Jag vill inte löpa i grupp och tycker också det är jobbigt att löpa med någon som är så mycket bättre än jag. Det är också en anledning till att det går trögt med löpningen för mig just nu. Jag märker ju att det går i snigelfart. Det går så långsamt, att jag själv under passet funderar på vad folk jag möter tänker, när de ser mig.
Men nu har jag bestämt mig för att peppa mig själv, till att springa (ordet springa vill jag egentligen inte ens skriva, eftersom jag tycker det går så långsamt att jag bara borde kalla det för jogga eller gogga) och fortsätta springa/jogga/gogga trots att det går skitlångsamt och är skittrögt. Min snittid var 7:37 min/km idag. Så nu var det utskrivet så alla kan se vilken snigel jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar