Ja, jag är fortfarande krasslig. En snabb promenad till optikern har jag genomfört med mycket vånda och frusenhet. Promenaden var en ren plåga och jag förbannade mitt eget påhitt. Varför tog jag inte bilen istället? Med kontaktlinser i högsta hugg svischade jag snabbt hem utan att få upp kroppstemperaturen det minsta. Väl hemma slog jag mig snabbt ner i fåtöljen med två filtar omkring mig. Efter två timmars huttrande, tröttnade jag och tog en Alvedon. Långsamt steg värmen i kroppen och jag insåg att jag nog hade haft feber och därför frusit.
Snart ska jag lägga mig i sängen och läsa. Den här veckan har jag börjat på mitt nya jobb och alla nya intryck gör mig yr av trötthet. Ingen information har jag fått, utan allt (och då menar jag ALLT) har jag själv fått ta reda på. Än så länge har jag greppat det primära såsom kaffe- och diskrutiner och var jag slänger skräp. Så mycket har jag lärt mig genom åren, att folk retar sig på dem som inte följer köksreglerna.
Lite konstigt är det att det inte finns några informationsblad för nyanställda. Fast typisk kommunal verksamhet. Privat sektor är så mycket bättre på detta! Tur i alla fall, att jag har många års erfarenhet bakom mig och inte är nyexaminerad specialpedagog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar